Funderingar om aktiva klädval

Vi funderar nog alla dagligen på kläder. Vad ska jag ta på mig idag? Ibland funderar vi på om de kläder vi väljer passar för den vi vill uppfattas som idag. Vad vill jag förmedla? Vad vill jag att de jag möter ska uppfatta? När en tidigare kollega kom i kostym till jobbet en dag höjde vi alla på ögonbrynen. Det visade sig att han skulle till banken.

Åt mina barn gör jag, då och då, aktiva val färgmässigt för för deras kläder, för att protestera mot att kläderna är väl uppdelade efter pojkar och flickor. Fler och fler upprörs över att kläder till flickor och pojkar i samma storlek inte är lika stora. Medan pojkarnas verkar uppmana till lek och rörelse verkar flickorna uppmana till att vara lugn och mindre rörelse. Dock har jag om min man helt olika garderob, vilket jag tror gäller för de flesta. Jag blev glad när min mamma ‘köpte fel’ och kom med byxor som hade etiketten ‘For girls’ och gav till en av mina söner när de var små.

Under modeveckan i Stockholm i januari hade flera av de nya talangerna kollektioner för unisex eller no gender. Plaggen var byxor, tröjor, klänningar – alla varianter alltså. En av designerna sa till mig att ‘man eller kvinna är inte så viktigt’. Han tillade dock att vårkollektionen är mer feminin 🙂 än den höstkollektion som han nu visade upp. En annan av dem sa att det jobbat mycket med måtten och storlekarna för att hitta storlekar som funkar. Kläderna ska ju sitta skönt, bra och snyggt på bäraren.

Några som har tagit steget längre är Diane Torr och Maja Gunn. Diane gör workshopen Man for a day där hon låter deltagarna var en man för en dag. Vad gör det med dig? Förändrar det hur du bemöts? Maja undersöker i sin doktorsavhandling kläders performativa och politiska funktion där hon i ett projekt tittar på en man som är rädd för att klä sig i det han uppfattar som feminint.

Ju mer jag funderar tycker jag att mina möjligheter att klä mig som jag vill är bra mycket större än det är för män.

 

 

Samla tillsammanstid

I somras påbörjade vi en renovering av vår källare. Till en början var tanken att få till bra förvaring i källaren men efter lite funderingar beslutade vi oss för att helt överge förvaring i källaren, förutom en mat- och vinkällare och istället låta källaren bli tillsammansytor. Varför spara och samla på så mycket som en ändå inte använder? Under julen har jag påbörjat en storrensning bland kläder och annat som vi samlat på oss under årens lopp och jag undrar var allt kommer ifrån? Att hitta fotografier är så klart kul men allt det andra som inte används skulle så klart göra sig bättre hos någon som verkligen använder det. Jag känner inte heller samma glädje när jag hittar en gammal pryl som den känsla som fyller kroppen när jag exempelvis hör en låt. Alla dessa barnböcker har gett många härliga läs- och mysstunder men vissa av dem är nu mogna för att ge läs- och mysstunder till andra. Istället för prylar så vill jag samla och spara mer tillsammanstid. Tillsammansminnen.

Det är aldrig för sent

Det är lätt att titta på vad en inte har gjort. Att jämföra sig med de som är yngre
och bara fokusera på vad de gjort som en själv inte har gjort. I vissa sammanhang är det
också lätt att tänka att det är för sent att göra något. Med huvudet fullt av tankar på
kläder för kvinnan på språng blev just detta citat det bästa jag läst på länge

Jag har i hela mitt liv fått höra att det är för sent att göra än det ena, än det andra. Men jag har upptäckt att det aldrig är för sent.

Barbro Bobäck

Kanske var det även den känslan som gjorde att jag kände mig starkare än någonsin på backintervallerna med Runday häromdagen?

Fashion av överblivet och oanvänt

Lyckan var stor när jag insåg att Fashion sänds i en omgång nu igen i början på året. Hur tråkigt kan det bli? var kommentaren från min medtittare när jag nöjt i fulla drag.

När jag går runt i affärer har jag ofta storslagna planer och ska sy både de ena och andra som jag ser. Planen just nu är att ta vara på tyger som finns hemma genom att sy kläder av tyger som blivit över. Att göra kombinationer av tyger som jag inte tänkt ska bli något känns riktigt bra. Jag ska också sy kläder av kläder jag sytt som inte blivit några favoriter. Det finns ingen anledning att de hänger där i garderoben även om jag lagt ner en massa tid på att sy dem.

Norah linne

Norah linne med infodringarna utanpå

Inspiration nu hämtar jag från Frida Ahlvarsson och hennes olika toppar och blusar i siden.

Jessika Gylesjö och Anna Eriksson Skarin i scenklänningar sydda av mig.

Glamouren sitter inte i kläderna

Klä upp din kompetens, läser jag i Metro på väg till jobbet. Jag ska ha glasögon, klackar, läppstift och mörk kavaj för att se kompetent ut. Jag tog faktiskt på mig en svart kavaj imorse men tog snabbt av den igen. Allra mest kompetent är jag om jag är man tydligen.

Döm inte boken efter omslaget, som Lilla Namo sa på scenen när TechEq lanserades. Lilla Namo presenterades som student på KTH och årets rapstjärnskott. Hon undrade om någon i publiken skulle kunna tänka sig att anställa henne. Det vrålades i publiken men vad de egentligen tänkte är oklart. Hon hade varken kavaj eller glasögon, i och för sig hade hon rött läppstift.

Igår läste jag inledningstexten i mönsterboken Sy! Urban collection av Jenny Hellström där hon som 22-åring ska träffa investerare och vill ha mer pondus så hon testar att ta på sig ett par högklackade skor. Pondusen infinner sig inte. Hon drar på sig ett par morgontofflor istället och springer iväg på sitt möte. Jag håller med Jenny – livet är för kort för att man ska gå omkring och lida i kläder som inte känns rätt, som inte känns jag. Glamouren sitter inte i kläderna utan i blicken. Självsäkerheten sitter inte heller i kläderna. Inte kompetensen heller.

bild (61)

Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?!

Att sy kan skapa frustration. Att göra något som man är rädd för kan skapa frustration. Men att sy ger mig ro och glädje. Jag bläddrar i Jenny Hellström Ruas bok Sy! Från hood till skjortklänning och matchar plagg med tyger jag hittar på nätet. Ser ett klipp där Jenny visar upp plagg från boken för Kristin Kaspersen som verkar oerhört rädd (orkar inte räkna hur många gånger ordet upprepas i inslaget). Inspireras av Jenny att skippa att fålla skjol (scary). Som Jenny säger – BÖRJA!

– ”Jag önskar att jag också kunde sy!”
Jag förstår fortfarande inte varför det är så många som tror att de inte kan sy. Jag är nämligen helt övertygad om att de allra flesta av oss kan knåpa ihop en liten blus, kjol eller topp. Det är ju faktiskt bara att vara lite modig en stund. Att välkomna den där barnsliga känslan av kreativt kaos. Se vad som händer, vara lite wild and crazy! Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?! Det viktigaste är att du har börjat!
Steg 1 – BÖRJA!
Klappa dig själv på axeln och välkomna det sneda och vinda. Se charmen med en hemmagjord kjol precis som du gör med en burk hemmagjord marmelad! För sen mina damer och herrar kan det bara gå framåt! I rasande fart blir varje söm och varje moment lite lättare för varje gång du syr och plötsligt är den där känslan av motstånd och dålig självkänsla borta! Istället känner du dig nu stolt, modig och sträcker lite extra på ryggen och hör dig själv säga:
– ”Kolla in! Den här har jag sytt själv…. Och jag vet…. det syns inte ens!”
Och kom ihåg – självaste Coco Chanel måste ju även hon ha börjat någonstans!
(från http://www.jennyhellstrom.com/

En sån ska jag sy

En sån ska jag sy, är min första tanke när jag ser trenchcoaten som Paulina delar på facebook.

Och då vet också jag att jag inte kommer att ha en i höst. Det samma hände dagen innan när jag såg pennkjolarna från Mes Dames. En sån ska jag sy.

Högen med mönstertidningar växer. Jag bläddrar och bestämmer mig för det ena och det andra som jag ska sy. Jag går i tygaffärer och känner på tyger. Men det är inte så mycket tyg som klipps till och hamnar vid symaskinen. Inte än, men i höst kanske.

Kläder

Hur klär man sig för sin ålder? Måste man för övrigt göra det? Läser Ulrika Goods text om att klä sig för sin ålder i reklambranschen och tycker att det viktigaste är ju ändå att Ulrika klär sig som hon gillar och känner sig bekväm i. Det är klart att det inte alltid är lätt eftersom andra, och även vi själva, bedömer varandra utifrån hur vi ser ut. Men att tonårsdottern för något år sedan skänkte bort en tröja hon inte ville ha till sin 70+ mormor som hon nu mer än gärna skulle vilja få tillbaka tycker jag är kul och ett steg i rätt riktning. Kommentarer i stil med ‘Jaså, du är utvecklare. Du ser inte ut som en sån.’ är kommentarer som jag hoppas är på väg bort.

—uppdatering

Har under en eftemiddagspromenad lyssnat på senaste Stil om Oscar de la Renta och där nämns att Oscar klär sig i kostym för att visa på att han ska tas på allvar och Nathalie Willebrand som inför sin första dag på jobbet hos Oscar de la Renta ser till att vara rätt klädd vilket så klart gör mitt utrop om att så klart ska klä sig som man vill att vara klyschigt, naivt och utopiskt.