Make jämställdhet business

Varför lägger vi ansvaret hos ett gäng tonåringar som ska göra sina karriärsval?

Det undrade Boel från Netlight imorse på frukostseminariet om att rekrytera jämställt. Hon påpekade det konstiga i att personer som kan driva företag, öka omsättningar, ta fram produkter ingen trodde skulle kunna finnas landar i att ‘det finns ju inga kvinnor att rekrytera’, ‘de som läser data på KTH är bara killar’. Tänk vad skönt att kunna skylla på någon annan, det är inte mitt fel utan det är de andra. De där som inte söker sig till datautbildningar. Det är deras fel. Tänk bort det och gör som du gör med alla andra problem du står inför – lös dem.

Boels tips är

  • Make it business
    Om vi inte rekryterar jämställt hur påverkar det vår business? Gör en konsekvensanalys.
    Det som är business ska vi prioritera.
  • Get everyone onboard
    Använd stoltheten hos anställda.
    Utbilda och motivera varför jämställdhet är viktigt, what’s in it for me.
    Låt inte de som är i minoritet att driva de frågorna. En kvinna som pratar om att jämställdhet är lönsamt och driver business kan mötas av skepsis för att hon anses tala i egen sak.
  • Keeping running
    Prova olika saker. Alla kvinnor är trots allt inte lika.
    Gissa inte, fråga era potentiella medarbetare om vad ni ska göra.
  • Talk the talk
    Ha tydliga mål lång- och kortsiktiga mål. Det som mäts är viktigt.
    Se över era rekryteringsannonser. Testa dem på personer – vem tror du vi söker? Vilken bild får du när du tittar på denna annons?
    Ta kontakt med kvinnor tidigt i rekryteringsprocessen. Ring kvinnorna på listan först.
  • Make it fun
    Ingen vill jobba med problem. Alla vill jobba med det som är roligt.
    Det är roligt att rekrytera jämställt.
    Se till att fira framgångar.

Det tar längre tid och kan kosta mer att hitta andra kandidater än de givna. Var medveten om det. Men det är värt det.

Toppinitiativ för jämlikare IT-bransch

Det finns många bra initiativ för en jämlikare IT-bransch och att locka fler att söka sig till branschen generellt. Dataföreningen har barnhack och dataslöjd. Valtech har dragit igång Valtech Girls där 12 tjejer i årskurs 6 kommer lära sig att programmera. Netlight har Vostok där de bland annat har kodpubar. TechEq och Women in tech är andra initiativ som driver utvecklingen åt rätt håll.

Mindre bra var WIT på SIME där ett antal skulle prata om hur vi får fler kvinnor att välja teknik. Var var männen? Det fanns några i publiken men ingen på scen. Det är inte en fråga som bara berör kvinnor. Det berör oss alla. Det är inte jag som ska dra ett jämställdhetsarbete på mitt jobb bara för att jag är kvinna. Snabbt kommer samtalet in på att kvinnor inte tar för sig och så vidare. Det blir lika fel som när tech-studenter får höra om föräldraskap när de förväntar sig att få höra om teknik. Det hade varit mer intressant att höra hur HiQ tänker som har en homogen  ledningsgrupp men på samma SIME-scen pratar om hur duktiga de är på att sammanföra kulturer.  Det behövs förebilder. Det behövs ett sunt arbetsliv som låter oss vara föräldrar samt leva ett liv utanför jobbet. Det behövs förändring.

Lena Olving Allbright

40/60 är trams!

Igår var det första Allbrightdagen. Temat var Tillväxt börjar i ledningen och ämnet diskuterades både på scen och i rundabordssamtal. Huvudtanken är att arbetslivet ska vara meritokratiskt (intressanta tankar om ett meritokratiskt samhälle hos Alain de Botton) och att karriärvägar ska vara lika för alla oavsett kön. Många kloka ord sades på scen och runt borden. Nedan har jag samlat mina favoriter som förtjänar att sägas om och om igen.

Det är viktigt att föräldraförsäkringen delas lika. Taket måste också höjas. Gudrun Schyman har rätt.
Sven Hagströmmer

Jämställhetsministern är dålig-stämnings-minister.
Maria Arnholm

Visst låter det trist att vara dålig-stämnings-minister men så länge som samhället inte är jämställt behövs någon som påpekar att arbetet måste fortsätta trots att det kan bli lite dålig stämning när det blir tydligt att det som görs inte räcker.

Leta efter kompetens som inte alltid är självklar.
Maria Arnholm

För få kvinnor är där guldet genereras.
Caroline af Ugglas

Det stämmer i många fall att kvinnor inte har roller som anses lika affärskritiska eller affärsnära. Men jag tycker även att det ska funderas på vad för kompetens som eftersöks. Som en av talarna påpekade igår så är det inte alltid kompetens som eftersöks utan det är en viss erfarenhet. Behövs verkligen just den erfarenheten? Kanske. Eller kanske inte om resten av ledningsgruppen har den.

Förändring kräver annan inställning.
Annan kompetens som ser saker på andra sätt.
Sarah McPhee

Hur används individer? Hur tas kompetens tillvara?
Sarah McPhee

Tillåt alla att vara individer.
Sarah McPhee

Inkludera! Ta med personer in i sammanhang där de inte annars hamnar. Var generös.
Anna Lithagen

Du måste tro på mångfald för att leva mångfald.
Niclas Kjellström-Matseke

Våga misslyckas.
Niclas Kjellström-Matseke

40/60 är trams. 50/50 är jämt.
Anna Serner

Mångfald är inte något som ska observeras på spårvagnen. Mångfald ska interageras med.
Farid Nolen

Sluta imponeras! Att imponeras innebär att vi inte är där än.
Farid Nolen

Kolla också in Calle som föreläser för ett gäng lärare om svaga elever.

Råd men det är dina val

Välj rätt chef.
Don’t be afraid of not being liked.
Ta risker.
Var inte rädd för det obekväma.
Om du tror att du kan lyckas så gör du det.
Be inte om ursäkt för den tid du spenderar med dina barn [eller annat valfritt] (mitt tillägg).

Råden har jag hört förut men det var en maffig stämning ikväll i Klarnas lokaler på Women create tech. Panelen med Joanna Shields, Gunilla Herlitz, Catharina Lavers Mallet, Natalia Brzezinski, Louise Eriksson och Eva Cederbalk imponerade. Jag slogs av alla dessa techisar i lokalen. Det bubblade.

Det jag tar med mig är Gunillas råd

Välj ett jobb där resultat och inte tid styr

och framför allt Catharinas råd

Fundera på vilka råd du tar. Det är i slutändan du som ska leva med de val du gör.

panel klarna

Man vet vem man är, eller inte

Man vet vem man är när man är med andra. Är jag det jag gör? Eller är jag det jag är?

Jag lyssnar på Moa Svan prata med Kristoffer Triumf. De pratar om titlar, titeln är till för andra, säger Moa.

Jag har varit på en första träff på Bridge the gap. Gapet mellan näringsliv och de som ska jobba där ska minska. Är det så svårt? Är det sånt gap? Är det inte bara att vara öppen? De tankarna snurrar i huvudet blandat med vem är jag och vem vill jag vara. Jag slås av att de unga tjejer jag träffat har en tydligare bild av sig själv än vad jag har. Men när jag tänker efter tror jag att den bild jag förmedlar kanske inte alls är så otydlig. Vissa nyanser av mig är knivskarpa.

Jag fastnar i att fokusera på känslan. Hur ska det kännas? Hur ska det lukta? Vad möts jag av? Vilken godisbit är jag?

Prata teknik med oss!

Hon som hade en intressant roll på ett techföretag pratade om hur det är att ha barn och göra karriär. Det ville vi inte alls höra om. Vi ville att hon skulle prata teknik!

Jag är på en nätverksträff för initiativet TechEq som syftar till att bredda teknikbolagens syn när de anställer och även få fler tjejer att söka sig till teknikbranschen. Hon som pratar är student. Hon har varit på ett antal event som endast har haft tjejer som deltagare och där olika företag har pratat. Ofta tror de som ska prata att dessa tjejer, som läser teknik, vill höra om hur det är att vara kvinna och jobba, mamma och jobba. Det är de inte alls intresserade av. De vill höra om teknik. De vill höra om de senaste trenderna. De vill höra hur just ett visst företag jobbar med sina kunder. Jag som kommer från arbetslivet som de ska ut i skäms. Hur tänker vi? Hur bemöter vi dessa studenter? Skäms!!

Att inte ta itu med problemen är att bevara dem

Att inte ta itu med problemen är att bevara dem.

Orden har fastnat i huvudet. Jag läste dem för en vecka sedan. Men de sitter fast. Orden är Elaine Eksvärds. Det är inget konstigt utan snarare helt logiskt och förståligt. Men ändå verkar det svårt. Svårt att göra det enda rätt. Det enda uppenbara. Att säga ifrån.

Läskigt med jämställdhet

Vad är det som är så läskigt när man börjar prata om att se över jämställdheten i en organisation? Varför börjar många skruva på sig och säga ‘vi är ju jämställda, vi behöver inte mäta eller göra mer än vi gör’? Andra verkar tro att tanken helt plötsligt är att någon som inte har den kompetens som efterfrågas ändå ska få uppdraget eller arbetsuppgiften. Är det rädslan över att man inte är så öppen och vidsynt som man önskar/tror? Eller är det helt enkelt för jobbigt att ta tag i denna fråga? Eller så är det helt enkelt ett hot och en rädsla att avslöjas som medioker.

Packa väska och boka taxi är din lott

It’s a little bit challenging being a senior woman. I always look at the men who have their bags packed [for them], and I have to pack my own bag.
Annika Falkengren intervjuad i Financial Times

Eller att jag plötsligt i arbetslivet är den som ska ha koll på när kvittona ska in, när taxin ska bokas, vart vi ska, ha koll på papper, också glider någon förbi. En man som har lärt sig att det där löser sig. Det löser sig ju för att någon som jag plockar upp efter dem. Det irriterar mig fruktansvärt att de kan komma in och vifta lite och vara härliga och det räcker.
Seher Yilmaz intervjuas hos Allbright

Spännande kreativ kraft snarare än pizzakartonger

Just nu pågår en del olika initiativ för att få flera att jobba med IT. Ett är nextup.se där åttondeklassare ska tävla i lag om att lösa uppgifter hos olika IT-företag. Ett annat är ingenjörspodden som med sina poddar visar upp att en ingenjör kan göra många olika saker efter sin utbildning. Ytterligare ett är IT-talang som vill få fler tjejer att söka till IT-utbildningar.

Jag läser funderingar från en person, som jobbar på IT-företag, på hur unga tänker när de tänker på IT och hen i sitt huvud får upp bilden av pizzakartonger och en källare blir jag matt och undrar var hen jobbar egentligen. Pizzakartonger och källare ger mig mer bilden av en allmänt tråkig arbetsplats med dålig styrning och planering. Min bild av IT är snarare den som Sara Öhrvall har – teknik är en spännande kreativ kraft. Det är den kraften som de olika initiativen ska förmedla.

Sara Öhrvall i Dagens industri (14 januari 2014)