Klokare av att lyssna

Hur ska vi lösa detta? Det är en svår situtation. En kollega i ledningsgruppen har en idé. Jag tror inte det är den bästa idén. Jag tar mig tid att ta upp problemet med en medarbetare. När vi har resonerat ett tag faller allt på plats.

– Det är viktigt att lyssna på medarbetaren för att lära sig. Medarbetarna har ofta fördjupande kunskaper som chefen kanske inte har, och de jobbar ofta närmare verksamheten och har därför erfarenheter som chefen kan lära sig av. Chefen är den som fattar besluten men om jag som chef inte lyssnar på medarbetarna ordentligt kanske jag fattar felaktiga beslut. Tidigare var det den som satt i toppen som visste mest om saker och ting. Idag finns kunskapen hos medarbetaren, som jobbar ute i verksamheten.

Pär Eriksson, författare till Tio tankar om ledarskap

Jag tror inte att det tidigare var den som satt i toppen som visste mest utan jag tror snarare att det är så idag att chefen har insett att hen inte vet bäst. I alla fall på vissa arbetsplatser. Jag blir så mycket klockare när jag tar mig tid att lyssna. Lyssna på medarbetare. Lyssna på andra. Lyssna på barn. Och även lyssna på poddar och andra program. Och böcker.

I arbetsgivarens intresse

Varför sa hen inte något?

En medarbetare har precis sagt upp sig. Chefen är förvånad när hen säger att hen ville inte ville jobba med samma saker längre. Hen hade ju inte sagt något. Jag anser att det hos en arbetsgivare finns ett intresse i att ha koll på hur en medarbetare trivs med sina arbetsuppgifter. Vissa säger till högt och tydligt när arbetsuppgifterna inte är stimulerande nog medan andra jobbar på. Vid medarbetarsamtal är vissa tydliga med sina mål medan andra inte är det. Det är säkert så att jag som arbetsgivare kan tillgodose alla medarbetares önskningar om förändringar i arbetsuppgifter men genom vara medveten om de önskemål som finns är det så klart lättare. Det kan också bli en tydlighet genom att jag som arbetsgivare kan berätta att de önskemål som medarbetaren har inte kommer kunna mötas. En sådan tydlighet behöver inte innebära att medarbetaren slutar. Att tro att ingen säger något är samma som att alla trivs är naivt.

Alla vill bli sedda

Jag åt lunch med NN häromdagen, sa chefen jag träffade. Hen lyste. Verkar bara som om hen ville få lite uppmärksamhet.

Det konstiga med det chefen sa var inte att hen hade lunchat med en medarbetare utan att hen verkade förvånad över att en lunch och uppmärksamhet kunde få en tillsynes tyst och inte så nöjd medarbetare mer pratig och glad. För mig är det självklart att vi alla vill ha uppmärksamhet. Vissa visar det mer än andra mellan alla vill vi bli sedda och bekräftade. Om vi inte syns finns vi ju inte. Att osynliggöra personer på möten genom att inte låta dem komma till tals eller låtsas att en inte hör vad de säger är riktigt effektivt för att få personer att krympa ihop som människor. Ibland kan ett hej på morgonen räcka även om jag anser att mer än så behövs för att ge medarbetare en uppmärksamhet de, enligt mig, har rätt till av sin chef.