När lugnet infinner sig är det som om rädd och arg försvinner

När lugnet infinner sig är det som om rädd och arg försvinner. Rädd och arg får ingen plats att verka. Lugnet har tagit över. Efter en tid av starka känslor av rädsla, inför det som är nytt, inför att öppna upp och titta inåt och rädsla och arg som tillsammans blivit ett högt och gällt NEJ lägger sig lugnet som en bomullsmatta som rädd och arg inte kan ta sig igenom. När lugnet lägger sig får även andra intryck möjlighet att vr. Jag antar att lugnet gör folk i närheten tryggare och mer bekväma. Det är som om de ser andra sidor. Eller är det jag som ser andra sidor.

Oavsett vad du känner är det din känsla

Glad. Ledsen. Sur. Arg. Rädd. Lugn. Oavsett vad du känner är det din känsla. Den känsla du känner är inte fel, det är ju din känsla. När känslor och de uttryck som känslorna tar är jobbiga är det lätt att vi runt omkring säger ‘så där arg kan du inte bli’, ‘det där är väl inget att bli ledsen för’. Glad är en känsla som uppfattas som mindre jobbig så det får en dock vara jämt. Glädje smittar. Kommer du sent till ett möte ska du le när du ber om ursäkt för att du är sen för ingen kan vara arg på någon som är glad läste jag häromdagen.

Att känslorna bubblar upp inom dig är inget konstigt. Men att hitta sätt att hantera den ilska, ledsamhet eller surhet som uppstår kan vara svårt. Svårt för en själv och för omgivningen. Det får en träna på. Att tränga bort känslan av ilska som bubblar upp känns ibland enklast för stunden. Men i längden blir det något som skaver. Något som dyker upp i ett annat sammanhang. Ibland går det inte att sätta ord på känslan eller varför den finns. Men den finns. För att lära sig att ta hand om sina känslor behöver en tillåtas känna och visa vad en känner. Liten som stor.

Denna text är en del i #känslouppropet, ett upprop för barns rätt till alla sina känslor.