Dags att springa jättelångt eller inte alls

Det är dags för ett ultralopp nästa år för mig. Efter Lidingöloppet kände jag att jag klarar det. Jag har en bra grundfysik och löpningen varvat med fys och Fighting Fitness hos SKIFT är en bra kombo. Lägg på det lite yoga och all annan röra på sig i form av promenader och stå och jobba. Nerförsbackarna ger nu energi. Visst måste jag hålla bra tempo i träningen men främst ser jag att jag måste träna på att få i mig energi när jag springer samt få koll på rätt tempo. En inplanerad löphelg med Runday på Gällöfsta passar perfekt för att få mer insikt i mitt löpsteg och hur kroppen funkar och håller ihop. Loppet som jag siktar på är Jättelångt. 68 kilometer på Roslagsleden i juni. Det finns så klart de nära som undrar hur jag tänker.

Idag fick dock planen en törn och olyckskorparna som tycker att löpning varje dag inte kan vara bra eller att efter 40 kommer krämporna kunde stå och säga ‘vad var det jag sa?’. På kvällens Rundaypass smällde det till i vaden. Så nu är runstreaken avslutad och vaden ska få vila… Olyckskorparna struntar jag i.

One thought on “Dags att springa jättelångt eller inte alls

  1. Pingback: Fart i benen på snöigt underlag | Helen Kreutz-Bolander

Comments are closed.