Inspiratörer

Idag vill jag lista några som inspirerar mig, alla på sitt sätt.

Susanne Ljung
Mia Skäringer
Camilla Thulin
Anna Loverus
El Perro del Mar
Nour El Refai
Malin Ströman
Hanna Hellquist
Jenny Seth
Annika Lantz
Åsa Backman
Klara Adolphson
Lotta Lundgren
Klara Zimmergren
Christel Valsinger
Sanna Nyström
Anna Nilsson
Karin Bojs
Linnea Wikblad
Sanna Bråding
Paulina Modlitba Söderlund
Emma Knyckare
Helen Mirren
Lykke Li
Beata Wickbom
Sofia Hedström
Brit Stakston

Barnens idol på scen

Beata Wickbom höll en session på gårdagens Webbdagarna som många hyllat där hon lyfter fram unga framgångsrika personer med YouTube eller blogg som plattform. För mig som förälder innebär Beatas session att jag till slut fick en bild av vem denna mytomspunne Marcus Nyman är. Denne person som min snart 6-åring Alexander då och då sitter och härmar ‘Hej jag heter Marcus Nyman’. Jag brukar själv bara lyssna på dessa klipp med ett halvt öra men jag har diskuterat dem med andra föräldrar då de upptar en stor del av mina barns tid. Diskussionerna har främst handlat om om det verkligen är något bra för barnen att kolla på dessa klipp när andra spelar. Marcus Nyman har en stor konkurrens i Sandernd hemma hos oss. Jag borde, som Beata, ge Marcus och Sandernd mer av min tid. Jag gillar att Beata lyfter fram unga och påpekar att de är väl medvetna om sin målgrupp och vad de förmedlar. Jag gillar även Elza Dunkels som på ett bra sätt förmedlar nätkunskap för föräldrar och belyser nätet från andra perspektiv än det vuxna. Att jag behöver lyssna mer på Elza förstår jag när Alexander tar ibland upp ‘ni vuxna behöver också datatid’ men att leva som man lär är en konst.

Väl hemma vill jag berätta för 13-åring att Marcus Nyman varit med på Webbdagarna. Men han har redan koll på att Marucs Nyman och Nellie Berntsson varit med på ett event. Jaha. Hopplöst efter.

Förkylda kvinnliga modeller

Idag när jag äntligen hade hittat badkläder till barnen (är tydligen inte säsong för det) stod jag i kön till kassan och tittade på bilderna som fanns bakom kassadisken så slog det mig att kvinnorna på bilderna hade öppen mun. Som om de alla var förkylda och inte kunde andas genom nästan utan munnen. Konstigt att de inte har kunnat hitta kvinnliga modeller som inte är förkylda eller kan andas genom näsan. Manliga oförkylda modeller var tydligen lättare att hitta.

Inga kontanter ett minne blott

Paulina hyllade igår mobilt bankid och Swish. Nina gladde sig åt att kunna scanna OCR-koder med sin telefon och slippa skriva in dem när räkningarna ska betalas. Jag var häromdagen lyrisk över att i min banks mobilapp kunna föra över pengar enkelt, med eller utan min bankdosa, till konto. Det är ju en räddare i nöden i vissa fall och mycket smidigare att kunna föra över pengar till barnens kort om de ska handla något än att ha mynt och sedlar hemma. För det har vi sällan. Ibland leder det till problem. Eller kanske inte problem men köp som inte blir av i cafeterior vid fotbollsplaner och innebandymatcher. Ibland är det skönt eftersom det kan bli ett tydligt nej när det tjatas om glass eller varm choklad på dessa tillställningar. När jag läser Karins krönika om kontantlöshetens problem och möjligheter funderar jag inte på hur många som fryser i bankomatkön utan snarare hur många, som jag, som struntar i att handla när det krävs kontanter. Hur många köp går föreningscafeterior miste om? Kommer deras omsättning att öka om de anammar nya betalsätt? En sak är i alla fall  säker, mitt argument om att glassen inte kan köpas för jag inte har kontanter dör.

Jag mejlar, alltså finns jag

Många vill ha färre möten. Det är för många möten. För långa möten. Onödiga möten. Fler och fler har också tröttnat på alla mejl. Mejl som kommer kors och tvärs. Från höger och vänster. Mejlboxen som att-göra-lista. Mejlboxen som en svart låda som vi inte vågar öppna eftersom vi inte vet vad som kan dölja sig där. Mejl som skickas till alla och samtidigt ingen. Jag undrar om de som skickar tänker ‘Jag mejlar, alltså finns jag’.

Jag tror att mötes- och mejlöverflödet beror på en oförmåga att fatta beslut. Det kanske till och med är en rädsla för att fatta beslut. Vi träffas och pratar. Det mejlas och diskuteras. Men vi fattar inga beslut. Vi vet inte vad vi ska göra eller hur vi ska komma vidare. Egentligen är det ganska enkelt, se till att de möten som hålls har ett syfte. Det blir då enklare att sätta upp beslutspunkter och se till att beslut fattas. Om besluten sammanfattas i slutet av mötet blir det tydligt vad som har åstadkommits med mötet. I de flesta fall är korta möten mycket mer vära än en lång mejlkonversation med många mottagare. Vi kanske borde tänka ‘Jag mejlar inte, alltså finns jag’.

Värre att vara ful än tråkig

Av Alexander Bard hämtat från Clara

Till er som inte vill vara tråkiga tipsar jag om Kulturhuset i Stockholm där bland annat följande händer under den närmsta tiden

På djupet med Bodil Malmsten
Flumskolan: Fredrik Reinfeldt
Den svenska synthen
Kunna skriva – om kvinnorna och orden i Afghanistan
Stories from Belgrade
Othelloskola
High heels too

och en massa mer.

Homogeniteten består

Två steg framåt, ett steg tillbaka står det på AllBright-rapporten (till skillnad från One step forward and two steps back) som presenteras idag. AllBright har gjort en genomgång av börsbolagens ledningsgrupper och kommit fram till att det går åt rätt håll men att det finns en hel del mer att göra. Vissa företag går framåt medan andra går bakåt. Positivt är att det är färre företag med inga kvinnor alls i sin ledningsgrupp än tidigare men homogeniteten består.

Kvinnor gör som alla andra, inte så förvånande, och lyfter upp andra som är likadana som de själva – alltså andra kvinnor.

Inte nog med att du måste ha en viss ålder och heta något visst ska du även ha en viss utbildning från en viss skola/universitet. Det är en viss typ av utbildning som premieras och jag kan höra mig själv säga till mina barn

Det är bäst om du går natur på gymnasiet, då kan du välja och vraka sen.

Läskigt. Det har under flera år påpekats vikten av att våra barn behöver få bra kunskaper i matematik och naturvetenskap. Att ekonomi är något som premieras är tydligt i alla fall om du vill bli VD i ett börsbolag. Men kanske är det även vår syn på matematik och naturvetenskap som går igen när Minecraft blir populärt även i skolvärlden. All kunskap är inte lika mycket värd. Viss kunskap behövs med all säkerhet i vissa bolag men det är ju knappast så att samma kunskap behövs hos alla som är med i en ledningsgrupp. Jag undrar fortfarande varför ingen vill höra någon säga att kejsaren är naken och om vi verkligen vill anställa vår egen spegelbild. Det verkar dock så till stor del. Är det helt enkelt för läskigt att ingen ska skratta åt våra invanda branschskämt?

Drömmedarbetaren är du själv

Idag läser jag i Chef att drömmedarbetaren är äldre än vad jag tror. Drömmedarbetaren är mellan 41-50 år. Varken yngre eller äldre är speciellt poppis att anställa. Skälen till att just dessa medarbetare är så populära är allt från att de har stor erfarenhet och kontaktnät till att de har småbarnsåren bakom sig. Unga är för oerfarna och äldre saknar driv. Det som saknas i artikeln tycker jag är funderingen över om det inte är så att de som anställer och är chefer ofta är mellan 41-50 år och att de helt enkelt väljer någon som är i samma ålder. Det räcker att de tittar på sig själva och så inser de snabbt att någon in min ålder måste ju vara den perfekta medarbetaren. Igenkänning helt enkelt. Jag återkommer till det då och då men jag tror att det är alldeles för ofta som det rekryteras utifrån spegelbild och en på förhand bestämd åsikt om hur personen som ska rekryteras ska vara. Man får svar som man frågar. Man hittar inte det man inte letar efter. Vid rekryteringen är den som rekryterar helt enkelt så rädd för att det ska bli fel att de istället går på det som de anser vara säkra kort. Det innebär också att den som anställs är en person som redan har all erfarenhet för jobbet istället för att rekrytera den som än mer ser det som en utmaning.

Jag är dock hoppfull när jag läser vad rekryteringsfirmorna säger om att framtiden är ljus.

”Om en kund håller fast vid att de bara kan tänka sig att anställa en person i en viss ålder, tar vi inte uppdraget”, säger han. I dag finns en större medvetenhet om att blandade team, med olika kompetenser, erfarenhet, ålder, kön och så vidare, är mer effektiva och kreativa än homogena grupper.

”För 15 år sedan när jag började i den här branschen fick vi ta fler dia­loger om ålder, det behöver vi inte särskilt ofta numera, vi pratar bara om kompetens. För att få dynamiska arbetsgrupper behöver man ha en mix av olika generationer på en arbetsplats”, säger Monica Längbo.
Ur Drömmedarbetaren är äldre än du tror på chef.se

För den som undrar, jag tillhör uppenbarligen inte drömmedarbetargruppen ännu.