Onödigt rabbla CV vid intervju

Du ska intervjua en tänkt ny medarbetare. Du har fått hens CV. Du har läst på. Nu sitter ni där mittemot varandra. För att få ut det bästa av den tid ni har avsatt för intervjun så skippa att låta den du ska intervjua rabbla upp sin livsjobbhistoria. Jobbhistorian har du fått, och läst, i CV så den bör både du och intervjuoffret ha koll på. Satsa istället på att ställa frågor om jobbet som hen ska utföra. Hur gör du för att [xx]? Måla upp ett scenario och be den intervjuade beskriva hur hen skulle hantera situationen eller ta sig an uppgiften. Nu får du möjlighet att se hur den intervjuade tänker och agerar när hen ställs inför olika situationer. Självklart får du med de delar av CV som den intervjuade vill lyfta upp eftersom de med all säkerhet kommer automatiskt som exempel när hen svarar på dina frågor. Jag tycker att detta är ett mycket bättre sätt att se om personen ifråga skulle passa för jobbet än att prata om vad hen har gjort.

Kör hårt. Intervjua på.

Igenkänning ger ett annat perspektiv

-Efter första seglarskoleveckan sa en av ledarna att jag var bra med de kaxiga barnen. Det är nog för att du var kaxig sa hen. Och jag tror att jag har lättare att hantera dem, vet ju hur de tänker.

De insikterna fick jag av en nybliven 16-åring. Hen sa också

-Jag tror att de lärare som jag har gillat bäst i skolan också var rörig i skolan.

Igenkänning ger en förmåga att förstå och angripa saker från ett annat håll. Tänk på det när du rekryterar eller sätter ihop projektgrupper. Alla är inte stöpta i samma form och det berikar.

Spegelbilden som visar fel

”Vi ska inte ägna oss åt att räkna män och kvinnor, utan välja den som är mest kompetent”, är ett typiskt argument när kvotering och representation debatteras. Men faktum är att vi är rätt kassa på att välja. Vår förtjusning i spegelbilder är ett av problemen.
Vi överskattar långa och snygga människor i rekryteringar – Björn Hedensjö i Metro

Jag ser det tydligt hos mig själv, jag har en viss förkärlek till kvinnor i min egen ålder, gärna med barn. Jag ser det även i musik jag gillar, böcker jag läser, artiklar jag delar. Spegelbilden av mig själv. Spegelbilden som bekräftar mig. Det är helt enkelt dags för de som rekryterar att inse att de inte är så bra på personbedömning som de tror, att de helt enkelt inte kan gå förbi spegelbilden om de inte medvetet bestämmer sig för det. Att sluta prata om att de väljer kompetens om de inte ser längre än spegelbilden eftersom bilden av vad som är kompetens är en del av spegelbilden.

Sök jobb utan cv och personligt brev

Alla som sökt ett jobb önskar nog en enklare ansökningsprocess. Att skriva ihop en uppdaterad CV och få ner några rader om en själv är inte så lätt. Lägg därtill att många gånger ska en fylla i ett formulär där alla de uppgifter en har i CVt ska in. Igen. Det har pratats om att söka jobb med en film om dig själv. För några kanske det är en lägre tröskel. För vissa typer av tjänster är rekryteringsannonsen ett problem som ska lösas. En rekryteringskampanj är inte bara ett tillfälle att rekrytera en ny medarbetare utan även ett tillfälle att visa upp företaget.

Uptrail lanserar en jobbannonsplattform där du som söker jobb bara behöver svara på ett antal frågor. Frågorna är, så klart, framtagna specifikt för respektive tjänst och företag. Bra tjänst tycker jag. Skönt med några som tänker att CV och personligt (eller opersonligt som någon skrev) brev inte är enda sättet att få in ansökningar. Jag hoppas att fler som ska rekrytera funderar på hur de ska rekrytera. Genom att tänka igenom vad det är vi verkligen vill veta för att den som söker ska vara intressant gör vi det troligen enklare för oss själva. En del av gallringsjobbet görs redan i starten. Någon tycker att risken att det är för enkelt att söka jobben vilket gör att det blir svårt att gallra. Visst är det en risk. Alla kommer inte rannsaka sig själva och svara ärligt på hur bra jag är på javascript utan att googla. Det finns också en möjlighet att någon som inte orkar skicka in en ansökan tycker att några frågor kan jag svara på och då får vi en ansökan från en person som annars inte hade sökt.

Själva annonserna på Uptrail är ‘vanliga’ med beskrivning av företag och tjänst samt krav och kvalifikationer. Jag undrar även hur de som har annonser på Uptrail gör sen. Hur ser resten av rekryteringsprocessen ut? Är den lika samma som förut? Ska bli spännande att se om ansökningar där det är enklare för den ansökande att söka ger mer rätt match.

Exmpel på frågor på jobbannonser på Uptrail.

javascript-utvecklare dealer utvecklare

 

 

Tillit och släppa taget

Hur gör hen? Hen som är så framgångsrik. Företaget hen driver blomstrar. Alla vill jobba där. I strävan efter att företaget/gruppen en leder ska trivas och slå kunderna med häpnad läser en böcker av framgångsrika ledare eller artiklar om hur de gör. Jag slänger mig över artikeln om Lisa Lindström vd på Doberman Group. Doberman där budgeten byggs i lego.
Doberman som tar fram nytänkande lösningar till sina kunder. Doberman som infört mötes- och tidrapporteringsfria fredagar. Doberman som har roterande medarbetarplatser i ledningsgruppen.

På frågan om vilken av metoderna som använts på Doberman som andra företag ska ta till sig svarar Lisa ‘Ingen’. Va? Ingen?! Det hela handlar om att ha ett förhållningssätt till gruppen en leder där informationsövertaget som en har som chef ska översättas till metoder och processer så medarbetarna blir delaktiga i besluten, säger Lisa. Om det är det vi vill. Att skapa delaktighet kräver tillit. Tillit till medarbetarna. Som chef måste du släppa makten och ha tillit och låta det nya som föreslås ske. Tillit kommer inte självmant det måste en träna på. Att stå vid sidan och titta på. Det blir inte på mitt sätt. Men det blir. Att våga säga ja även om en inte tror på idén själv. Läskigt? Så klart. Men väl värt skulle nog alla säga som öppnar upp och känner tillit.

Vad är det vi söker? Egentligen.

Jag tror jag ska byta bransch om några år. Helt.
Jaha, undrade jag. Hur kommer det sig då att de du själv rekryterar måste ha erfarenhet från just den bransch ditt företag verkar i? Varför ska andra resonera annorlunda än du gör?

En snabb genomgång av chefsjobbannonser som ligger ute idag visar att du ska ha erfarenhet av att jobba i en politisk organisation om du ska jobba i en kommun. Ska du jobba med bygg så är erfarenhet från byggbranschen ett krav. Och så vidare. Vad är det i branschkunskap som är så unikt? Och så viktigt? När du ska rekrytera tycker jag du ska ta en extra tankerunda gällande hur viktig branscherfarenheten är. Den begränsningen begränsar med all sannolikhet urvalet. Och även din organisations möjlighet till, troligen, nödvändigt seende med andra ögon. Vad är det för person vi söker? Egentligen.

Jag träffade nyligen en chef i en helt annan bransch och när hen berättade vad hen gjort sedan hen tillträdde för att reda upp en organisation som inte var på topp är det sånt som jag, så klart, känner igen mig i. Sätta strukturer. Sätta sätt att kommunicera. Förenkla processer. Samordna ledighet under lågsäsong. Same, same, but different.

De rekryteringar som inte lyckas beror till största del på bristande kulturell anpassning. Ur det hänseendet kan branscherfarenheten spela roll. Lika viktigt som det är att fundera över vad det är för person en söker är det att fundera över vad som är viktigt för de kandidater som intervjuas.

[Sponsrad video] Dela med dig av din kunskap

När jag pluggade på universitetet tyckte jag att de bästa lärarna hade vi på ekonomikurserna. Skälet till det var att de lärarna också hade en fot ute hos företag. De ägnade inte bara sin tid åt att undervisa och forska. Det de sa gavs mer kraft av att de även praktiserade det de lärde ut.

Flera av mina branschkollegor undervisar på skolor som Berghs och Hyper Island. Tänk att utan att byta karriär utvecklas genom att undervisa andra i det som en jobbar med. Att träffa elever som ska ta sig an liknande problem som en jobbar med dagligen kommer ge nya perspektiv som kan nyttjas på jobbet.

För mig är mentorskapet via Almi ett sätt att dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter men också att få insikter. Vi har alla mer att dela med oss av än vad vi tror. Att dela med sig är också att få.

Sponsrat inlägg i samarbete med Skolverket som vill uppmuntra dig som har ett yrke elever utbildas i på gymnasieskolan att läsa Yrkeslärarutbildningen.

Analysera mer än löpningen

…det gör att du får en sittande stil när du springer…

Idag damp löpanalysen från löphelgen ner. Plötsligt inser jag varför jag ser ut som jag gör på de bilder jag ser av mig när jag springer. Jag ser inte alls så lätt ut som jag kan känna mig utan ser ganska plågad ut. Klart som korvspad att det är plågsamt att springa sittande 🙂 Det finns en del att förbättra. Bara att dra igång.

Tidigare idag diskuterade jag med mina medarbetare varför det som jag anser ska göras blir gjort. Är det jag som kommunicerar otydligt? Efter löpanalysen ser jag att analyser av hur jag kommunicerar vore intressant. Hur tydlig är jag? Hur öppen är jag? Jag gjorde ett Myers-Briggs test en gång för några år sedan men jag minns inte mitt resultat förutom att kombinationen jag fick var udda. Antar att det betyder något… Att få höra hur jag är/uppfattas utifrån är så klart skrämmande men också nyttigt om jag vill ta några steg framåt. Det gäller både löpningen och arbetslivet med ledarskap och kommunikation.

[Sponsrad video] Prata lite och få som du vill

Smicker och beröm sägs vara bra för att få det du vill. Kan det göra att du får högre lön eller andra förmåner på jobbet månne? Att berömma och bekräfta din chef är inte fel. Även en chef behöver höra när hen gjort något bra och gärna från sina medarbetare. Alla vill bli sedda, även en chef, men utan tydliga argument och exempel kommer du inte så långt som du önskar i förhandlingen. Här är några tips när du ska förhandla.

  • Lägg första budet
    Den som lägger det första budet har större möjlighet att komma nära sitt mål. Du lägger dig på den nivå, eller tar i för att ha förhandlingsutrymme, där du vill hamna.
  • Lyssna
    Forskning visar att den som pratar minst i en förhandling oftast kommer vinnande ut ur förhandlingen. Vänta på att du får ett motbud när du har lagt det första budet. En bra förhandlare lyssnar mer än hen pratar. Nyttja att alla vill prata om sig själva och skapa en trevlig stämning genom att låta den du förhandlar med prata.
  • Ha flera alternativ
    Om du har flera alternativ känner du dig lugnare i förhandlingen. Det är den som har bäst och flest alternativ som har mest makt i en förhandling. För dig som anställd kan alternativen både vara olika saker som du vill uppnå med förhandlingen (exempelvis högre lön eller olika förmåner) eller att du har funderat på vilka alternativ du har om förhandlingen inte leder dit du tänkt. Kan du tänka dig att byta jobb till och med?

För mig är även ärlighet viktigt vilket säkert kan få dig att fundera en gång eller två innan du ger din chef beröm…

Kolla in filmen nedan där det diskuteras bland annat om smicker och fjäsk är bra vid förhandlingar.

Sponsrat inlägg  i samarbete med Lufthansa som vill utmana dig att förhandla för att vinna en resa för två.

Tar vi jobbet på för stort allvar?

Det är inte liv och död
det är bara bröd.
Karin Bodin vd på Polarbröd

Tar vi jobbet på för stort allvar? På väg till jobbet idag lyssnade jag på Eva Ekedahl som samtalade med Anna Serner i Karriärpodden. Anna berättade att hon när hon var ung och var ute och reste slogs av att vad hon jobbade med då inte var viktigt utan vem hon var och (samt hur magen mådde). Att vara Anna och inte jobb-Anna har hon fortsatt att vara i sina olika chefsroller. Är det så att vi lägger för stor vikt på att få vår identitet via det vi jobbar med? När Anna började som vd på Filminstitutet träffade hon ett halvtimmes samtal med var och en. Samtalet gick ut på att Anna ville lära känna mäniskan hon pratade med och inte hur hen hade det på jobbet eller vad hen tyckte Anna skulle ta tag i på sin nya post. En av de Anna pratade med hade jobbat på Filminstitutet i 40 år men hade aldrig tidigare pratat med högsta chefen.

I min första chefsroll valde jag medvetet att inte vara så öppen om mig själv till min medarbetare. Det kändes då som en trygghet att ha en gräns. Jag engagerade mig gärna i mina medarbetare men ville ha distans. Idag känns så som jag tänkte då helt fel. Jag är ju jag. Helen.

Att tänka som Karin på Polarbröd, att det bara är bröd och inte liv och död, anser jag vore bra för oss alla (som inte har jobb som handlar om liv och död). Det skulle ge oss en självdistans som skulle hjälpa oss att kunna stanna upp och tänka till och inte rusa iväg och bara göra.