Stanna upp, stanna kvar

Jag tror att vår tids stora utmaning handlar om att stänga av.
Vems tankar är det jag går runt med om jag aldrig hinner tänka efter? Om jag aldrig ser på mitt liv utifrån, om det aldrig är tyst?
Inte mina egna i varje fall.
Löparens hjärta – Markus Torgeby

Markus ord har fastnat i mitt huvud. Vems tankar är det jag går runt med om jag aldrig hinner tänka efter? Om jag inte reflekterar är det ens mitt eget liv jag lever. Lever jag någon annans liv? Vad händer med våra känslor? Stannar vi någonsin upp i dem? Eller går vi bara vidare, mot nästa känsla? Tänk att stanna kvar i rädslan eller glädjen och bara var där en stund tills känslan ebbar ut.

Lugn och prestation

Jag träffar så många människor som vill springa fort. Det är det enda målet för dem, det enda som räknas. Och så får de panik när de inte håller måttet – för det finns alltid saker att förbättra, sekunder att kapa. Jag vet hur det känns.
Min räddning blev när jag hoppade över det fyrkantiga och tog bort det som är mätbart: sträckor, hastigheter och tider. Det som triggar några men hämmar många.

Löparens hjärta – Markus Torgeby

Don’t push your body sa Peter Sanson till mig på en av yogaworkshoparna när jag försökte komma in rätt i en position. Där var jag, inte alls så yogavan som alla andra, och ville minnsann visa att jag kunde jag också. Och det kunde jag, men inte på samma sätt som de. I löpningen har jag hittat ett lugn som handlar om att ibland så springer jag bara utan att tänka på tid och sträcka medan i andra sammanhang är det prestationen som är viktig. Då kan jag bli besviken på att jag inte kan pressa mig ytterligare. I yogan ser jag mest lugnet. Rörelserna ger mig och kroppen energi. Visst vore det härligt att en dag lätt stå på huvudet eller vad det månne vara men viktigare är energin.