70 är en hastighetsbegränsning

70 är en hastighetsbegränsning.

Jag träffade nyligen andra som liksom jag är mentor via Almi. Frågeställningarna som togs upp gällde huruvida vi som mentorer behöver veta mer än det vi får hör från adepten om hens verksamhet. Givetvis kom även frågor upp om en som äldre (många i rummet var runt 60 år) måste hänga med i olika sociala medier och teknikutvecklingen. En av deltagarna sa då ‘jag är över 70 och 70 är en hastighetsbegränsning’. Hon påpekade vikten av att hänga med för att kunna samtala med sina barn och barnbarn samt vara en del av samhället. I stort vara all överens om det är viktigt att förstå vad som händer och hur allt förändras och hur det påverkar det som är mer nära. Att sedan börja twittra är en helt annan sak. Flera av de som var i rummet har med all säkerhet varit med om att branscher de jobbat i har vänts upp och ner och kan dra nytta av den erfarenheten både i sitt mentorskap och i livet i övrigt. Sen att ha inställningen att 70 bara är en hastighetsbegränsning gilllar jag.

Omvänt mentorskap

Jag leker Minecraft! ropar 5-åringen, när han ska upp och borsta tänderna innan det bär av till förskolan, samtidigt som han viftar med ett svärd och sjunger creepers gonna creep.

För fyra år sedan tyckte Thérèse Mannerheim att omvänt mentorskap, alltså att mentor var yngre än adepten, var något som behövdes så hon startade Brainspiration som erbjöd företagsledare unga mentorer. I mina öron låter det helt genialiskt – äldre kan lära av yngre. Unga och äldre tänker ofta i olika banor och bara att få höra att du kan visst göra så, som en jämnårig inte skulle sagt, kan ge en tankeställare och leda till en välbehövlig förändring. Mina självklarheter behöver sättas i gungning då och då för att jag ska utvecklas och komma framåt. Sätts i gungning gör självklarheterna enklast av de som inte är en spegelbild av mig själv – yngre, äldre, andra erfarenheter, annan bakgrund och så vidare. Jag har testat att ställa samma fråga till en yngre person och en spegelbildsperson. Av spegelbildspersonen fick jag höra det jag trodde mig vilja höra – det som jag svarat mig själv när jag ställde frågan. Av den yngre personen fick jag istället det jag först inte ville höra men efter ett tag förstår är det rätta.

För mig räcker det med att gå hem från förskolan med ett barn som ena stunden är Spindelmannen och nästa använder sin diamond pickaxe för att inse att mina ramar mår bra av att vidgas då och då. Det är inte så att jag kommer komma som Catwoman eller Thing på nästa projektmöte men att ha närmare till fantasin skulle inte skada. Såvitt jag vet så finns tyvärr inte Brainspiration kvar, kanske var Thérèse före sin tid, men jag önskar att fler kan inse möjligheten att nyttja annat än sin spegelbild.