Öppet prat om det hemliga

Det där kan vi inte lägga upp på webben, då kan ju någon annan sno våra idéer, får man ibland höra. Jag har även haft kunder som vill ha koll på vilka IP-adresser som besöker deras sajt för kunna kolla upp om det är deras konkurrenter är inne och kollar på sajten. Och nåde den som ger ett testinlogg till en konkurrent. Det får man absolut inte göra. För många år sedan skulle jag lansera ett intranät där jag och projektgruppen varit tydliga med att vi ska ha ett öppet intranät där det inte finns några hänglås, som det fanns på det tidigare intranätet. Detta hade presenterats på bredden och tvärsen för alla. Någon vecka innan lanseringen slog HR-chefen näven i bordet och konstaterade att detta gick ju inte, vad skulle hända om alla kunde hitta all information. Så kan vi inte ha det. Det blev snabbt att gömma olika delar av intranätet för en stor del av företaget.

Jag brukar tänka på de där olika händelserna när jag sitter på pendeln till och från jobbet och lätt kan läsa vad mina pendelgrannar läser. Jag brukar fundera på vad de jobbar med utifrån vad de läser. Ibland, när jag inte lyssnar på radio eller musik, kan jag även lyssna till olika jobbsamtal eller andra samtal som egentligen inte är menade för mig. Samtalen innehåller säkert ibland en del information som av företagets säkerhetsavdelning har klassats som hemlig. Eller som min kollega berätta om häromdagen när hen var med sitt barn på en träning och en annan förälder satt med arbetspapper från ett företag/organisation helt öppet och strök texter. Det var inte svårt att läsa varken företag/organisation eller var papprena handlade om. Förälderna lämnade också allt och gick iväg för att peppa sitt barn. Bara att sno eller läsa. Vad säger säkerhetsavdelningen om det?

Är det inte konstigt att det finns en sådan rädsla för vad som kan kommas åt via intranät, extranät, mejl och annat när det ofta bara är att fråga en person och få ett svar som egentligen är hemligt.