Tack för draghjälpen!

Igår sprang jag Winterrun. Det var ett roligt lopp trots två varv (tycker det är lite trist att springa samma sträcka flera gånger på ett lopp). Jag har en förkärlek till backar och på Liljeholms-/Årstasidan fanns en knixig backe som jag sprang förbi samma löpare på både varven men medan han på första varvet sprang förbi mig igen på Årstabron verkade han inte ha kraft nog att komma ikapp på andra varvet. Det taggade så med pigga ben var det bara att sätta in spurten när det var ett antal hundra meter kvar. Jag märkte att en löpare jag sprungit förbi bra gärna ville om men mina ben var piggare 🙂 Vilken skön känsla det är att komma över mållinjen och vända sig om och se en glad löpare som säger ‘Tack för draghjälpen!’

Arbetsplatser i förändring

Sabrina Parsons är CEO på Palo Alto Software och hon har sett till att hennes företag har anpassats efter föräldrar som jobbar där. De har möjlighet att ta med barnen till jobbet utan att någon tittar snett och det är inget konstigt att behöva gå iväg för att hantera något familjerelaterat. Som jag ser det är det en arbetsplats som gynnar alla, inte bara föräldrar. Det är inte bara för kvinnor som vill ta karriärskliv att lean in och ta för sig. Arbetsplatserna måste förändras. I en intervju med Annika Falkengren i Financial Times ger hon en bild av chefsskapet som tidskrävande och uppslukande (som Torun i Dagens Industri skriver) och att hon på fritiden hänger med familjen istället för kör triathlon eller lagar avancerade middagar. Jag håller med Torun om att det känns befriande med en chef som inte har tusen järn i elden men jag hoppas att Annikas fritidsval beror på att det är just det hon vill göra på fritiden och inte på att det inte finns ork och kraft kvar. Ett chefsskap som är alltför uppslukande, tidskrävande och tar musten ur gör att chefen inte kan få de intryck från omvärlden som så väl behövs för att göra ett bra jobb.

Att som på Storebrand låta en chef sitta max fem år på samma post är ett spännande och bra sätt att förändra en arbetsplats och se till att förändra även framåt. För vissa är det säkert jobbigt att efter fem år inte få fortsätta medan det för andra kanske är förutsättningen för att de överhuvudtaget ska ta möjligheten att vara chef. Någon tycker säkert att det kan bli kortsiktigt eftersom den nya chefen som kommer in vill sätta sina avtryck men jag ser istället en sund arbetsplats där man ser att både människor och verksamheten utvecklas och att nya krav och förutsättningar kan mötas med nya personer. Det är som Lina Thomsgård skrev i samband med sin avgång från ordförandeposten i Rättviseförmedlningen

För rörelse kan inte ske utan att saker flyttar på sig, och om det är något jag lärt mig om konstruktivt förändringsarbete under de här fyra åren så är det vikten av att själv vara en del av förändringen. Att omfördela makt.

Att omfördela makt och att ge ifrån sig makt är läskigt men viktigt, lika viktigt som att arbetsplatsen ska vara människovänlig.

Packa väska och boka taxi är din lott

It’s a little bit challenging being a senior woman. I always look at the men who have their bags packed [for them], and I have to pack my own bag.
Annika Falkengren intervjuad i Financial Times

Eller att jag plötsligt i arbetslivet är den som ska ha koll på när kvittona ska in, när taxin ska bokas, vart vi ska, ha koll på papper, också glider någon förbi. En man som har lärt sig att det där löser sig. Det löser sig ju för att någon som jag plockar upp efter dem. Det irriterar mig fruktansvärt att de kan komma in och vifta lite och vara härliga och det räcker.
Seher Yilmaz intervjuas hos Allbright

Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?!

Att sy kan skapa frustration. Att göra något som man är rädd för kan skapa frustration. Men att sy ger mig ro och glädje. Jag bläddrar i Jenny Hellström Ruas bok Sy! Från hood till skjortklänning och matchar plagg med tyger jag hittar på nätet. Ser ett klipp där Jenny visar upp plagg från boken för Kristin Kaspersen som verkar oerhört rädd (orkar inte räkna hur många gånger ordet upprepas i inslaget). Inspireras av Jenny att skippa att fålla skjol (scary). Som Jenny säger – BÖRJA!

– ”Jag önskar att jag också kunde sy!”
Jag förstår fortfarande inte varför det är så många som tror att de inte kan sy. Jag är nämligen helt övertygad om att de allra flesta av oss kan knåpa ihop en liten blus, kjol eller topp. Det är ju faktiskt bara att vara lite modig en stund. Att välkomna den där barnsliga känslan av kreativt kaos. Se vad som händer, vara lite wild and crazy! Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?! Det viktigaste är att du har börjat!
Steg 1 – BÖRJA!
Klappa dig själv på axeln och välkomna det sneda och vinda. Se charmen med en hemmagjord kjol precis som du gör med en burk hemmagjord marmelad! För sen mina damer och herrar kan det bara gå framåt! I rasande fart blir varje söm och varje moment lite lättare för varje gång du syr och plötsligt är den där känslan av motstånd och dålig självkänsla borta! Istället känner du dig nu stolt, modig och sträcker lite extra på ryggen och hör dig själv säga:
– ”Kolla in! Den här har jag sytt själv…. Och jag vet…. det syns inte ens!”
Och kom ihåg – självaste Coco Chanel måste ju även hon ha börjat någonstans!
(från http://www.jennyhellstrom.com/

Att möta det oförutsedda

Är det för att hjärnan får jobba som vi tycker det är jobbigt att se/möta något som vi inte sett förut eller inte är vana vid? När jag gick till jobbet uppför Västmannagatan häromdagen mötte jag en person som gjorde att jag lyfte blicken och funderade på vem det var jag mötte. Hen såg inte ut som jag hade förväntat mig. Ofta passerar de jag möter bara revy. Hjärnan registrerar men inget som får mig att lyfta blicken eller tänka till. Visst kanske jag letar extra efter de där skorna jag såg på personen jag satt mittemot på tåget men inte mer än så. Att möta det som inte är som det jag förväntar mig när jag inte förväntar mig att möta något annorlunda är kanske mer än vad hjärnan, sinnet, kroppen klarar av. Annat är det när jag är i en annan stad, annat land, på semester eller i ett sammanhang där jag förväntar mig att möta det annorlunda. Då är jag förberedd.

Spännande kreativ kraft snarare än pizzakartonger

Just nu pågår en del olika initiativ för att få flera att jobba med IT. Ett är nextup.se där åttondeklassare ska tävla i lag om att lösa uppgifter hos olika IT-företag. Ett annat är ingenjörspodden som med sina poddar visar upp att en ingenjör kan göra många olika saker efter sin utbildning. Ytterligare ett är IT-talang som vill få fler tjejer att söka till IT-utbildningar.

Jag läser funderingar från en person, som jobbar på IT-företag, på hur unga tänker när de tänker på IT och hen i sitt huvud får upp bilden av pizzakartonger och en källare blir jag matt och undrar var hen jobbar egentligen. Pizzakartonger och källare ger mig mer bilden av en allmänt tråkig arbetsplats med dålig styrning och planering. Min bild av IT är snarare den som Sara Öhrvall har – teknik är en spännande kreativ kraft. Det är den kraften som de olika initiativen ska förmedla.

Sara Öhrvall i Dagens industri (14 januari 2014)

Nyckla, kniva – språk är makt

Vad gör man med en nyckel? frågar vi 6-åringen.
Man låser en dörr, blir svaret.
Vad gör man med en kniv då?
Man skär.

För några år sedan nycklades det med nyckeln och när min man bad ett av barnen skära brödet gick minstingen emellan som tolk och sa ‘han menar kniva’. Språket utvecklas och ordförrådet blir större hos barnen när de växer och blir äldre. De möter fler ord och situationer och kan bli mer och mer precisa. Men vi har märkt att det behövs hjälp på traven för att öka ordförrådet och få ett rikare och mer exakt språk. Vi har alltid läst mycket för barnen när de varit små och sedan när de har lärt sig läsa har de, i några år, läst på kvällarna. Efter ett tag har de slutat och nöjer sig med att läsa valda delar ur morgontidningen. Medan något av barnen har hittat böcker som är intressanta och man får avbryta läsningen på kvällen får vi får hens syskon jobba mer med läsningen. Vi har dragit igång ett läsprojekt där det ska läsas dagligen samt även reflekteras över det som läses. Som Johan Unenge skriver är språk makt och lästräning är lika viktig som alla annan träning.

Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Om samma engagemang som man kan finna runt idrottsarenor fanns i barns läsning skulle läslusten inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen. Vi kan inte lita på att skolan ska göra jobbet. Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor.
De flesta barn blir ju inte fotbollsproffs och nöjer sig efterhand med att bli åskådare. Jag tror det finns mer att göra för att våra barn inte ska hamna på läktarplats i livet.

Tänk själv och glöm gamla sanningar

De är unga och kan tänka själva, de behöver inte ta med sig sanningar från förr.

Ungefär så sa Per Mårts när jag i helgen, under någon av pausarna i junior-VM-finalen i hockey, hörde honom prata om vilken inställning spelarna skulle ha mot sina motståndare. Den frasen har hängt kvar i huvudet för jag tycker den är bra och kan användas i många sammanhang. I alla sammanhang.

Bakmani – ett fik eller kaffevagn

Så fort jag får en ledig stund så bakar jag. Det är i alla fall så jag idag tyckte det kändes när jag bläddrade efter kakrecept och satte igång med pistaschkakor. Och nu står det en deg och jäser så det blir frukostbullar imorgon. Du borde öppna ett fik. Hmm, kanske det eller en kaffevagn?