Tillit och släppa taget

Hur gör hen? Hen som är så framgångsrik. Företaget hen driver blomstrar. Alla vill jobba där. I strävan efter att företaget/gruppen en leder ska trivas och slå kunderna med häpnad läser en böcker av framgångsrika ledare eller artiklar om hur de gör. Jag slänger mig över artikeln om Lisa Lindström vd på Doberman Group. Doberman där budgeten byggs i lego.
Doberman som tar fram nytänkande lösningar till sina kunder. Doberman som infört mötes- och tidrapporteringsfria fredagar. Doberman som har roterande medarbetarplatser i ledningsgruppen.

På frågan om vilken av metoderna som använts på Doberman som andra företag ska ta till sig svarar Lisa ‘Ingen’. Va? Ingen?! Det hela handlar om att ha ett förhållningssätt till gruppen en leder där informationsövertaget som en har som chef ska översättas till metoder och processer så medarbetarna blir delaktiga i besluten, säger Lisa. Om det är det vi vill. Att skapa delaktighet kräver tillit. Tillit till medarbetarna. Som chef måste du släppa makten och ha tillit och låta det nya som föreslås ske. Tillit kommer inte självmant det måste en träna på. Att stå vid sidan och titta på. Det blir inte på mitt sätt. Men det blir. Att våga säga ja även om en inte tror på idén själv. Läskigt? Så klart. Men väl värt skulle nog alla säga som öppnar upp och känner tillit.

Vem är jag? Egentligen.

Återigen, skilj på vad som sägs och vad som görs, eller skilj på föreställningen om vem du är med vem du faktiskt är.

Kommentaren kommer från Katarina Graffman, kulturantropolog, med anledning av frågan om Facebook eller mina vänner känner mig bäst. För att förstå en individ behöver vi få insikt om föreställningen om vem individen är och vem individen faktiskt är. Vad är det jag förmedlar till andra? Är det jag? Jag har vid några tillfällen gjort personlighetstest och att gå igenom resultaten gillar jag. Från att först känna rädsla för att någon ska upptäcka vem jag är, egentligen, blir det intressanta diskussioner och analyser av svaren som ger mig insikt i föreställningen av mig. Insikt i dissonansen. Eller avsaknaden av dissonans.

Nattjästa frukostbröd med nötter och aprikoser

Passa på att servera nybakat bröd till frukost imorgon eller på söndag. Här är en variant på nattjäst bröd med nötter, aprikoser och lite grövre mjöl. Det är så praktiskt att sätta en deg på kvällen för att sedan på morgonen sno ihop det sista och så skjutsa bröden in i ugnen.

Aprikoserna kan så klart bytas ut mot exempelvis torkade tranbär och hasselnötterna mot valnötter. Välj det som du gillar. Vill du ha grövre bullar byter du vetemjölet mot grovt rågmjöl och dinkelmjölet mot vetemjöl.

Frukostbröd
runt 10 stycken

8 g jäst (cirka 1 1/2 tsk)
4 1/2 dl kallt vatten
7 dl dinkelmjöl (420 g)
3 dl vetemjöl (180 g)
1 msk salt
1 dl hackade aprikoser
1 dl hackade hasselnötter

Rör ut jästen i det kalla vattnet.
Häll i mjölet tillsammans med aprikoser, nötter och salt.
Rör ihpo till en kladdig deg.
Täck bunken och låt jäsa i rumstemperatur över natten (cirka 8 timmar).
Lägg degen på en väl mjölad yta.
Dra ut degen till en avlång platta, cirka 10 x 50 centimeter. Skär i 5 centimeter breda remsor. Vik in ena änden mot mitten och vik sedan över den andra. Brödet är nu i tre lager.
Lägg med snittytan nedåt på bakpapper.
Sätt ugnen på 275 grader och sätt samtidigt in en tom plåt i ugnen.
Låt bröden jäsa under bakduk i 30 minuter.
Ta ut plåten ur ugnen och lägg bakpappret med de jästa bröden på plåten.
Ställ plåten mitt i ugnen och släng in lite vatten i botten på ugnen.
Grädda bröden i cirka 15 minuter, tills de fått fin färg.
Låt svalna och servera med det pålägg du önskar.

frukostbröd

Vad är det vi söker? Egentligen.

Jag tror jag ska byta bransch om några år. Helt.
Jaha, undrade jag. Hur kommer det sig då att de du själv rekryterar måste ha erfarenhet från just den bransch ditt företag verkar i? Varför ska andra resonera annorlunda än du gör?

En snabb genomgång av chefsjobbannonser som ligger ute idag visar att du ska ha erfarenhet av att jobba i en politisk organisation om du ska jobba i en kommun. Ska du jobba med bygg så är erfarenhet från byggbranschen ett krav. Och så vidare. Vad är det i branschkunskap som är så unikt? Och så viktigt? När du ska rekrytera tycker jag du ska ta en extra tankerunda gällande hur viktig branscherfarenheten är. Den begränsningen begränsar med all sannolikhet urvalet. Och även din organisations möjlighet till, troligen, nödvändigt seende med andra ögon. Vad är det för person vi söker? Egentligen.

Jag träffade nyligen en chef i en helt annan bransch och när hen berättade vad hen gjort sedan hen tillträdde för att reda upp en organisation som inte var på topp är det sånt som jag, så klart, känner igen mig i. Sätta strukturer. Sätta sätt att kommunicera. Förenkla processer. Samordna ledighet under lågsäsong. Same, same, but different.

De rekryteringar som inte lyckas beror till största del på bristande kulturell anpassning. Ur det hänseendet kan branscherfarenheten spela roll. Lika viktigt som det är att fundera över vad det är för person en söker är det att fundera över vad som är viktigt för de kandidater som intervjuas.

Min eller annans flexibilitet

Flexibilitet är eftersträvansvärt. Egenskapen efterfrågas i rekryteringsannonser och på arbetsplatser. Det händer saker som gör att vi måste anpassa oss efter nya förutsättningar. Många beskriver sig själv som flexibla – ‘Jag kan anpassa mig.’. Trots en förmåga att vara flexibel och anpassa mig till nya förutsättningar i jobbsammanhang finns det tillfällen då önskan om flexibilitet får mig att vilja skrika ‘NEJ!’. Vid ett av de tillfällena slog det mig att flexibilitet är positivt om det är min flexibilitet men om det blir annans flexibilitet är det något helt annat. Någon annans flexibilitet kan bli en stor barriär som gör mig mindre flexibel. Det tål att tänkas på.

Fashion av överblivet och oanvänt

Lyckan var stor när jag insåg att Fashion sänds i en omgång nu igen i början på året. Hur tråkigt kan det bli? var kommentaren från min medtittare när jag nöjt i fulla drag.

När jag går runt i affärer har jag ofta storslagna planer och ska sy både de ena och andra som jag ser. Planen just nu är att ta vara på tyger som finns hemma genom att sy kläder av tyger som blivit över. Att göra kombinationer av tyger som jag inte tänkt ska bli något känns riktigt bra. Jag ska också sy kläder av kläder jag sytt som inte blivit några favoriter. Det finns ingen anledning att de hänger där i garderoben även om jag lagt ner en massa tid på att sy dem.

Norah linne

Norah linne med infodringarna utanpå

Inspiration nu hämtar jag från Frida Ahlvarsson och hennes olika toppar och blusar i siden.

Jessika Gylesjö och Anna Eriksson Skarin i scenklänningar sydda av mig.

Onormalt rubbar vår balans

Varför är vi så fokuserade på denna strävan att vara normala? Att inte sticka ut? Att läsa All inclusive av Maria Jacobson får en att fundera på det normala. Och onormala.

Egentligen räcker det ju att tänka på motsatsen av de ord som i Svenska Akademins ordslista används för att beskriva normal för att förstå att vi hellre är normal än exempelvis inte vid sina sinnens fulla bruk. Men samtidigt som vi strävar efter normalitet ska vi sticka ut och lyfta det som är speciellt. Inte konstigt om det är svårt att veta vilket ben en ska stå på.

Häromdagen ursäktade jag ett av mina barn som inte gillade kakan som serverades till fikat hos bekant vi hälsade på. Jag försökte så gott jag kunde att tysta mitt barn och släta över situationen genom att skratta. En gör ju inte så där. En får minnsann ta det en blir bjuden på. ‘Jag tror att det är vår konflikträdsla som gör att vi ska trycka in folk i mallar’ sa min bekanta. Konflikträdslan samt våra liv blir enklare att leva om vi möts av det vi förväntar oss så hjulspåren i hjärnan kan rulla på. Runt 90 procent av våra tankar, ord och beteenden sker med automatik vilket så klart underlättas av om det mesta vi möte hamnar inom det normala. Det normala rubbar vår balans. Men rädslan för det onormala och strävan efter det normala tar väl mycket plats tycker jag.

Få ihop gruppen

Ska vi jobba i fasta team eller ska vi sätta ihop team utifrån vad som finns att göra just nu?Oavsett vad som väljs behövs det jobbas på att få ihop gruppen. Det ska inte underskattas vad konsekvensen blir när ett team som jobbat ihop ett tag får en ny medlem eller när en medlem försvinner. Att 2+2=4 är inte alltid en sanning. Frågan är om det någonsin är en sanning.

På flera av de bolag jag jobbat läggs det alldeles för lite tid på gruppstärkande aktiviteter. Det gäller både de olika avdelningarna, teamen och ledningsgruppen. Ett gäng personer sätts ihop och förväntas leverera direkt från dag ett. Genom att lägga tid på att få ihop gruppen och få gruppmedlemmarna att känna sig trygga med varandra vinner gruppen mycket i samarbetsförmåga och effektivitet. Trygghet och förtroende i gruppen leder med alla sannolikhet till att jag tar upp eventuella funderingar och risker samt att jag påpekar när gruppen, enligt mig, går åt helt fel håll. Har jag en tydligare bild av mina kollegors styrkor och svagheter kommer jag att kunna nyttja styrkorna och hjälpa till att utveckla svagheterna. Givetvis underlättar det om varje person är medveten om sina egna styrkor och svagheter.

Några enkla sätt att släppa loss och komma ett litet steg på vägen samt få alla i en grupp att bli mer trygga är att testa några av övningarna i Energizer bible som Hyper Island tagit fram.

Fruktskålen
Alla, förutom en person som sätter sig i mitten, sätter sig i en ring på stolar. Personen i mitten säger sedan vilken frukt var och en är. När alla är en frukt ropar personen i mitten ut namnet på en av frukterna exempelvis ‘päron!’. Alla som är ett päron ska då byta plats med varandra samtidigt som personen i mitten försöker ta en av platserna i ringen. Den som blir utan stol blir den nya personen i mitten.
Om personen i mitten ropar ‘fruktskål!’ ska alla personer byta plats med varandra.

En annan variant är hela havet stormar.

Skrikleken
Alla ställer sig upp och skriker rakt ut så högt ni kan. Håll på i 2 minuter. Kör hårt. Skrik högt.

Denna övning ger mest effekt om ni är en stor grupp.

Maskinen
En i gruppen börjar att göra ett ljus och en rörelse exempelvis ett ‘woop’-ljud och flaxa med ena armen. Nästa person kopplar ihop sig med första maskindelen och gör oxå ljudet och rörelsen. Detta upprepar sig tills hela gruppen är en del i maskinen som låter och rör sig.

Följa dans
Dela in er i grupper om tre och tre. Sätt på musik och låt en person någon form av dans som övriga ska härma. När en låt är slut ska en ny person vara dansledare. Ju mer avancerade, galna, rörelser desto bättre.

Övningen kan även göras tyst där varje deltagare lyssnar på låten i en telefon.

 

Outtalade förväntningar

Varför händer inget? Varför gör de inte det de ska? Hur svårt kan det vara att göra rätt?

Det är alltför vanliga frågor på arbetsplatser. Trots frågan varför funderas det inte på varför utan istället ställs krav. Gör ditt jobb! Med din lön borde du kunna göra rätt. Men hur ska en kunna utföra sitt jobb när förväntningar och förutsättningar inte är tydliga? Utifrån det jag vet så utför jag uppgifterna såsom jag anser förväntas av mig. Givetvis bör jag stämma av vad som förväntas av mig om det för mig är oklart. Det är dock alldeles för vanligt och enkelt att tycka att andra inte gör sitt jobb utan att själv se sin del i det hela.

Fart i benen på snöigt underlag

Efter alldeles för lite löpning för både kropp och själ under semestern började jag springa ingen förra veckan. Lugnt. De första rundorna kändes bra men sedan har benen och kroppen känts sega. Igår sprang jag ett längre pass i lugnt tempo och det tog uppåt sex kilometer innan benen var med på tåget. Ikväll gav jag mig ut på den vanliga sjukilometersrundan. Gångvägen var täckt med packad snö. Så var det även på eljusspåret. Benen kändes pigga så jag tänkte att jag skulle testa två fartökningar på slutet. Det gick som en dans. Benen hängde med i farten. Härligt.

Än så länge har jag inte så många tävlingar bokade i år. Premiärmilen, Nacka halvmaraton, Möjaloppet och Lidingöloppet är de lopp jag har tänkt att inte missa i år. Sedan satt jag upp målet att springa ett långt lopp i år. Längre än ett maraton. Jag har inte bestämt mig för vilket lopp det blir. Planen var att det skulle bli Jättelångt men eftersom det loppet krockar med en kappsegling får jag hitta ett annat längre lopp istället. Kanske blir det Åda Wild Boar. 54 kilometer terränglöpning är kanske att ta i.

Jag springer ju alltid utomhus så vädret får sätta gränserna för träningen framöver men det som jag tar med mig in i 2015 är variation, inte mellanmjölksträning utan långsamma pass blandat med snabba, höga benlyft och en målsättning att springa dagligen. Jag kommer helt enkelt ha mer eller mindre uttalde runstreaks hela tiden. Avbryts en runstreak drar jag igång en ny.

Kompressionsstrumpor

Kompressionsstrumpor som sett bättre dagar?

Grå himmel och träd

Grå himmel när långrundan startade igår.