Glad och uppfylld av det nya

Han satte foten i en potta!! Han kunde inte komma loss. Han hade storlek 48 och den var allt för stor förstås.

Sjuåringen sjunger högt. Han har börjat skolan och kommer hem och är uppfylld av det han lärt sig.

Han tycker mycket om fotboll.

Skriv mycket.

Trettonåringen berättar om svensklektionen på nya skolan.

Vi kommer inte ha några matteböcker alls!

Det lyser i hans ögon. Utan matteböcker är matten rolig.

Den glädje jag ser och hör hos mina barn efter första veckan i skolan hoppas jag att de jag anställer också känner. Att de får nyttja sina kunskaper och erfarenheter men även förvånas över andra sätt att göra saker. Jag hoppas de ler och sprider glädje när de kommer hem. Kanske med en sång 🙂

Fick jag så måste du

Vad är det som får vuxna att till barn säga ‘När jag var liten då hade vi minnsann ingen dator. Vi hade två kanaler på TV:n. Och vi fick dela på en 33 cl läsk.’? Samma tänk går igen när äldre kollegor säger till yngre ‘Jag fick också skriva anteckningar när jag var ung, så är det.’ och samma tänk finns i skolan med nollning eller idrottslag där den som är yngst ska hämta vatten åt de äldre eller vad det nu kan vara för att skolas in. Är det rättvisa vi är ute efter? Om jag fick skriva anteckningar som nyanställd så måste även du göra det. Annars är det inte rättvist!

Hade någon sagt ‘att genom att skriva anteckningar så får du möjlighet att sätta dig in i hur det här företaget fungerar och då får på ett naturligt sätt kontakt med flera av dina nya kollegor’ hade jag förstått att det som ny var bra att skriva anteckningarna. Men nu sägs det mer tillsammans med en klapp på huvudet. Om jag har slagit huvudet i väggen på jobbet ett antal gånger är det då inte bättre att jag släpper in mina nya kollegor genom dörren istället för att de får slå upp ett nytt hål i väggen?