Barfotalöpning i elljusspåret

Som barn har vi ett naturligt löpsteg. Vi sätter i tårna först. Med löpskor blir det inte lika naturligt om när vi springer barfota. Automatiskt sätter vi i främre delen av foten först. Igår på min sjukilometerssväng tog jag helt sonika av mig skor och strumpor när jag kom till elljusspåret och gömde dem under en gren och löv och sprang barfota ett drygt tvåkilometersvarv. Lite grus, lite barr och lite blött här och där men det kändes riktigt härligt och lätt för ben och fötter. Kände mig som Zola Budd :D. Vet inte om den flygande känslan kom från att mitt löpsteg hade tydligare framfotsisättning eller om det var den nära kontakten med marken som fick fötterna och kroppen att reagera. När jag sedan satte på mig strumpor och skor och joggade hem så fanns den sköna känslan i fötterna kvar även om löpsteget kändes tyngre. Att springa en runda barfota ska minnsann bli ett återkommande inslag i min löpning.
bara fötter efter löpning utan skor