Utan stress men långt från jämlikt

Vid första anblicken såg Sri Lanka förhållandevis jämställt ut. På de ställen vi bodde hade vi ofta kontakt med en kvinna. Det var hon som tog hand om betalningen, och annat. Men efter att ha skrapat på ytan såg vi att det inte alls var så. Kvinnan i Kandy som drev det home-stay vi bodde på jobbade tills hon fick barn. Nu tog hon hand om barnen. Raffaella, italienska uppväxt i England, som driver East Surf Cabanas med sin man Sudu svarade kort ‘they are kind of second class citizens’ på mitt påstående att kvinnor verkar ha det ganska bra i Sri Lanka. Hon berättar att på landsbygden går flickor i skolan tills de är 16. Det finns ingen anledning att de ska gå längre för de ska ju gifta sig. Innan de är 25. Är du inte gift vid 25 är det något fel på dig. Raffaella har försökt att få unga kvinnor att jobba på deras guest house men det är omöjligt att få en ogift ung kvinna att ta ett jobb. Det är opassande såvida det inte är ett jobb i familjens affär eller liknande. Raffaella har anställt Latha en kvinna med utflugna barn och som nu kan jobba igen. En morgon kommer inte Latha till jobbet. Hennes man, som hon ska skiljas ifrån, följde efter henne på bussen på väg till jobbet. Att skiljas i Sri Lanka är inte enkelt. Det är en lång process vilket gör att i exempelvis Colombo struntar par i att skilja sig men lever med sina nya partners.

Vi reser vidare och ser mest män jobbar i restaurangerna. Då och då ser vi en kvinna som vi förstår är en del av familjen som äger stället. Jag tänker på Raffaella och hennes dotter Giada. En uppväxt utan storstaden stress. Men många strukturer att slåss mot.

East Surf Cabanas