Att checka in

Att checka ut pratas det om ofta. Inför helgen eller semestern är det bra att checka ut så att inte att-göra-listan gnager i huvudet utan är kvar på jobbet. Men varför inte börja checka in?

Under sina första år i skolan har mina barn börjat dagen med att sitta på mattan mitt i klassrummet och haft musik i bakgrunden. Alla har kommit in, satt sig ner och så utan ord fått komma in i skolmood. Liknande kan du tänka när du kommer till en jobbdag och så klarts bär du med dig hur morgonen varit hemma. Och gårdagskvällen. Du kan ha huvudet fullt av tankar som gnager. Att i början av en arbetsdag med dina närmaste kollegor eller på ett möte genom att låta alla checka in och lyfta var de är mentalt och känslomässigt ger ett bra avstamp inför arbetsdagen. Det låter kanske lite konstigt men styrkan i att ha en öppen kommunikation som gör att jag kan berätta att mitt huvud nu tyngs av saker i mitt privatliv ska inte underskattas. När jag får möjlighet att kort berätta om något som upptar mina tankar så möjliggör det för mig att iaf delvis släppa de tankarna på jobbet. Jag tror att denna övning är extra viktig inför en workshop eller liknande. Alla deltagarna får möjlighet att ställa sin ryggsäck i fönstret under workshopen. Att berätta var du är mentalt just där och då.

Vi har under några års tid vid middagsbordet hemma gjort det vi kallar bäst-idag. Alla runt bordet ska då berätta det som varit bäst med dagen. Det kan vara allt från att ha haft ett jobbigt jobbsamtal gick bra, att klara en level på ett spel till att kvällens middag var god. Inget är för stort. Inget är för smått. Ibland knorras det för att någon säger samma sak som någon redan har sagt. Vi gör samma procedur med gäster ibland samt när vi hänger med andra familjer i skärgården. Samtidigt som det är ett sätt att lyfta det som varit positivt under en dag är det också ett sätt att checka in hemma vid middagsbordet.

Ord som sätter sig i kroppen

Texter som slår an fastnar i huvudet och rullar på repeat. De får igång mina tankar. De kan få mig att se sånt jag tidigare inte sett. Texter som slår an ger mig bilder i huvudet som jag bär med mig. Sånna texter skriver Katja Janford. Sånna texter skriver Anna Eriksson-Skarin. Deras ord berättar en historia. En historia som sätter sig fast i huvudet. Och i kroppen.

hushållsost
Text av Katja Janford
Text av Katja Janford
Text av Katja Janford

Här hittar du Annas känslolåtar på Spotify.

 

Oäkta – vad är det?

Var äkta. Var ärlig. De råden ges åt chefer. Eller de råden ges åt alla. Men vad är oäkta?

Oäkta för mig är när jag inuti inte kan stå för det jag för fram. Värst blir det jag känner att det syns på mig att jag inte alls håller med om de värderingar och beslut som jag, till synes, står bakom. Det är inte lätt att inte visa när det skaver. Hur länge kan en vara oäkta?

Förstå att andra inte är som du är din viktigaste chefsegenskap

Under årens lopp har jag gjort ett antal personlighetstester. Att svara på frågorna är inte alltid lätt – är detta jag eller är det den jag vill vara eller är det den jag förväntas vara. Att få svaren är däremot mycket intressant. Ens egna beteende bekräftas samt att en kan få förståelse för hur en uppfattas hos andra. Att känna sig själv och dra nytta av det är en stor tillgång. En kollega som gjort ett personlighetstest sa när hen gick igenom det ‘men så tänker väl alla’ och fick till svar ‘nej, alla tänker inte så’. Att förstå att inte alla tänker som du eller är som du är en viktig insikt för alla. En digitalchef på en bank påpekade vikten av att testa satsningar som ska göras på kunderna eftersom hen inte var en typsik kund. Och som chef skulle jag säga att det är en av dina viktigaste kunskaper – att förstå att andra inte tänker och är som du.

Fram för bättre möten

Usch, vi har bara möten.
När ska en göra allt som det pratas om på alla möten?

Pappan satt där i pausen på sonens fotbollsmatch och suckade. Det han ger uttryck för känns igen hos många. Alla dessa möten. Till vilken nytta? Att kommunicera är grundläggande för att saker och ting ska flyta på och gå åt det håll som är tänkt. Möten är en viktig del i den kommunikationen. Några enkla sätt för att få bättre möten är följande

  • Bestäm syftet med mötet – ska vi diskutera? besluta?
  • Fundera på vilka som behöver vara med på mötet – bjud bara in de som behöver vara med. Om någon inte behöver vara med på hela mötet bjud in hen under en del av mötet.
  • Sätt agenda för mötet och distribuera till alla mötesdeltagare.
  • Distribuera underlag till alla mötesdeltagare innan mötet.
  • Gå igenom agendan vid mötesstart.
  • Sätt mötesregler – exempelvis bara den som presenterar eller antecknar får ha dator uppe.
  • Som mötesdeltagare – kom förberedd!
  • Sammanfatta mötet vid mötets slut.
  • Distribuera anteckningar så snart som möjligt efter mötets slut.

Ett annat tips för bättre möten som min man tog upp igår är att avsätta lite tid i början på ett möte åt de mindre viktiga frågorna samt ta de frågorna stående.

Glöm inte heller bort att syftet med ett möte bara kan vara att prata av sig.

Jag vet inte

Har du haft en chef som vågar säga jag vet inte? Är du en chef som vågar säga så? Ibland när en inte vet kan svaret bli ett uppgivet jag vet inte men det är snarare ett nyfiket jag vet inte som ska vara svaret.  Klara Adolphson lyfter i sin bok Chef kan du vara själv fram hur förändringskompetenta chefer bör agera och just att våga säga att hen inte vet är något som hon lyfter.

Jag vet inte. Vi testar. Vad tror ni?

Att säga att hen inte vet är läskigt för de flesta chefer. Det är en känsla av att blotta sig. Men med handen på hjärtat så har väl inte du fått chefsrollen för att du kan allt utan för att du kan får organisationen att gå framåt och åstadkomma saker.

Klara påpekar att även hon övar på att våga säga att hon inte vet. Lisa Lindström och Josef Fares är duktiga på att svara att de inte vet på frågan hur de ska göra när de helt enkelt inte vet det. Det är ett sätt att få igång gruppen att ta fram en lösning och det skapar lärprocesser samt feedbackloopar, vilket ger en lärande organisation. När Klara sagt att hon inte vet så händer det mycket med gruppen, ett undersökande klimat skapas. Även tillit. Tillit till att det löser sig. Tillit till varandra. Tillit till kunderna. Tillit till att en kan. Tillit, och öppenhet, är nyckelfaktorer för att skapa innovation.

Kommunikation ger proffsighet

Om du berättar att ni inte hinner några veckor innan deadline kan vi lösa det men kommer du dagen innan då blir jag arg.
Sagt av kund tilll kollega

Proffsighet i yrkeslivet handlar om kommunikation. Att meddela vad som händer. Att meddela vad som inte händer. Att fråga när en inte förstår. Att se till att andra förstår. Proffsighet i yrkeslivet handlar också om att lägga lagom med tid. Blir funktionen jag gör 10 gånger bättre om jag lägger 20 timmar på den än 2? Troligen inte. Så idag hoppas jag att du liksom Paulina inser att proffsighet inte handlar om att hinna med allt.

proffsighet

Oemotsagd feedback avslutar möten

Att reflektera över om jag under arbetsdagen bidragit, kunde gjort något annorlunda är sunt och något som jag (och andra) borde göra oftare. Reflektion och eftertanke bidrar till att ändra beteende. Att vara uppmärksam på sin omgivning och reflektera kring den är nödvändigt för någon som jobbar med andra människor. Lena Olving, vd och koncernchef Micronic Mydata samt årets Ruter Dam 2013 och näringslivets mäktigaste kvinna 2010, utser alltid en reflektor vid sina ledningsmöten. Reflektorns roll är att reflektera över hur samtalet på mötet flyter på, får alla komma till tals, hålls tider, är klimatet öppet och så vidare. Mötet avslutas alltid med att reflektorn tar upp några punkter som hen reflekterat över. Det som reflektorn säger ska alltid stå oemotsagt. Lena påpekar att detta är ett mycket bra sätt för alla att lära sig att ge och ta feedback. Reflektorrollen går runt till alla förutom Lena själv då hon tycker att det vore dumt om hon som yttersta chef reflekterar öppet inför alla.

Tillit och släppa taget

Hur gör hen? Hen som är så framgångsrik. Företaget hen driver blomstrar. Alla vill jobba där. I strävan efter att företaget/gruppen en leder ska trivas och slå kunderna med häpnad läser en böcker av framgångsrika ledare eller artiklar om hur de gör. Jag slänger mig över artikeln om Lisa Lindström vd på Doberman Group. Doberman där budgeten byggs i lego.
Doberman som tar fram nytänkande lösningar till sina kunder. Doberman som infört mötes- och tidrapporteringsfria fredagar. Doberman som har roterande medarbetarplatser i ledningsgruppen.

På frågan om vilken av metoderna som använts på Doberman som andra företag ska ta till sig svarar Lisa ‘Ingen’. Va? Ingen?! Det hela handlar om att ha ett förhållningssätt till gruppen en leder där informationsövertaget som en har som chef ska översättas till metoder och processer så medarbetarna blir delaktiga i besluten, säger Lisa. Om det är det vi vill. Att skapa delaktighet kräver tillit. Tillit till medarbetarna. Som chef måste du släppa makten och ha tillit och låta det nya som föreslås ske. Tillit kommer inte självmant det måste en träna på. Att stå vid sidan och titta på. Det blir inte på mitt sätt. Men det blir. Att våga säga ja även om en inte tror på idén själv. Läskigt? Så klart. Men väl värt skulle nog alla säga som öppnar upp och känner tillit.

Vem är jag? Egentligen.

Återigen, skilj på vad som sägs och vad som görs, eller skilj på föreställningen om vem du är med vem du faktiskt är.

Kommentaren kommer från Katarina Graffman, kulturantropolog, med anledning av frågan om Facebook eller mina vänner känner mig bäst. För att förstå en individ behöver vi få insikt om föreställningen om vem individen är och vem individen faktiskt är. Vad är det jag förmedlar till andra? Är det jag? Jag har vid några tillfällen gjort personlighetstest och att gå igenom resultaten gillar jag. Från att först känna rädsla för att någon ska upptäcka vem jag är, egentligen, blir det intressanta diskussioner och analyser av svaren som ger mig insikt i föreställningen av mig. Insikt i dissonansen. Eller avsaknaden av dissonans.