Drömmar uppe i det blå

Drömmar. Bucketlists. Jag har inte några direkta drömmar. Det finns platser jag vill besöka, saker jag vill göra men jag kallar dem inte för drömsemstrar eller sätter upp dem på en bucketlist. Trist att inte ha drömmar vet jag de som tycker. Eller rent av konstigt – strävar du inte efter något? Vet du vad Helen, jag tror att när du vill något så gör du det istället för drömmer, sa en person till mig.

En gång för ett antal år sedan fick jag frågan om mitt drömjobb. Direkt kom designchef på HM upp i huvudet. Det kändes tryggt. Ett jobb som jag ändå inte skulle kunna få men kunde säga när frågan kom upp. Inget som jag behövde förklara hur jag skulle nå. Inget som jag behövde förklara varför jag inte nått. Drömmar för mig är där långt borta. Svåra eller snarare omöjliga att nå. Jag är mer för att göra den där semestern än måla upp bilder av en semester som jag ändå inte kommer åka på. Jag har dock börjat träna lite smått på att drömma. Drömma uppe i det blå. Att måla upp storslagna bilder öppnar upp möjligheter som jag annars inte ser eller är medveten om. Och den där drömjobbet som designchef på HM den är äkta.

Samla tillsammanstid

I somras påbörjade vi en renovering av vår källare. Till en början var tanken att få till bra förvaring i källaren men efter lite funderingar beslutade vi oss för att helt överge förvaring i källaren, förutom en mat- och vinkällare och istället låta källaren bli tillsammansytor. Varför spara och samla på så mycket som en ändå inte använder? Under julen har jag påbörjat en storrensning bland kläder och annat som vi samlat på oss under årens lopp och jag undrar var allt kommer ifrån? Att hitta fotografier är så klart kul men allt det andra som inte används skulle så klart göra sig bättre hos någon som verkligen använder det. Jag känner inte heller samma glädje när jag hittar en gammal pryl som den känsla som fyller kroppen när jag exempelvis hör en låt. Alla dessa barnböcker har gett många härliga läs- och mysstunder men vissa av dem är nu mogna för att ge läs- och mysstunder till andra. Istället för prylar så vill jag samla och spara mer tillsammanstid. Tillsammansminnen.

Jag kan stå på huvudet!!

Kan inte smälta det här att jag helt plötsligt, känns det som iaf, kan stå på huvudet. När jag var liten stod jag på händer mot vägg, men inte fritt. Under något år har jag gått på kampsportsfys och där har vi då och då tränat på att stå på huvudet och händer. Jag har testat men mest halvhjärtat. Har troligen haft inställningen att detta går inte. Inte för mig. Men så hände det. Jag kan stå på huvudet. Visst benen lutar med all säkerhet åt ena eller andra hållet men ändock. Det får mig att inse att jag utvecklas även om jag inte tycker att jag tar mig framåt. Helt plöstligt är det som om jag tar ett hopp.

Lite mer mindfull

Mindfullness tycker jag delvis låter löjligt. Säkert för att delar av det inte stämmer med mig. Att göra så lite som möjligt på fritiden till exempel. Visst kan jag göra ingenting men det är i vissa sammanhang men i många fall upplever jag mer mindfullness och närvaro när jag exempelvis springer, syr eller plockar bär i skogen. När mindfullness beskrivs som att vara medveten om vad som händer runt omkring dig och inom dig – reflektera utan att döma – känner jag igen mig i. I många fall är det dock lätt att titta bakåt eller framåt istället för att vara här och nu.

Några mindfullnesstips, förutom att stanna och andas när det behövs, som jag gärna tar till mig är att släppa illusionen om hur en ska leva. Att göra valen själv samt att inte låta de materiella begären styra. För det är ju så att när jag tänker på det som är viktigt för mig är det inget materiellt utan relationerna till mina nära och kära. Ett annat tips är att skapa en positiv kollektiv energi. Min stress och irritation påverkar så klart andra i min omgivning. Det blir ringar på vattnet. Är jag lugn och närvarande skapar det ett bättre socialt klimat både hemma och på jobbet. Lite mer mindfull.

Igenkänning ger ett annat perspektiv

-Efter första seglarskoleveckan sa en av ledarna att jag var bra med de kaxiga barnen. Det är nog för att du var kaxig sa hen. Och jag tror att jag har lättare att hantera dem, vet ju hur de tänker.

De insikterna fick jag av en nybliven 16-åring. Hen sa också

-Jag tror att de lärare som jag har gillat bäst i skolan också var rörig i skolan.

Igenkänning ger en förmåga att förstå och angripa saker från ett annat håll. Tänk på det när du rekryterar eller sätter ihop projektgrupper. Alla är inte stöpta i samma form och det berikar.

Det är aldrig för sent

Det är lätt att titta på vad en inte har gjort. Att jämföra sig med de som är yngre
och bara fokusera på vad de gjort som en själv inte har gjort. I vissa sammanhang är det
också lätt att tänka att det är för sent att göra något. Med huvudet fullt av tankar på
kläder för kvinnan på språng blev just detta citat det bästa jag läst på länge

Jag har i hela mitt liv fått höra att det är för sent att göra än det ena, än det andra. Men jag har upptäckt att det aldrig är för sent.

Barbro Bobäck

Kanske var det även den känslan som gjorde att jag kände mig starkare än någonsin på backintervallerna med Runday häromdagen?

När lugnet infinner sig är det som om rädd och arg försvinner

När lugnet infinner sig är det som om rädd och arg försvinner. Rädd och arg får ingen plats att verka. Lugnet har tagit över. Efter en tid av starka känslor av rädsla, inför det som är nytt, inför att öppna upp och titta inåt och rädsla och arg som tillsammans blivit ett högt och gällt NEJ lägger sig lugnet som en bomullsmatta som rädd och arg inte kan ta sig igenom. När lugnet lägger sig får även andra intryck möjlighet att vr. Jag antar att lugnet gör folk i närheten tryggare och mer bekväma. Det är som om de ser andra sidor. Eller är det jag som ser andra sidor.

Förlåt sätter punkt för det arga

Arg är en känsla som vi har haft många möten med i min familj. Vi har jobbat en hel del med hur arg ska hanteras när arg dyker upp. Ofta dyker arg upp med buller och bång och tar över allt utrymme att vara och andas. Både barn och vuxna vill då säga fula ord och göra dumma, dumma grejor. Det känns liksom skönt att säga något fult eller elakt när en är arg. I alla fall precis just då. Efter en stund är det inte lika roligt att tänka på det där som en sa eller gjorde. Att få bli arg när något är orättvist när jag upplever att jag har behandlats illa eller utan att jag kan sätta ord på varför jag är arg är en självklarhet men även att jag har sätt för att de fula orden och dumma grejorna ska ta över. Det kan vara att få möjlighet att få gå undan och låta det arga rinna av. Ibland när en blir arg vill de runt omkring få en att sluta vara arg direkt genom att exempelvis säga ‘det där är inget att vara arg för’ – men vad vet de om det. Även när det arga har runnit av kan en behöva berätta varför en blev så där arg, vad det var som kändes så fel. Jag har märkt hos mig själv och hos mina barn att det arga försvinner när vi tränar. Energin som sätts igång när jag springer, boxas eller vad jag nu tränar får det arga att försvinna. Allra bäst försvinner det arga när en säger förlåt. För mig tar inte förlåt bort det arga, det arga hade all rätt att dyka upp, men det sätter punkt för det arga just denna gång.

Denna text är en del i #känslouppropet, ett upprop för barns rätt till alla sina känslor.
Lyssna gärna på Arg på Spotify!