Tar vi jobbet på för stort allvar?

Det är inte liv och död
det är bara bröd.
Karin Bodin vd på Polarbröd

Tar vi jobbet på för stort allvar? På väg till jobbet idag lyssnade jag på Eva Ekedahl som samtalade med Anna Serner i Karriärpodden. Anna berättade att hon när hon var ung och var ute och reste slogs av att vad hon jobbade med då inte var viktigt utan vem hon var och (samt hur magen mådde). Att vara Anna och inte jobb-Anna har hon fortsatt att vara i sina olika chefsroller. Är det så att vi lägger för stor vikt på att få vår identitet via det vi jobbar med? När Anna började som vd på Filminstitutet träffade hon ett halvtimmes samtal med var och en. Samtalet gick ut på att Anna ville lära känna mäniskan hon pratade med och inte hur hen hade det på jobbet eller vad hen tyckte Anna skulle ta tag i på sin nya post. En av de Anna pratade med hade jobbat på Filminstitutet i 40 år men hade aldrig tidigare pratat med högsta chefen.

I min första chefsroll valde jag medvetet att inte vara så öppen om mig själv till min medarbetare. Det kändes då som en trygghet att ha en gräns. Jag engagerade mig gärna i mina medarbetare men ville ha distans. Idag känns så som jag tänkte då helt fel. Jag är ju jag. Helen.

Att tänka som Karin på Polarbröd, att det bara är bröd och inte liv och död, anser jag vore bra för oss alla (som inte har jobb som handlar om liv och död). Det skulle ge oss en självdistans som skulle hjälpa oss att kunna stanna upp och tänka till och inte rusa iväg och bara göra.

40/60 är trams!

Igår var det första Allbrightdagen. Temat var Tillväxt börjar i ledningen och ämnet diskuterades både på scen och i rundabordssamtal. Huvudtanken är att arbetslivet ska vara meritokratiskt (intressanta tankar om ett meritokratiskt samhälle hos Alain de Botton) och att karriärvägar ska vara lika för alla oavsett kön. Många kloka ord sades på scen och runt borden. Nedan har jag samlat mina favoriter som förtjänar att sägas om och om igen.

Det är viktigt att föräldraförsäkringen delas lika. Taket måste också höjas. Gudrun Schyman har rätt.
Sven Hagströmmer

Jämställhetsministern är dålig-stämnings-minister.
Maria Arnholm

Visst låter det trist att vara dålig-stämnings-minister men så länge som samhället inte är jämställt behövs någon som påpekar att arbetet måste fortsätta trots att det kan bli lite dålig stämning när det blir tydligt att det som görs inte räcker.

Leta efter kompetens som inte alltid är självklar.
Maria Arnholm

För få kvinnor är där guldet genereras.
Caroline af Ugglas

Det stämmer i många fall att kvinnor inte har roller som anses lika affärskritiska eller affärsnära. Men jag tycker även att det ska funderas på vad för kompetens som eftersöks. Som en av talarna påpekade igår så är det inte alltid kompetens som eftersöks utan det är en viss erfarenhet. Behövs verkligen just den erfarenheten? Kanske. Eller kanske inte om resten av ledningsgruppen har den.

Förändring kräver annan inställning.
Annan kompetens som ser saker på andra sätt.
Sarah McPhee

Hur används individer? Hur tas kompetens tillvara?
Sarah McPhee

Tillåt alla att vara individer.
Sarah McPhee

Inkludera! Ta med personer in i sammanhang där de inte annars hamnar. Var generös.
Anna Lithagen

Du måste tro på mångfald för att leva mångfald.
Niclas Kjellström-Matseke

Våga misslyckas.
Niclas Kjellström-Matseke

40/60 är trams. 50/50 är jämt.
Anna Serner

Mångfald är inte något som ska observeras på spårvagnen. Mångfald ska interageras med.
Farid Nolen

Sluta imponeras! Att imponeras innebär att vi inte är där än.
Farid Nolen

Kolla också in Calle som föreläser för ett gäng lärare om svaga elever.