Tillit och släppa taget

Hur gör hen? Hen som är så framgångsrik. Företaget hen driver blomstrar. Alla vill jobba där. I strävan efter att företaget/gruppen en leder ska trivas och slå kunderna med häpnad läser en böcker av framgångsrika ledare eller artiklar om hur de gör. Jag slänger mig över artikeln om Lisa Lindström vd på Doberman Group. Doberman där budgeten byggs i lego.
Doberman som tar fram nytänkande lösningar till sina kunder. Doberman som infört mötes- och tidrapporteringsfria fredagar. Doberman som har roterande medarbetarplatser i ledningsgruppen.

På frågan om vilken av metoderna som använts på Doberman som andra företag ska ta till sig svarar Lisa ‘Ingen’. Va? Ingen?! Det hela handlar om att ha ett förhållningssätt till gruppen en leder där informationsövertaget som en har som chef ska översättas till metoder och processer så medarbetarna blir delaktiga i besluten, säger Lisa. Om det är det vi vill. Att skapa delaktighet kräver tillit. Tillit till medarbetarna. Som chef måste du släppa makten och ha tillit och låta det nya som föreslås ske. Tillit kommer inte självmant det måste en träna på. Att stå vid sidan och titta på. Det blir inte på mitt sätt. Men det blir. Att våga säga ja även om en inte tror på idén själv. Läskigt? Så klart. Men väl värt skulle nog alla säga som öppnar upp och känner tillit.

Anpassa chefsrollen

Kom igen nu! Tänk om fler tänkte som Ewa Swartz Grimaldi att chefsrollen måste anpassas för att den ska gå att kombinera med föräldraskap. Det skulle gynna alla, föräldrar och andra. Precis som hon funderar jag när jag läser om en kvinna som tar en paus. Varför alla dessa kvinnor i artiklar om att varva ner och jobba lite mindre en stund för att sedan jobba mer? Borde det inte finnas ett intresse från arbetsgivaren att det ska fungera? För alla.

Visst är det så att kvinnor nu kan nå i princip vilka toppositioner som helst. Vi ska nog till och med erkänna att det i vissa lägen kan vara en fördel att vara kvinna, det är inom många områden politiskt korrekt att anställa oss. Men hur är det sedan för oss på arbetsplatsen – fungerar det där?

Mitt svar på den frågan är ett kort och koncist: nej. Ledningsgrupperna i olika verksamheter har ännu inte lyckats anpassa arbetsplatsen och chefsrollen så att den är fungerande för kvinnor med barn. Inte för män med barn heller för den delen, men nu tillåter jag mig att prata om kvinnor, eftersom det för tillfället är det största problemet.
Ewa Swartz-Grimaldi i chef.se (artikeln finns inte längre)

Samma sak säger också Anne-Marie Slaughter, professor vid Princeton, som i somras skrev en artikel ‘Why women still can’t have it all‘ i the Atlantic.

De kvinnor som har lyckats nå toppen, och som också är mödrar, antingen övermänskliga, egenföretagare eller så förmögna att de kan köpa den hjälp de behöver. Dagens arbetskultur gör det extremt svårt för kvinnor att nå toppen. För män räcker det med att vara begåvade för att gå långt, medan kvinnor måste vara extremt talangfulla, ha en superstark drivkraft och en enorm skicklighet i att hantera sin tid.
Anne-Marie Slaugter i DN Världen 20121029

Att som Riksbanken ha en personalpolitik som ser till olika individers behov är långsiktigt och framåtriktat. Även Doberman med vd Lisa Lindström i spetsen påpekar vikten av att se till olika individers behov och att ha en företagskultur som präglas av öppenhet och tillit. Jag har svårt att se att så många verkligen tror att bara någon jobbar 60-80 h i veckan passar hen som chef eller på ett toppjobb. Kompetens och att vara duktig på det hen gör måste ju vara mycket mer värt.