70 är en hastighetsbegränsning

70 är en hastighetsbegränsning.

Jag träffade nyligen andra som liksom jag är mentor via Almi. Frågeställningarna som togs upp gällde huruvida vi som mentorer behöver veta mer än det vi får hör från adepten om hens verksamhet. Givetvis kom även frågor upp om en som äldre (många i rummet var runt 60 år) måste hänga med i olika sociala medier och teknikutvecklingen. En av deltagarna sa då ‘jag är över 70 och 70 är en hastighetsbegränsning’. Hon påpekade vikten av att hänga med för att kunna samtala med sina barn och barnbarn samt vara en del av samhället. I stort vara all överens om det är viktigt att förstå vad som händer och hur allt förändras och hur det påverkar det som är mer nära. Att sedan börja twittra är en helt annan sak. Flera av de som var i rummet har med all säkerhet varit med om att branscher de jobbat i har vänts upp och ner och kan dra nytta av den erfarenheten både i sitt mentorskap och i livet i övrigt. Sen att ha inställningen att 70 bara är en hastighetsbegränsning gilllar jag.

Gammal, långsamt men ökar

När jag idag kollade på personallistan och insåg att vissa är närmare min dotter än mig själv insåg jag, som då och då, att jag inte är 27 längre. Skönt. Läskigt.

Det sägs att ett sätt att få bättre självförtroende är att prata långsammare. Med tanke på att många anser att jag pratar fort antar jag att det är dags att slå av på takten.

Vad gäller att driva viktiga frågor så ska takten snarare öka. Try to stop me.

Tjong

Drömmedarbetaren är du själv

Idag läser jag i Chef att drömmedarbetaren är äldre än vad jag tror. Drömmedarbetaren är mellan 41-50 år. Varken yngre eller äldre är speciellt poppis att anställa. Skälen till att just dessa medarbetare är så populära är allt från att de har stor erfarenhet och kontaktnät till att de har småbarnsåren bakom sig. Unga är för oerfarna och äldre saknar driv. Det som saknas i artikeln tycker jag är funderingen över om det inte är så att de som anställer och är chefer ofta är mellan 41-50 år och att de helt enkelt väljer någon som är i samma ålder. Det räcker att de tittar på sig själva och så inser de snabbt att någon in min ålder måste ju vara den perfekta medarbetaren. Igenkänning helt enkelt. Jag återkommer till det då och då men jag tror att det är alldeles för ofta som det rekryteras utifrån spegelbild och en på förhand bestämd åsikt om hur personen som ska rekryteras ska vara. Man får svar som man frågar. Man hittar inte det man inte letar efter. Vid rekryteringen är den som rekryterar helt enkelt så rädd för att det ska bli fel att de istället går på det som de anser vara säkra kort. Det innebär också att den som anställs är en person som redan har all erfarenhet för jobbet istället för att rekrytera den som än mer ser det som en utmaning.

Jag är dock hoppfull när jag läser vad rekryteringsfirmorna säger om att framtiden är ljus.

”Om en kund håller fast vid att de bara kan tänka sig att anställa en person i en viss ålder, tar vi inte uppdraget”, säger han. I dag finns en större medvetenhet om att blandade team, med olika kompetenser, erfarenhet, ålder, kön och så vidare, är mer effektiva och kreativa än homogena grupper.

”För 15 år sedan när jag började i den här branschen fick vi ta fler dia­loger om ålder, det behöver vi inte särskilt ofta numera, vi pratar bara om kompetens. För att få dynamiska arbetsgrupper behöver man ha en mix av olika generationer på en arbetsplats”, säger Monica Längbo.
Ur Drömmedarbetaren är äldre än du tror på chef.se

För den som undrar, jag tillhör uppenbarligen inte drömmedarbetargruppen ännu.