Löpning när den är som roligast

Jag gillar ju att springa. Springa själv. Springa med RundayMonday. Springa lopp. Springa med nära och kära. Peppa andra. Peppas. Det är kul att variera träningen. Jag mäter tiden och vill förbättra mig när jag springer lopp men inte annars. För mig är löpningen som roligast just så. På löpträningar med RundayMonday pressar jag mig själv inte med hjälp av tid utan de jag springer med. Under träningen lär jag mig vilka jag bör hänga på för att köra på lite extra. Jag lyssnade på Claes Hemberg i Maratonpodden och gillar hans inställning till löpningen. Han vill hitta det perfekta löpsteget vilket så klart gör att han springer fortare. Han hämtar energi i löpningen. När han reser gillar han att springa på de platser han besöker. Det är ett sätt att upptäcka staden han är i. Att springa i en stad, speciellt på morgonen innan staden har vaknat, är en speciell känsla. Du ser staden i ett annat ljus. Jag vet andra som tycker att utgå från en plats och springa x minuter åt syd, nord, öst och väst i en stad ger dig en bra bild av staden. Claes använder också sina rundor på olika platser som meditation. När han ska koppla av på kvällen blundar han och tänker på en bra runda han sprungit. En skön och lugn känsla

 

Det är skillnad på att borsta tänderna och att göra rent tänderna

Det är skillnad på att borsta tänderna och att göra rent tänderna.
Petra Månström

Svårigheten med att vara här och nu är något som jag delar med många. På möten kan en tydligt se att vissa jobbar med annat än det som det pratas om på mötet. ‘Jag ser att du inte lyssnar’ är en fras jag för ofta hör mina barn säga. Sitter en och lyssnar känns det ibland som om det förs parallella monologer vid ett bord där flera personer sitter. Igår tittade jag på Svett och etikett där Kalle Zackari Wahlström löptränade. Han hade svårt att hitta lugnet i att springa och träffade därför Yamina Enedahl som fridyker. Hon pratade om andning, att andas med magen, för att hitta närvaron och kunna fokusera. Jag tänkte på det när jag spring morgonrundan imorse. Ibland var huvudet fullt av tankar men sedan kunde jag ibland inse att jag har sprungit en stund utan att tänka på något alls. När Charlotta Fougberg skulle komma tillbaka till löpningen igen efter sin överträningen använde hon sig av mindfullness. Hon tränade på att bara tänka på att borsta tänderna. Funkade inte det så tänkte hon ‘andas in, andas ut’. Jag ska, då och då, se till att göra rent mina tänker och inte borsta dem.

Här dras konsekvensen av att inte vara här och nu några snäpp till – att inte hålla reda på vilken skopa du är på vid kaffebryggningen kostar.