Förväntningar som ger dissonans

Varför är ställer du dig bakom?

Jag sitter vid köksbordet hos mina föräldrar och vi pratar om att alla i familjen vill få sin beskärda del av uppmärksamheten. I en familj som är något större än den normala är det sällan tyst. Att sitta vid vårt middagsbord får vissa att få ont i huvudet medan andra njuter. Och nu undrar mamma varför jag väljer att ställa mig bakom. Hon har rätt inser jag snabbt. Dels i att jag ställer mig bakom och dels i att det är något jag väljer. Det är enkelt att se det som att andras handlingar och val placerar mig där men så är det inte. Livet är fullt av förväntningar. Mina egna. Andras. Förväntningarna bygger ofta på det jag tror jag ska göra för att göra rätt. För att det ska kännas rätt. Men förväntningarna är sällan jag. Förväntningarna om vad som är rätt är snarare fel. När jag känner i hela kroppen att det här känns bra då är det ja. Känns det tvärtom då är det nej. Oavsett förväntingar på vad jag bör göra. Det jag tror att andra förväntar sig höra gör att skillnaden mot vad jag säger och vad jag förmedlar inte samspelar. Dissonans.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *