Spel för att rädda världen

Lyssnade imorse på Louise Stigell som pratar i Morgonpasset om spelifiering. Hon berättar om Folding där forskare genom att ta hjälp av människor runt om i världen och deras oanvända datorkraft vika proteiner. De som deltar kan skapa lag och på så sätt tävla mot andra lag som också viker proteiner. Genom att få hjälp att vika proteiner kan forskarna hitta botemedel mot olika sjukdomar.

Louise får sedan frågan om spelifiering kan ge oss världsfred och lösa miljöproblemen. Miljöproblemen och förståelsen för dem tror hon kan få hjälp av spelifiering. Jag håller med. Miljöfrågan är stor och komplex och som enskild individ är det svårt att se hur jag kan påverka för att vi ska gå i rätt riktning. Vad spelar det egentligen för roll om jag pantar en flaska när min granne slänger alla? Naturskyddsföreningen hjälper till att förenkla genom att uppmana oss att byta en eller några varor till eko samt att få oss att tävla och slå danskarna vad gäller inköp av ekologiska varor. Att hitta sätt att ännu tydligare visa upp hur mina val påverkar miljön på det ena eller andra sättet samt hur vi tillsammans i ett område påverkar miljön skulle säkert öka förståelsen för vad man kan/bör göra och vad det förändrar. Jag fick häromdagen kommentaren ‘Varför bryr du dig? Du lever ju inte då ändå.’ när jag i ett sammanhang diskuterade om återvinning.

Biltillverkaren Nissan var ett annat exempel som Louise tog upp som i sin elbil Nissan Leaf har en feature som visar din energiförbrukning i förhållande till andra som kör Nissan Leaf runt om i världen och den som är bäst kan vinna platina i Leaf cupen.

Det är intressant att titta på vad som får oss att ändra våra beteenden som att köra mindre bil och äter mer eko-varor och vad som får oss att hjälpa andra med exempelvis datorkraft. Att använda spelmekanismer för att engagera är något som funkar, i många sammanhang.

Gör dataspel dig till en bättre människa?

På väg till dagens cafétjänst i innebandyhallen lyssnar jag på P3 Spel och panelen får frågan vad de kan säga att de har blivit bra på för att de spelar spel. Det som räknas upp är bland annat mer strategisk, bättre på logiskt tänkande, bra på att stapla varor i kyl och skafferi, bra på koordination, bra på att dyrka upp lås, utökad fantasi. Det här med fantasi och dataspel är något som vi har diskuterat en del hemma, just det faktum om dataspel främjar eller hämmar fantasin. En tanke är att en bok, där vi inte ser bilder utan läser och får skapa bilderna själva, främjar fantasin mer än ett dataspel där vi får bilderna serverade. Jag är så framme vid innebandyhallen och hinner inte lyssna mer på om dataspel gör oss till bättre människor eller inte men för mig, och många andra föräldrar, är det en ständigt aktuell fundering med tanke på vårt ambivalenta förhållande till våra barns skärmtid.