Passa eller skjut?

You miss 100% of the shots you don’t take.
Wayne Gretzky

Citatet står längst ned i erbjudande från ett bolag som vill sälja in sina tjänster till oss. Jag tror inte Wayne kunde skjutit fler skott än han gjorde, säger min kollega. Tänk om det blivit fler mål om han ibland passat? undrar jag. I detta fal när bolaget vill erbjuda sin hjälp med sådant vi troligen borde göra men inte tar oss tid till gillar jag passa-metaforen bättre. Istället för att vi själva har pucken och aldrig är redo när vi har målchans borde vi passa till dem. Slutklämmen i deras erbjudande borde

Tänk alla gånger det hade blivit mål om du passat?

På vågen

I somras surfade vi med vågorna från Åstol till Skagen. Ibland tog vågen över och det blev en broach men samspelet med vågorna var en häftig upplevelse.

Jag lyssnar på Peter Sahlberg som pratar om att surfing som något meditativt. Att det är att vara närvarande.

När jag surfar är jag totalt närvarande. Blicken av en pitbull men jag är avslappnad. Ena sekunden meditativt och nästa totalt fokus.

Jag hör Anja berätta om resa till Biarritz och jag längtar bort. Till vågen.

Inte ens långfredagen är tråkig

Anja och Julia? Filosofiska rummet? Stil? Hmm, vilken pod ska jag lyssna på när fönstrens ska putsas? Med Brits ord i minnet väljer jag putsa fönster utan annat ljud än vinden i träden, grannens diskussioner med sina barn och bilarna på motorvägen inte så långt härifrån. Jag väljer sällan tystnaden.

Baka med musik

Jag springer med musik. Jag pendlar med musik, radio eller pod. Det är när vinden tar tag i seglen och motorn stängs av som tystnaden infinner sig. Inte ens långfredagen är tråkig.

Fönstertvätt i tystnad

Bryta mönster

Ibland blir jag rädd när det jag läser träffar så rätt och jag inser att jag gör så fel. Mönster är svåra att bryta sägs det men vissa mönster bryter jag lätt. Är det för viljan inte finns? Att börja springa regelbundet tog inte lång tid från beslut till regelbundenhet. Reflektion står det på min att göra lista sedan november förra året och ska jag vara ärlig har jag inte så tydligt som var tanken reflekterat. Jag försvarar mig snabbt med att jag reflekterar ju mer eller mindre varje dag men tanken var att jag skulle reflektera mer strukturerat.

Som chef ska man ta ansvar för sin tid läser jag. Bestäm dig för vad du ska prioritera. Läs inte mejl hela tiden. Kan du lättare prioritera är det enklare att hjälpa andra att prioritera. Fastna inte i produktionen.

Jag brukar bestämma mig för att prioritera tre-fyra olika saker. Det brukar bli tydligt för alla runt omkring vad som ligger i mina fokusområden.

Och så kommer vi tillbaka till orden som blir viktigare och viktigare tydlighet och kommunikation. Är mitt fokus tydligt för mig och andra blir det sällan några konstigheter. Men allt som inte blivit gjort under veckan snurrar i huvudet undrar jag om det rent av är omöjligt att bryta vissa mönster.

Belöna misslyckanden

Jag har deltagit i improvisationsteater i en mindre grupp och även sett Martin Geijer på scen på konferens improvisera och med oss i publiken spela upp ett skådespel. Det var kul och men jag vet inte om det ökade mitt kreativa självförtroende. Genom att lyssna på sin fantasi och lära sig att lita på sin första idé ökar det kreativa självförtroendet enligt Martin och vilket man kan dra nytta av vid problemlösning och i andra sammanhang på jobbet. Martin har några tips till chefen för att hjälpa medarbetarna öka sitt kreativa självförtroende.

Jag fastnar på punkt 2 – belöna misslyckanden. Att lära sig av sina misslyckanden genom att vid projektavslut gå igenom vad som gått bra och vad som kunde gått bättre är vanligt men att belöna misslyckanden är att gå steget längre. Om någon misslyckas kan det vara för att de vågade satsa. Att våga är positivt och att ha medarbetare som vågar visar på att arbetsklimatet är öppet och tillåtande. Belöna misslyckanden? Varför inte?

Uppdaterat 20130906
När jag funderar vidare på att belöna misslyckanden kommer jag att tänka på familjen och misslyckanden. Först tänker jag att jag inte alls belönar misslyckanden hemma, utan snarare tvärtom, men så inser jag att det inte alls stämmer. När 6-åringen försöker dyka och det istället blir ett magplask peppar jag honom att han vågade och att han ska försöka igen. Att han i andra sammanhang inte alls gör som jag säger är ju inte hans misslyckande utan mitt.