Träna med ett barn eller annan liten människa du känner

Träna med ett barn eller annan liten människa du känner.

Tipset kommer från Kalle Zackari Wahlström och jag håller med till fullo. Det är inte bara ett sätt att vara tillsammans med sina barn utan det ger även en annan dimension till träning och varför och hur jag rör mig. När jag för ungefär sju år sedan tog dotterns friidrottstränares uppmaning om att de ville ha med föräldrar i löpspåret under vintern på allvar tyckte min dotter att det var pinsamt men jag hängde på ändå. Jag lärde mig löpskolning. Testade olika parstyrkeövningar à la Martin Lidberg. Drog på mig en sträckning i låret när jag mötte dottern på en stafett. Nu är det 13-åringen som då och då får träna kampsportsfys med mig. Igår agerade jag slagpåse när 8-åringen tränade slag och spark på sin jujustuträning. Att hoppa studsmatta med sina barn är roligt och utmanande, även om jag inte gör volter. Och varför inte köra lite brottning innan kvällssagan?

studsmatta

Ta tillvara på öppenheten hos barn

Det har slagit mig många gånger att min sjuåring är mer öppen än resten av familjen. Han har inte samma erfarenheter som jag men inte heller samma förutfattade meningar och mönster. Antingen kan vi se bilden nedan som om det är hopplöst eller att vi bara behöver inse att vi inte är lika öppna och kreativa som barn. Vi kan dra nytta av våra erfarenheter och att vi ser mönster men hålla vårt sinne öppet.
kreativitet

Vad var bäst idag?

Vad var bäst idag?

Det är en återkommande fråga runt middagsbordet sedan en dryg månad tillbaka. Frågan går bordet runt och idag fick vi bland annat höra om handstående som lyckades, utelek på fritids, rolig lunchdate och inställd lektion. Förra veckan i fjällen var det hopp som klarades, mysiga stunder i liften, god mat och egentid som lyftes fram. Jag gillar frågan. Jag njuter av svaren. Enkel fråga. Varierande svar. Berättelser från allas dag som jag inte fått höra annars.

Tillsammans

Vänta, jag ska bara hjälpa min lillebror upp på taket.

12- och 6-åringen spelar Minecraft. Tillsammans. De har varsin dator och sitter mot varandra vid köksbordet. Andra är också med och spelar som de kommunicerar med via Skype. Lillebror får vara med storebror. Storebror hjälper lillebror.

När diskussionerna går höga om föräldrars närvaro, eller närvaro fysiskt men frånvaro i övrigt, vid sina barns träningar önskar jag att Karin Adelskölds tankar om att göra saker tillsammans var något som alla tog till sig. Det är, som Karin skriver, inte tekniken i sig som är problemet utan att vi gör saker i isolerade bubblor. Var för sig. Inte tillsammans.

I vår familj läser vi ibland tillsammans. Andra dagar simmar vi tillsammans. Då och då spelar vi Uno tillsammans. Just jag är inte bra på att spela dataspel med mina barn, varken bilspel eller Angry Birds, men det gör min man så mycket bättre. Tillsammans.