Toppinitiativ för jämlikare IT-bransch

Det finns många bra initiativ för en jämlikare IT-bransch och att locka fler att söka sig till branschen generellt. Dataföreningen har barnhack och dataslöjd. Valtech har dragit igång Valtech Girls där 12 tjejer i årskurs 6 kommer lära sig att programmera. Netlight har Vostok där de bland annat har kodpubar. TechEq och Women in tech är andra initiativ som driver utvecklingen åt rätt håll.

Mindre bra var WIT på SIME där ett antal skulle prata om hur vi får fler kvinnor att välja teknik. Var var männen? Det fanns några i publiken men ingen på scen. Det är inte en fråga som bara berör kvinnor. Det berör oss alla. Det är inte jag som ska dra ett jämställdhetsarbete på mitt jobb bara för att jag är kvinna. Snabbt kommer samtalet in på att kvinnor inte tar för sig och så vidare. Det blir lika fel som när tech-studenter får höra om föräldraskap när de förväntar sig att få höra om teknik. Det hade varit mer intressant att höra hur HiQ tänker som har en homogen  ledningsgrupp men på samma SIME-scen pratar om hur duktiga de är på att sammanföra kulturer.  Det behövs förebilder. Det behövs ett sunt arbetsliv som låter oss vara föräldrar samt leva ett liv utanför jobbet. Det behövs förändring.

Lena Olving Allbright

Vi istället för jag

Ibland stöter jag på dem, de där personerna som säger vi och inte jag när de egentligen borde säga jag. Visst kan det låta härligt. Vi jobbar tillsammans. Inte enskilt. Inget jag här. Nu är det så att samma personer inte pratar om vi i alla sammanhang. Vi blir ett sätt att medvetet, men även subtilt skulle nog någon säga, ifrånta sig själv ansvaret och lägga ut det på oss iställlet mig själv. Smart kan tyckas om det gäller svåra frågor eller kluriga uppgifter. Bättre vore dock att be om input och åsikter men behålla beslutfattadet och uppdraget själv. Eller tydligt lägga över ansvaret på en annan person om det är mer lämpligt. Men inte att i en mening säga vi istället för jag.

Fylla på inifrån

Dagens mest tankeväckande ord kommer från smarta Anna.

Det kan vara så att ditt sanna uttryck handlar om att stå på scen. Men inte för att det ger dig yttre bekräftelse, utan för att det fyller på inifrån.

Att fylla på inifrån känns som en befrielse. Men viktigt. En skön insikt en vecka då jag aktivt fokuserat på att berätta för personer i min omgivning om saker de gjort och gör som jag uppskattar.

Spring i benen

Det är en vecka i löpningens tecken. Mer organiserad löpning än vanligt. Underbart tycker jag. Det känns bra i både kroppen och knoppen. Lite ont i vaderna möjligen. Men det är egentligen positivt för det beror på att jag har börjat förbättra mitt löpsteg med mer löpskolning samt sprungit många korta intervaller. Som Lisa sa när vi var på Bosön i onsdags ‘långdistans löpare borde springa 60 meter oftare’.

I måndags var det intervaller med Runday (3*10*20 sekunder med 15 sekunders vila mellan intervallerna och 90 sekunder mellan serierna).

I onsdags var det medlemsträning på Bosön med Runday. Fullt ös i hallen med unga och gamla och olika idrotter som utövades. Vi sprang 2*600 m + 2*400 m+ 3*200 m med 30 sekunders vila mellan intervallerna och 90 sekunders vila längre vila mellan sträckorna. Hela passet avslutades med att vi skulle matcha den tid på 60 meter som vi tidigare angett vi springer på. Pulsen gick nästan upp som om det vore skolmästerskap i mellanstadiet 🙂

60 meter på BosönIgår var det träff med Adidas Tribes och Linda Pira. Löpning, löpskolning och Ruffie-träning. Kul. Kampsportsinspirerad träning is da shit!

Adidas Tribes med Runday och Linda Pira

dj och tribes

pump push-ups

Imorgon fortsätter löpveckan med långpass tillsammans med Runday. Löpning inne i Stockholms vilket känns spännande för mig som mest springer på Järvafältet.