Spegelbilden som visar fel

”Vi ska inte ägna oss åt att räkna män och kvinnor, utan välja den som är mest kompetent”, är ett typiskt argument när kvotering och representation debatteras. Men faktum är att vi är rätt kassa på att välja. Vår förtjusning i spegelbilder är ett av problemen.
Vi överskattar långa och snygga människor i rekryteringar – Björn Hedensjö i Metro

Jag ser det tydligt hos mig själv, jag har en viss förkärlek till kvinnor i min egen ålder, gärna med barn. Jag ser det även i musik jag gillar, böcker jag läser, artiklar jag delar. Spegelbilden av mig själv. Spegelbilden som bekräftar mig. Det är helt enkelt dags för de som rekryterar att inse att de inte är så bra på personbedömning som de tror, att de helt enkelt inte kan gå förbi spegelbilden om de inte medvetet bestämmer sig för det. Att sluta prata om att de väljer kompetens om de inte ser längre än spegelbilden eftersom bilden av vad som är kompetens är en del av spegelbilden.

Hur ser kompetens ut? Vad är kompetens?

Det är lätt att tro att kompetens inom ett visst område ska se ut på ett visst sätt. Vi har ofta en bild av hur en ska vara för att uppfattas som kompetent.

Vad är det jag kan? Vad kan jag bidra med? Vad är kompetens? Klara Adolphson berättar i Karriärpodden om att hon vid tillfällen fastnar i att hon inte ser ut som ‘hon ska’ samt att hon inte har gått en traditionell utbildning. Men det är när hon kommer in på Vinnova, utan att ha disputerat, med sina erfarenheter, sin kompetens och sig själv och möter andra med helt andra erfarenheter och kompetenser som det händer.

Kompetens sitter alltså varken i hudfärg, ursprung eller kön. Men när bara en typ av personer ständigt väljs till vissa sammanhang skapas en bild av vem man behöver vara för att uppfattas som kompetent.
Seher Yilmaz på SVT Opinion

Idrott för alla

I höstas lyssnade jag tillsammans med ledare i Sollentuna FK när Sofia B Karlsson och Camilo Laserna berättade om Fotboll för alla. Som förälder till idrotttande barn samt som på olika sätt engagerad i de föreningar de idrottat i är det arbete som Sofia och Camilo gör magiskt. Och viktigt. Sofia berättade om att hon via Karolinska institutet undersökt varför så få killar sökte sig till utbildningar hos KI som exempelvis sjuksköterska. Hon jobbade med en grupp unga fotbollskillar. Det visade sig att alla hade föreställningar hur de skulle vara som killar som de sammanfattade i Olof Mellberg-mannen. Det var de förväntningarna de levde upp till i omklädningsrummet, på planen och när de sökte till olika utbildningar. När de sedan gick igenom vem Olof Mellberg-mannen var ville ingen av killarna vara sån. Att titta på de filmer som Fotboll för alla tagit fram ger oss alla som föräldrar och individer tankeställare. Vad är det jag säger egentligen när jag står vid sidan av planen och hejar på? Är det verkligen hejar jag gör? Varför blåser domaren vid minsta kroppskontakt när min dotter spelar fotboll medan hen inte blåser alls när min son spelar?

Sofias och Camilos jobb är viktigt och trots att Sofia efter hot nu inte längre är aktiv i AIK önskar jag med hela mitt hjärta att resten av föreningssverige tar stafettpinnen vidare. Jag anser att föreningslivet har ett inkluderande och fostrande ansvar och bör jobba med de frågor som Fotboll för alla tar upp.

Fotboll för alla

Jag är människa därför är jag feminist

Jag har en dotter så det är klart jag är feminist, sa Michael Nyqvist i Värvet. Han exemplifierade med att när hans dotter kom och ville berätta något som liten, och alltså avbröt ett vuxensamtal, fick hon kommentaren ‘men åh vad söt du är’ medan hans son blev lyssnad på och intagen i samtalet. Jag har en son så det är klart jag är feminist borde varit ett lika självklart svar. Eller helt enkelt ‘jag är förälder så det är klart jag är feminist’. Eller ‘jag är människa därför är jag feminist’. Så klart.

Jag tänker på Christine Lagarde som beskriver sin mamma som en kvinna som inte fick möjlighet att visa fullt ut vad hon hade för kapacitet. Jag tänker på min pappa vars synnedsättning satte gränser för honom och omgivningens förväntningar på hans karriärsval. Jag tänker på förväntningar som gör att kvinnor och män fokuserar på olika områden inom forskning. Jag tänker på flickorna som klär sig som pojkar för att få vara fria. Förväntningar och föreställningar som begränsar individer.

Ingen hotar mig när jag är pojke

Lyssna på Börje och titta på EDGE

Häromdagen kom Allbrightrapporten som tittar på börsbolagens ledningsgrupper ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är i stort en dyster läsning. Färre bolag med kvinnliga vdar. Och samma dag skrev Breakit om frånvaron av jämställdhet bland svenska techbolag. Det borde räcka för alla vdar samt styrelser att lyssna på Börje Ekholm, vd på Investor:

Jag har rekryterat helt och fullt utifrån rätt kompetens och rätt dynamik i gruppen. Då blir det så här.

Hur svårt kan det vara liksom?!

Jämflosk

I Allbrightrapporten lyfts EDGE-certifieringen som tre börsbolag bestämt sig för att bli certifierade enligt. EDGE är en sorts Svanen-märkning fast för jämställdhet,
för bolag som är intresserade av att utveckla och behålla all talang i bolaget, oavsett kön.

För att erhålla certifieringen utför företagen en nulägesanalys med hjälp av kvantitativ och kvalitativ data inom fem olika områden:

1. Lika lön för lika arbete
2. Rekrytering och befordran
3. Ledarskapsutbildning och mentorskapsprogram
4. Flexibelt arbete
5. Företagskultur

Efter att bolaget analyserats upprättas en åtgärdsplan. Certifieringen kommer i tre olika nivåer och för att klara nivå ett måste företagen förbinda sig att göra analysen och genomföra åtgärdsplanen. Om bolaget inte når nästa nivå inom sex år, mister bolaget certifieringen. Det går alltså inte att köpa en EDGE-certifiering och säga “titta på oss vi är
jämställda”, det krävs aktivt arbete. EDGE är kvittot på att företagen lägger rätt resurser på rätt saker. EDGE har potentialen att stärka företagets profil gentemot kunder, investerare och medarbetare.

Lyssna på Börje och titta på EDGE.

Det bubblar av aktivitet för jämställdhet och mångfald

Imorse pratade jag på ett frukostseminarium hos Nackademin under temat så attraherar du rätt arbetskraft. Min föreläsning handlade om att ge tips och visa på exempel hur organisationer ska tänka för att öppna upp och bredda när de rekryterar. Förutom att prata om att det handlar om att jobba, räkna, samarbeta, inte nöja sig, jobba lite mer tog jag upp ett antal exempel på initiativ som syftar till en mer jämställd bransch på lång och kort sikt.

Och så finns barnhack på Tekniska museet, hackaton på Spotify och mycket mer.

Johan Naddebo från Skanska pratade om det internationella ledarskapsprogram som de har rullat igång tillsammans med AMS. Programmet riktar sig till personer med utländsk bakgrund och utbildning inom bygg samt arbetslivserfarenhet. De kör nu sin andra omgång av programmet som har varit lyckosamt. Skanska har behov av erfaren arbetskraft och genom detta program hittar de den arbetskraften samt ökar mångfalden inom företaget (där de också har mål).

Efter seminariet gick jag glad därifrån med en stark känsla av att det bubblar på många håll med aktiviteter för att öka jämställdhet och mångfald inom organisationer och utbildningar.

Utan stress men långt från jämlikt

Vid första anblicken såg Sri Lanka förhållandevis jämställt ut. På de ställen vi bodde hade vi ofta kontakt med en kvinna. Det var hon som tog hand om betalningen, och annat. Men efter att ha skrapat på ytan såg vi att det inte alls var så. Kvinnan i Kandy som drev det home-stay vi bodde på jobbade tills hon fick barn. Nu tog hon hand om barnen. Raffaella, italienska uppväxt i England, som driver East Surf Cabanas med sin man Sudu svarade kort ‘they are kind of second class citizens’ på mitt påstående att kvinnor verkar ha det ganska bra i Sri Lanka. Hon berättar att på landsbygden går flickor i skolan tills de är 16. Det finns ingen anledning att de ska gå längre för de ska ju gifta sig. Innan de är 25. Är du inte gift vid 25 är det något fel på dig. Raffaella har försökt att få unga kvinnor att jobba på deras guest house men det är omöjligt att få en ogift ung kvinna att ta ett jobb. Det är opassande såvida det inte är ett jobb i familjens affär eller liknande. Raffaella har anställt Latha en kvinna med utflugna barn och som nu kan jobba igen. En morgon kommer inte Latha till jobbet. Hennes man, som hon ska skiljas ifrån, följde efter henne på bussen på väg till jobbet. Att skiljas i Sri Lanka är inte enkelt. Det är en lång process vilket gör att i exempelvis Colombo struntar par i att skilja sig men lever med sina nya partners.

Vi reser vidare och ser mest män jobbar i restaurangerna. Då och då ser vi en kvinna som vi förstår är en del av familjen som äger stället. Jag tänker på Raffaella och hennes dotter Giada. En uppväxt utan storstaden stress. Men många strukturer att slåss mot.

East Surf Cabanas

Make jämställdhet business

Varför lägger vi ansvaret hos ett gäng tonåringar som ska göra sina karriärsval?

Det undrade Boel från Netlight imorse på frukostseminariet om att rekrytera jämställt. Hon påpekade det konstiga i att personer som kan driva företag, öka omsättningar, ta fram produkter ingen trodde skulle kunna finnas landar i att ‘det finns ju inga kvinnor att rekrytera’, ‘de som läser data på KTH är bara killar’. Tänk vad skönt att kunna skylla på någon annan, det är inte mitt fel utan det är de andra. De där som inte söker sig till datautbildningar. Det är deras fel. Tänk bort det och gör som du gör med alla andra problem du står inför – lös dem.

Boels tips är

  • Make it business
    Om vi inte rekryterar jämställt hur påverkar det vår business? Gör en konsekvensanalys.
    Det som är business ska vi prioritera.
  • Get everyone onboard
    Använd stoltheten hos anställda.
    Utbilda och motivera varför jämställdhet är viktigt, what’s in it for me.
    Låt inte de som är i minoritet att driva de frågorna. En kvinna som pratar om att jämställdhet är lönsamt och driver business kan mötas av skepsis för att hon anses tala i egen sak.
  • Keeping running
    Prova olika saker. Alla kvinnor är trots allt inte lika.
    Gissa inte, fråga era potentiella medarbetare om vad ni ska göra.
  • Talk the talk
    Ha tydliga mål lång- och kortsiktiga mål. Det som mäts är viktigt.
    Se över era rekryteringsannonser. Testa dem på personer – vem tror du vi söker? Vilken bild får du när du tittar på denna annons?
    Ta kontakt med kvinnor tidigt i rekryteringsprocessen. Ring kvinnorna på listan först.
  • Make it fun
    Ingen vill jobba med problem. Alla vill jobba med det som är roligt.
    Det är roligt att rekrytera jämställt.
    Se till att fira framgångar.

Det tar längre tid och kan kosta mer att hitta andra kandidater än de givna. Var medveten om det. Men det är värt det.

Toppinitiativ för jämlikare IT-bransch

Det finns många bra initiativ för en jämlikare IT-bransch och att locka fler att söka sig till branschen generellt. Dataföreningen har barnhack och dataslöjd. Valtech har dragit igång Valtech Girls där 12 tjejer i årskurs 6 kommer lära sig att programmera. Netlight har Vostok där de bland annat har kodpubar. TechEq och Women in tech är andra initiativ som driver utvecklingen åt rätt håll.

Mindre bra var WIT på SIME där ett antal skulle prata om hur vi får fler kvinnor att välja teknik. Var var männen? Det fanns några i publiken men ingen på scen. Det är inte en fråga som bara berör kvinnor. Det berör oss alla. Det är inte jag som ska dra ett jämställdhetsarbete på mitt jobb bara för att jag är kvinna. Snabbt kommer samtalet in på att kvinnor inte tar för sig och så vidare. Det blir lika fel som när tech-studenter får höra om föräldraskap när de förväntar sig att få höra om teknik. Det hade varit mer intressant att höra hur HiQ tänker som har en homogen  ledningsgrupp men på samma SIME-scen pratar om hur duktiga de är på att sammanföra kulturer.  Det behövs förebilder. Det behövs ett sunt arbetsliv som låter oss vara föräldrar samt leva ett liv utanför jobbet. Det behövs förändring.

Lena Olving Allbright

Me, myself and I – jag spyr

Me, myself and I verkar vara mottot för många just nu. Jag, jag, jag. Mitt fokus är viktigast. Lika rättigheter åt alla men lite mer och bättre åt mig. Jag vill ha din uppmärksamhet nu!! Ja tack till jämställdhet men bara om det gynnar mig. Jag ska stå först i kön. Samhället är till för just mig. Usch vad trött jag är på dessa strömningar. Att jag inte finns i alla evighet och att de spår jag lämnar efter mig snarare leder till återvändsgränder bekymrar mig inte.

Det bubblar av omtanke och en syn där vi alla är delar och kan påverka och förändrar i andra delar av allt som snurrar runt mig men just nu verkar me, myself and I ligga som ett dimmoln över tillvaron. Dags för vårsolen att få det molnet att försvinna.