En måndag full med frågor

Varför visar jag upp den bild av mig själv som jag gör? För att jag vill? För att det förväntas av mig? Vad är det för styrkor jag trycker på när någon frågar vad jag är bra på? Varför säger jag att jag är bra på vissa saker och inte bra på andra? Är det så att jag har bestämt mig för vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på utan att relektera så mycket över det? Är bilden av mig sann? Finns det en sann bild? Varför blir alla gladare när det som förväntas sägs även om alla påstår att de gillar det oförväntade?

Hämtad från gapingvoid.com

Samma struktur i framtiden

Lyssnar på Torehammars sköna nya värld på väg hem från jobbet och fastnar i introsnacket från söndagens program där Henrik jämför Jetssons med Modern Familiy. Jetssons är en TV-serie från 60-talet som visar hur det ser ut i framtiden. Mamma Jetsson är hemmafru som gillar att shoppa och göra allt för sin familj. Hon har en robothemhjälp så klart. Pappa Jetsson åker någon form av rymdliknande farkost till jobbet. Det är så det ser ut i framtiden plus att de har på sig futuristiska kläder. Eller har de det? Det som kallas futuristiska kläder är ofta kläder som har skarpa linjer och former och det har Jetssons kläder men det är väl allt. 50 år framåt i tiden tittar vi på Modern Family som inte är en skildring av en framtidsfamilj utan en nutidsfamilj. Ingen åker i en rymdliknande farkost men en av familjerna i Modern Family är ett homosexuellt par. Är det helt enkelt så att det är enklare att tänka sig en framtid full av nya tekniska prylar än en värld med strukturella förändringar och normer?

En liknande tanke for genom mitt huvud när jag förra veckan i DN läste att män och kvinnor är från samma planet och inte från Mars respektive Venus eftersom det verkar vara enklare att manipulera med gener än att ändra strukturer.

PS. Lyssnar ni vidare på Torehammars program får ni höra ett intressant samtal med Amelia Adamo om att bli äldre. Njut också av Hanson, Carson och Malmkvist.