Irriterande vred

Boken var gul och den fick mig att tänka till på drörrar och förpackningar. Den var kurslitteraturen till kursen om användarvänlighet som var en del, väl liten, i utbildning till systemvetare jag gick för att antal år sedan. I den kunde jag läsa om att dörrar öppnas utåt och om de inte gör det finns tillägget push eller pull. Allt för att vi inte ska gå in i dörrar eller få en dörr i huvudet. Enkelt. Så enkelt att vi inte tänker på det.

Samma är det med lysknappar. I svenska hus sitter de i samma höjd. Vi vet att vi kan slänga handen åt höger eller vänster vid dörrkarmen när vi kommer in i ett mörkt rum och vips har vi träffat lysknappen och rummet lyses upp. Det är därför vi är irriterade för lysknappen på vår toa hemma inte alls sitter där en förväntar sig. Vi som bor i huset har till slut lärt oss.

Det tog ett tag innan jag fattade vad som gjorde att jag hela tiden trodde att jag glömt låsa toadörren på jobbet. Till slut insåg jag att låsvredet går åt olika håll beroende på om toalettdörren öppnas åt höger eller vänster. Logiskt kanske. Inte alls tycker jag. Trots att jag vet hur det ligger till är jag i stort sätt alltid osäker på om jag låst dörren eller inte. Att titta på vredet hjälper inte det minsta. Det är bara att tro att jag låst eftersom jag normalt gjort det. Hen som tänkte till eller inte tänkte alls när kontoret fixades borde läsa den där gula boken om design och användarvänlighet.

Matsmart, klädsmart och klimatsmart

Jag läser om en hemkunskapslärare som kontaktat en lokal mathandlare för att ta hand om frukt och grönt som annars skulle slängts. Varje vecka får skolan där läraren jobbar frukt och grönt som inte längre kan säljas men som, så klart, fortfarande går att laga mat av. Ett matsmart initiativ! Dels minskar det svinnet och soporna för mathandlaren och dels
får eleverna lära sig ett sundare förhållande till mat. Mat som några tror måste slängas går det att göra smoothie och annat av. Hoppas fler hemkunskapslärare tar efter.

Jag ser även att folkbildning för oss som redan gått ut skolan är på sin plats för att vi ska bli bättre på att ta vara på mat och inte slänga så mycket mat. En variant på Här har du ditt kylskåp kanske.

Samma återvinningstänk bör ingå i textil- och trä/-metallslöjden. Att lära elever hur de kan göra nya kläder eller sittpuffar av kläder som de inte längre vill använda. Ett besök på Remake‘s nyöppnade infoshop idag får mig att fyllas av inspiration av hur skjortor, t-shirts och annat som ingen hemma längre vill ha kan användas. Den inspirationen önskar jag också att alla elever kan få genom lite klimatsmart tänk på slöjdlektionerna.

Remake puff

Puff hos Remake gjord av återvunna tyger, fylld med tyg och även blixtlåset är återvunnet från plagg.

Stop talking, start doing!!

Det är modevecka i Stockholm och idag var jag på Fashion talks där Sofia Hedström var moderator. Ämnet var mode, miljö och hållbarhet. Det pratades smarta garderober, återvinning, hyra kläder, kläder gjorda på material av återvunna kläder och så vidare. Och att vi konsumenter sakta men säkert börjar göra mer miljömedvetna klädval, även om vi är bättre på att göra dessa val när vi handlar mat. Vi börjar tänka mer långsiktigt än dagens outfit.

En annorlunda tanke som lyftes var att kläder, genom att göras i material som förmultnar, i framtiden kanske är lika förgängliga som modet själv. Det är tveksamt om det är en önskvärd framtid men ett är säkert och det är att det är helt ohållbart att slänga så mycket kläder som vi gör. Samma mängd som hälften av de kläder som köps under ett år slängs. I soporna. Bland matrester och platsförpackningar. Knäppt.

Efter samtalet känner jag mig insprierad och glad. Det händer grejor. I modebranschen. Sofia pratade undrade varför vi slänger kläder i soporna när de förr blev isolering i hus och till trasmattor. Catarina Midby från HM berättade om deras klädåtervinning där kläderna som lämnas in kan vara smutsiga, trasiga eller i gott skick. 97% av allt som lämnats in återvinns. Antingen säljs de som second hand, materialet återvinns och blir nytt tyg, fibrerna blir isoleringsmaterial och så vidare. På liknande sätt har G-Star och Pharell Williams gjort en klädkollektion gjorda av material som är framtagen från återvunnen plast. Plast som far runt i våra världshav. Johannes Persson på Oscar Jacobson pratade om sin ångest att vara designer men tycka att det ska konsumeras mindre. Förutom att göra en kollektion med återvunnet material har han jobbat med att ta fram kostymer som kan tvättas i vanlig tvättmaskin istället för kemtvätt. Fredrik Wikholm på Uniforms for the Dedicated berättade om projektet the rag bag där påsen som du köper kläderna i vänds ut och in och blir en påse du lägger ett plagg i som du vill skänka till en välgörenhetsorganisation. Skänk gammalt när du köper nytt.

Stor del, en dryg tredje del, av den påverkan kläder har på miljön är vid användningen av kläderna, alltså tvätta, torka och stryka. Vädra istället för tvätta. Tvätta i 30 grader istället för 60. Dagens tvättmaskiner gör kläderna rena vid lägre temperaturer. Många bra tips finns på clevercare.info. De tipsen har fler och fler märken, bland annat HM och Stella McCartney i sina kläder.

Ja, ni kan säkert höra mig predika hemma, på jobbet och andra ställen. Stop talking, start doing!!

Fashion talks

Glad och uppfylld av det nya

Han satte foten i en potta!! Han kunde inte komma loss. Han hade storlek 48 och den var allt för stor förstås.

Sjuåringen sjunger högt. Han har börjat skolan och kommer hem och är uppfylld av det han lärt sig.

Han tycker mycket om fotboll.

Skriv mycket.

Trettonåringen berättar om svensklektionen på nya skolan.

Vi kommer inte ha några matteböcker alls!

Det lyser i hans ögon. Utan matteböcker är matten rolig.

Den glädje jag ser och hör hos mina barn efter första veckan i skolan hoppas jag att de jag anställer också känner. Att de får nyttja sina kunskaper och erfarenheter men även förvånas över andra sätt att göra saker. Jag hoppas de ler och sprider glädje när de kommer hem. Kanske med en sång 🙂

Önskat läge

Jag får höra av de jag möter på gatan att jag har förändrat företagsvärlden. Det finns barnskratt i närheten.

När Sofia Falk skulle starta Wiminvest tittade hon framåt för att ta fram en bild av hur det skulle vara, hur det skulle kännas, hur det skulle lukta. Hon målade upp sitt önskade läge. Det önskade läget måste vara konkret. Genom att ta fram en bild där sinnen som syn, hörsel, känsel och lukt finns med blir det önskade läget konkret. Tycker jag. Att leva sig in i en känsla, att se en bild eller känna hur det önskade läget luktar.

Anna Eriksson Skarin har sagt att det är dumt att räkna bort några idéer eftersom vi inte vet vilka idéer som blir något. Hon lyfter också tanken om att fundera på vad som priset blir om en inte tar steget och gör det där som finns i tankarna. Det är alldeles för lätt att titta på kostnaden för att göra en förändring men inte alltid lika lätt att tänka på kostnaderna för att inte göra den förändringen. Att hamna i det önskade läget.

Halstrat banana bread med vaniljglass och salt pekankola

Sandwich är en klassiker bland glassar. Jag har gjort sandwichar själv några gånger vilket jag rekommenderar dig att prova. Mycket godare än de som du köper i affären. Vill du ta sandwichglassen ett snäpp till ska du definitivt testa sandwichar med halstrat banana bread och salt pecankola. Eller Jonas Cramby möte Jill Johnson som jag också kallar den smarriga sandwichen.

Banana bread
Tid: 20 min plus 30 minuter i ugnen

cirka 16 glassar
85 g rumsvarmt smör
2 dl strösocker
1 ägg
1 1/2 dl filmjölk
2 msk olivolja
2 väldigt mogna, nästan bruna, bananer
4 dl vetemjöl
3/4 tsk bikarbonat
1/2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

Sätt ugnen på 175 grader.
Vispa smör och socker fluffigt.
Lägg i ett ägg och vispa ytterligare ett par minuter.
Tillsätt fil och olja och vispa tills smeten är alldeles vit, ungefär 5 minuter till.
Mosa bananerna och blanda mjöl, bikarbonat, bakpulver och salt.
Häll i bananer och mjölblandningen i smeten. Blanda försiktigt.
Häll smeten i en bakpappersklädd plåt, 30×25.
Baka i ugnen i cirka 30 minuter, kakan ska vara torr.
Låt svalna.

Banana bread

Salt pekankola
Tid: 10 min

100 g smör
3 dl ljust muscovadosocker
1 dl vispgrädde
1 dl hackade pekannötter
1 tsk flingsalt

Blanda smör och socker i en kastrull.
Låt smälta ihop på svag värme.
Rör ner grädden.
Koka upp och låt småkoka i cirka 3 minuter.
Tillsätt nötter och salt.

Skär banana bread i lagom stora bitar.
Grilla/halstra så ytan blir frasig.
Lägg en bit halstrad banana bread på en tallrik och lägg på en lagom stor kula vaniljglass. Jag använde köpt vaniljglass men du kan så klart göra egen.
Häll en sked salt pekankola över glassen och toppa med en bit halstrad banana bread.
Voilà! Magniphique!

Cramby möte Johnson

Parallella monologer

Du kan väl sitta här så kan vi prata innan jag åker? Nej, tänker jag instinktivt. Inte för att jag inte vill lyssna utan för att mitt huvud är fullt med det JAG ska göra. Me, myself and I.

Det brukar påpekas att vi har fått två öron och en mun och att det betyder att vi ska lyssna mer än vad vi pratar. Jag upplever att vi är bra på att lyssna på poddar, serier och olika klipp (visst de tittar vi på också) men lyssna på de nära oss som har något att säga är inte lika lätt. Vi avbryter lätt och kommer med reflektioner och analyser när vi egentligen bara borde lyssna. Lyssna. Ta in. Begrunda. När något hemskt händer tittar vi alla på varandra och säger att nu ska vi minnsann se till att lyssna på varandra mer och uppmanar andra att göra samma sak men lite händer. När Marlyn Manson i Bowling for Columbine får frågan vad han skulle säga om han till ungdomarna i Columbine svarar han ‘I wouldn’t say a single word to them I would listen to what they have to say, and that’s what no one did.’

Jag försökte lyssna mer än jag pratade under delar av sommaren. Jag lyssnade och ställde frågor men undvek att komma med en liknande historia som den jag lyssnat på men mig själv i fokus. Jag vet dock att jag igår stängde öronen helt när jag hade möjlighet att lyssna på vad ett av mina barn hade att säga. Dumt.

Det är klart att en inte bara vill lyssna på andra utan även bli lyssnad på men ibland vid middagsbord pågår parallella monologer istället för diskussioner. Intressant fenomen men knappast givande för någon annan än betraktaren som sitter en bit bort.

Taggad efter kappseglingsträning

Vi har pratat i några år om att vi ska kappsegla med vår båt. Delar av familjen har varit mer taggade än andra. För mig har det varit en läskig tanke. I somras bestämde vi oss att i höst blir det av. Vi kör vår första kappsegling på egen båt (och för min del den första någonsin). En kompisfamilj, mer seglingserfaren än vi, lockades av vårt erbjudande att vara med och kappsegla. Så så blir det.

Igår träffades vi på Storön nära Grinda för att träna. Besättningen skulle trimmas ihop och så även seglen. Olika skot och gajar förbereddes innan vi kastade loss och gav oss iväg för att segla runt Grinda. När storen var hissad visade det sig snabbt att trots alla förberedelser så var det oklart om spinnakern var rätt packad. Fördäcksgastarna diskuterade. Rorsman undrade högt om vi verkligen skulle hissa spinnakern eftersom norra Grinda närmade sig. Men spinnakern hissades upp och vi kunde konstatera att vi satte den som vi skulle innan vi snabbt fick ta ner den igen eftersom vi skulle kryssa ner förbi östra Grinda.

När vi rundat Grinda satte vi gennakern. Besättningen var nöjd och glad tills en av fördäcksgastarna försynt påpekade att vi inte hade två skot så det skulle bli problem när vi skulle gippa, vilket vi inom kort skulle behöva göra. Allt går att lösa och även detta.

Vi blev allt mer ihoptrimmade. Uppgifterna som delades ut mer tydliga. Spinnaker sattes igen. Slagen under kryssen var distinka. Uppgifterna roterade bland hela besättningen. Det var riktigt kul! Båten gled fort fram i vattnet.

Det vi tar med oss in för den riktiga kappseglingen är

  • Förbered. Allt.
  • Förvänta dig inte att alla förstår vad du menar. Det går inte att vara tydlig nog när en uppgift ska fördelas.
  • Allas input är viktig, även om en bestämmer.
  • Det går att segla närmare vissa öar än en kan tro.
  • Vi kan ju!!

spinnaker

rorsman

skepp o hoj

Ibland behövs så lite

Heja! ropade damen och klappade händerna. Jag mötte henne när jag sprang upp för den branta backen i villaområdet imorse. Så sprang jag ner och förbi henne och vände för att springa upp igen. Jag förklarade snabbt att jag backtränade. Jaha, sa hon glatt. Själv hade jag ett leende på läpparna och en skön känsla i magen resten av mitt pass. Ibland behövs inte så mycket. Bara något litet som känns mycket. Som när jag under Möjaloppet efter drygt halva loppet och löpningen genom skogen kände att det här går inte alls blev omsprungen av en medlöpare som sa ‘du ser stark ut, jag har sett din ryggtavla länge utan att komma ikapp’. Det var det som behövdes för att fokusera på att lugna ner andning och komma in i ett bättre löpflyt. Det gäller bara att komma ihåg att det ibland behövs så lite.

pokal