Aktiv zon skulle jag tro

Plötsligt vibrerar bordet jag står vid. Jag tittar upp och ut genom fönstret och mycket riktigt är det en färja, med Silja Line stort på sidan, som har lagt till. Igen. Jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid vibrationerna. Om jag ens kommer acceptera dem – behöver jag det? Kanske inte. Jag återgår till statistiken som jag tittade på. Är det verkligen bara 136 nya medlemmar som kommit från AdWords i oktober? Hmm.

-Vad är det här för zon vi sitter i? frågar Karin.
-Aktiv skulle jag tro, svarar jag. Pingisbordet står ju där borta.

Karin småskrattar. Jag hör hur Eva pratar om studentmedlemskampanjen med Axel i soffan lite längre bort. Blicken åker tillbaka till Google Analytics. Värvningar via appen har ökat markant. Äntligen! Jag känner hur jag fylls av glädje över att de sätt vi testat nu ger effekt.

Det är som om jag känner lukten av lussebullar från köket, även om det knappast är möjligt, för jag dras liksom ut i köket. Och mycket riktigt är det fikadags. Adventslukten av saffran och kanel är stark och härlig. Jag tar en pepparkaka och låter den smälta i munnen. Kanel, socker, ingefära, kardemumma och nejlikor – jag försöker urskilja de olika smakerna.

Jag har ingen lust att prata med de som fikar, det var pepparkakan jag ville åt, så jag går tillbaka och ställer mig vid skrivbordet. Sorlet från de runt omkring ger mig lugn och trygghet. Vad höll jag på med? Just ja, förra månadens statistik.

Sommarlyssningstips

Jag är en poddfantast. Jag älskar att lyssna på poddar när jag går till och från jobbet, möten eller när jag påtar i trädgården. Det blir tydligt när jag samtalar med andra då jag ofta säger ‘i podden jag lyssnade på sa de…’. Jag hämtar inspiration, lärdomar, insikter, skratt och mycket annat genom poddarna. Så för er som inte vill ligga i hängmattan eller på stranden och läsa en bok eller lyssna på en bok så kommer här några tips på poddar. Och för er som är med barn på stranden, eller vill ha koll på vad som händer runt omkring er i vilket fall, så är det ju bättre att ha en podd (eller ljudbok) i öronen än att titta ner i en bok eller tidning.

EFN Londonpodden
Maria och Katrine pratar om politik och ekonomi i Europa och världen. Lobbyister, vikten av historia för att förstå hur olika länder fungerar och mycket annat. Två bra avsnitt är Sex råd om politisk risk och Macronomi – c’est la vie.

Skäringer och Mannheimer
Jag gillar både Mia och Anna och ihop är de minst lika underbara. Deras podd hittar ni bland annat på Acast. 

Drivet
Många intressanta samtal med framgångsrika personer i olika branscher och yrken kan ni hitta i Drivet. Lyssna exempelvis Anna Serner.

Säker stil
Varje torsdagsmorgon släpper Ebba och Emilia ett nytt avsnitt. Få stiltips och inspirationstips. Vraka och välj bland alla avsnitt.

Modepodden
I Modepodden kan du lyssna på spännande samtal med personer som verkar inom modebranschen på olika sätt. Varför inte lyssna på Johan Lindeberg, Konst och mode och Designsamarbeten?

Björn och Navid
Björn och Navid kommer med många intressanta tankar. Björns bakgrund som buddistmunk ger en extra dimension. Lyssna på samtalen om Maskulinitet, Tvåsamhet och Närvaro (och så klart de andra också).

Filosofiska rummet
Filosofiska rummet har en guldgruva med avsnitt där avsnitten Karin Johannisson och Finns jag? är väl värda lyssning.

God lyssning.

Att checka in

Att checka ut pratas det om ofta. Inför helgen eller semestern är det bra att checka ut så att inte att-göra-listan gnager i huvudet utan är kvar på jobbet. Men varför inte börja checka in?

Under sina första år i skolan har mina barn börjat dagen med att sitta på mattan mitt i klassrummet och haft musik i bakgrunden. Alla har kommit in, satt sig ner och så utan ord fått komma in i skolmood. Liknande kan du tänka när du kommer till en jobbdag och så klarts bär du med dig hur morgonen varit hemma. Och gårdagskvällen. Du kan ha huvudet fullt av tankar som gnager. Att i början av en arbetsdag med dina närmaste kollegor eller på ett möte genom att låta alla checka in och lyfta var de är mentalt och känslomässigt ger ett bra avstamp inför arbetsdagen. Det låter kanske lite konstigt men styrkan i att ha en öppen kommunikation som gör att jag kan berätta att mitt huvud nu tyngs av saker i mitt privatliv ska inte underskattas. När jag får möjlighet att kort berätta om något som upptar mina tankar så möjliggör det för mig att iaf delvis släppa de tankarna på jobbet. Jag tror att denna övning är extra viktig inför en workshop eller liknande. Alla deltagarna får möjlighet att ställa sin ryggsäck i fönstret under workshopen. Att berätta var du är mentalt just där och då.

Vi har under några års tid vid middagsbordet hemma gjort det vi kallar bäst-idag. Alla runt bordet ska då berätta det som varit bäst med dagen. Det kan vara allt från att ha haft ett jobbigt jobbsamtal gick bra, att klara en level på ett spel till att kvällens middag var god. Inget är för stort. Inget är för smått. Ibland knorras det för att någon säger samma sak som någon redan har sagt. Vi gör samma procedur med gäster ibland samt när vi hänger med andra familjer i skärgården. Samtidigt som det är ett sätt att lyfta det som varit positivt under en dag är det också ett sätt att checka in hemma vid middagsbordet.

Uppe i masten

Det snackas mycket om att utmana sig själv. Att inte gå i samma hjulspår utan gå utanför sin comfort zone. Det utvecklar hjärnan och så klart är så klart lärorikt på många sätt. Men det är också jobbigt, det kräver mer på många plan att göra något som inte är en vana eller bekvämt. Igår när vi skulle masta av vår båt fick jag dock göra något som jag varken gillar eller är van med. Jag hissades upp i masten för att vid första spridaren fästa den krok som skulle lyfta masten. Det blåste en del. Det kanske var tur att jag inte ens tänkt tanken innan att någon skulle behöva göra detta och att denne någon skulle vara jag. Väl uppe höll jag mig krampaktigt i masten samtidigt som jag skulle göra en pålstek (en knop) för på andra sidan masten och typ uppochner. Knopar är inte min starka sida men med guidning från marken gick det vägen. Tydligen såg Bosse som guidade mig i knopandet en havsörn och uppmanade mig att kolla på den men jag hörde faktiskt inte alls det utan var fullt koncentrerad på uppgiften att göra pålsteken och fästa kroken. Väl nere var jag både skakig och stolt över mig själv. Pålsteken höll. Masten togs av båten. Och faktum är att jag två gånger har hissats upp i en mast i år. Förra gången blåste det mindre men jag hissades högre. Hur svårt kan det vara?

Upp i masten.

Uppe i masten för att flytta fall när vi seglade Avantime-båten från Visby till Nynäshamn i våras.

Stolt när jag tittar tillbaka

Ofta kör en på och tittar inte upp vilket gör att en inte ser de saker som en faktiskt har åstadkommit. När jag i vintras avslutade ett engagemang i en organisation där jag haft olika roller under många år så gjorde jag det. Jag tittade tillbaka. När jag såg tillbaka på de initiativ som jag var med och drog igång för flera år sedan och att såg att de nu har lett till de förändringar som vi då önskade gör mig stolt. Och glad. De där arga mejlen som jag fick under en period och misstron mot att förändringen bara skulle gynna vissa var så klart jobbiga att hantera just där och då. Tvivlet som uppstod av motståndet höll på att ta över vissa dagar men det ledde också så klart till att vissa beslut fattades och val gjordes som med all säkerhet gjorde förändringarna än mer lyckade. Tänk att det som drogs igång har lett till så mycket bra och roligt 😀

Än har jag inte nått min peak

Jag tänker aldrig utsätta mig för det igen, säger en i gänget när vi pratar om att inte ha något direkt att vinna men allt att förlora. Utmaningen hen ställdes inför var tydligt i hens fördel. Hen skulle helt enkelt vinna. Vid vinst skulle gratta beundrande utan säga ‘så klart att du skulle vinna’. Men om hen förlorade så skulle alla höja ögonbrynen och säga ‘det där skulle du ha vunnit’. Så klart är det inte en bekväm känsla som jag själv upplevde när jag för några månader sen stod jag där på startlinjen inför Möjaloppet. Ett lopp jag sprungit två gånger tidigare och vunnit. Jag hade mer att förlora än att vinna. Och det var precis vad jag gjorde. Andningen var tung. Benen var tunga. Jag blev omsprungen och gav liksom upp. Jag tog mig runt. I helgen var det dags igen. Lidingöloppet. Ett lopp jag gillar. En måltid som inte var omöjlig. Men en seg kropp och att jag plötsligt trillade efter 13 kilometer fick mig att bestämma mig för att strunta i måltiden och ta mig runt. Jag kände mig misslyckad och funderade på om det ens är värt att jag springer Lidingöloppet nästa år. Men jag tänker utsätta mig för ett Lidingölopp igen. Fler långpass och framförallt tankar som säger att jag visst klarar det. Än har jag inte nått min peak.

Mellisbars med citrondoft

Mellis behövs då och då. En macka. En banan. En snickers(!). Det går också att göra smarriga bars enkelt själv. Cashewnötter, kokosflingor, dadlar och citron blir magiskt goda bars men självklart är det bara att experimentera med olika nötter och smaksättning.

Nötbars med citrondoft
2 1/2 dl cashewnötter
1 1/4 dl kokosflingor
15 kärnfria dadlar (har du köpt med kärnor kan du så klart ta ut kärnorna)
1/2 dl nypressad citronsaft

Mixa alla ingredienser till önskad konsistens – du kan finmixa eller låta mixen vara mer grov.
Lägg ut mixen på på ett bakplåtspapper. Låt kakan vara i önskad tjocklek. Ställ i kylen.
Skär upp i lagom stora bars när kakan stelna. Förvara i kyl. Jag har haft dem i kylen i två veckor.

Voilà! Enjoy.
nötbarskaka

nötbar

Känslor som bubblar över

Känslor och relationer hänger ihop. I alla relationer finns känslor. Härliga. Eller mindre härliga. Känslor för samman. Känslor kan hålla isär. Vi visar våra känslor på olika sätt vilket så klart kan leda till feltolkningar och andra känslor. Ibland svämmar känslorna över. Det går liksom inte att få stopp på glädjen, ilskan, sorgen eller vilken känsla det nu är. Om det är glädje är det säkert sällan ett problem i en relation men om känslan är ilska eller ledsamhet så tycker nog omgivningen att det är mer jobbigt. Det kan vara svårt att sätta ord på känslan. Att kanalisera den. Se vad den beror på. För andra runt omkring är det ofta svårt att acceptera att det inte går att sätta ord på varför den översvämmande känslan har uppstått. Men om jag hamnar där, i en känsla som svämmar över men jag inte kan sätta ord på, så vill jag ofta bara få vara i känslan. Tills den går över. Eller, om möjligt, tills jag bestämt att känslan ska gå över som Farah Abadi som i samtal med Emmy Rasper i Psyket berättade att hon brukar bestämma hur länge hon får vara exempelvis arg. Att bestämma hur länge en ska vara arg, sur eller något annat tror jag vissa gånger skulle underlätta och även låta jobbiga känslor få plats i relation med andra människor. Vi behöver låta varandra få vara i sina känslor ibland. Så klart är det jobbigt när det inte finns möjlighet att trösta, att få någon glad eller att tro att känsloyttringen beror på något som en själv gjort men ibland är det bara läge att låta känslan ha sin tid.

Kolla in känslouppropets Facebooksida för fler känsliga betraktelser.

 

Onödigt rabbla CV vid intervju

Du ska intervjua en tänkt ny medarbetare. Du har fått hens CV. Du har läst på. Nu sitter ni där mittemot varandra. För att få ut det bästa av den tid ni har avsatt för intervjun så skippa att låta den du ska intervjua rabbla upp sin livsjobbhistoria. Jobbhistorian har du fått, och läst, i CV så den bör både du och intervjuoffret ha koll på. Satsa istället på att ställa frågor om jobbet som hen ska utföra. Hur gör du för att [xx]? Måla upp ett scenario och be den intervjuade beskriva hur hen skulle hantera situationen eller ta sig an uppgiften. Nu får du möjlighet att se hur den intervjuade tänker och agerar när hen ställs inför olika situationer. Självklart får du med de delar av CV som den intervjuade vill lyfta upp eftersom de med all säkerhet kommer automatiskt som exempel när hen svarar på dina frågor. Jag tycker att detta är ett mycket bättre sätt att se om personen ifråga skulle passa för jobbet än att prata om vad hen har gjort.

Kör hårt. Intervjua på.

Ord som sätter sig i kroppen

Texter som slår an fastnar i huvudet och rullar på repeat. De får igång mina tankar. De kan få mig att se sånt jag tidigare inte sett. Texter som slår an ger mig bilder i huvudet som jag bär med mig. Sånna texter skriver Katja Janford. Sånna texter skriver Anna Eriksson-Skarin. Deras ord berättar en historia. En historia som sätter sig fast i huvudet. Och i kroppen.

hushållsost

Text av Katja Janford

Text av Katja Janford

Text av Katja Janford

Här hittar du Annas känslolåtar på Spotify.