Att inte ta itu med problemen är att bevara dem

Att inte ta itu med problemen är att bevara dem.

Orden har fastnat i huvudet. Jag läste dem för en vecka sedan. Men de sitter fast. Orden är Elaine Eksvärds. Det är inget konstigt utan snarare helt logiskt och förståligt. Men ändå verkar det svårt. Svårt att göra det enda rätt. Det enda uppenbara. Att säga ifrån.

Bryta mönster

Ibland blir jag rädd när det jag läser träffar så rätt och jag inser att jag gör så fel. Mönster är svåra att bryta sägs det men vissa mönster bryter jag lätt. Är det för viljan inte finns? Att börja springa regelbundet tog inte lång tid från beslut till regelbundenhet. Reflektion står det på min att göra lista sedan november förra året och ska jag vara ärlig har jag inte så tydligt som var tanken reflekterat. Jag försvarar mig snabbt med att jag reflekterar ju mer eller mindre varje dag men tanken var att jag skulle reflektera mer strukturerat.

Som chef ska man ta ansvar för sin tid läser jag. Bestäm dig för vad du ska prioritera. Läs inte mejl hela tiden. Kan du lättare prioritera är det enklare att hjälpa andra att prioritera. Fastna inte i produktionen.

Jag brukar bestämma mig för att prioritera tre-fyra olika saker. Det brukar bli tydligt för alla runt omkring vad som ligger i mina fokusområden.

Och så kommer vi tillbaka till orden som blir viktigare och viktigare tydlighet och kommunikation. Är mitt fokus tydligt för mig och andra blir det sällan några konstigheter. Men allt som inte blivit gjort under veckan snurrar i huvudet undrar jag om det rent av är omöjligt att bryta vissa mönster.

Sätt inte punkt. Då är du sur.

Jag har själv fått höra ‘Sluta använda ?! hela tiden när du messar. Det är läskigt.’ samt ‘Du måste börja använda smileys, du verkar så tråkig annars.’. Jag rycker det är jättespännande att språk och kommunikation utvecklas trots att det ibland kan bli fel om man inte behärskar allt. Det är berikande. Tänk att en punkt kan betyda så mycket. Och tänk att lol är både laughing out loud, Leauge of Legends samt lots of love.

Jag mejlar, alltså finns jag

Många vill ha färre möten. Det är för många möten. För långa möten. Onödiga möten. Fler och fler har också tröttnat på alla mejl. Mejl som kommer kors och tvärs. Från höger och vänster. Mejlboxen som att-göra-lista. Mejlboxen som en svart låda som vi inte vågar öppna eftersom vi inte vet vad som kan dölja sig där. Mejl som skickas till alla och samtidigt ingen. Jag undrar om de som skickar tänker ‘Jag mejlar, alltså finns jag’.

Jag tror att mötes- och mejlöverflödet beror på en oförmåga att fatta beslut. Det kanske till och med är en rädsla för att fatta beslut. Vi träffas och pratar. Det mejlas och diskuteras. Men vi fattar inga beslut. Vi vet inte vad vi ska göra eller hur vi ska komma vidare. Egentligen är det ganska enkelt, se till att de möten som hålls har ett syfte. Det blir då enklare att sätta upp beslutspunkter och se till att beslut fattas. Om besluten sammanfattas i slutet av mötet blir det tydligt vad som har åstadkommits med mötet. I de flesta fall är korta möten mycket mer vära än en lång mejlkonversation med många mottagare. Vi kanske borde tänka ‘Jag mejlar inte, alltså finns jag’.