Min idol – Paulina

Ibland får en frågan vem som är ens idol. Jag brukar ha svårt att svara på det. Vem ser jag upp till? Vem vill jag träffa? Klart det vore kul att träffa Madonna eller någon annan på kändishimlen men så tänker jag nej. För egentligen vill jag inte träffa Madonna eftersom det skimmer som finns runt henne då kanske försvinner. Hon kanske är otrevlig. Arrogant. Eller helt enkelt inte sprider de sköna vibbar som en önskar. När jag tänker efter så är mina riktiga idoler mig närmare än de som gjort stora uppfinningar som tar världen framåt. Mina idoler är helt enkelt sånna som jag kan relatera till.

Paulina är min idol. Hon ryter till och jobbar för en mer jämställd techbransch genom påverkan och konkreta projekt såsom Tekla. Hon drag igång insamling för att hennes bror ska få ett drömbröllop. Hon säger ifrån när hon ser människor behandla andra illa i vardagen. Så klart går hennes liv ibland i dur och ibland i moll. Och nu är hon också expert i regeringens digitaliseringskommission. Like a baws!

PS
Och som grädde på moset blev jag idag själv kallad idol…

löparidol

Inspiratörer

Idag vill jag lista några som inspirerar mig, alla på sitt sätt.

Susanne Ljung
Mia Skäringer
Camilla Thulin
Anna Loverus
El Perro del Mar
Nour El Refai
Malin Ströman
Hanna Hellquist
Jenny Seth
Annika Lantz
Åsa Backman
Klara Adolphson
Lotta Lundgren
Klara Zimmergren
Christel Valsinger
Sanna Nyström
Anna Nilsson
Karin Bojs
Linnea Wikblad
Sanna Bråding
Paulina Modlitba Söderlund
Emma Knyckare
Helen Mirren
Lykke Li
Beata Wickbom
Sofia Hedström
Brit Stakston

Inga kontanter ett minne blott

Paulina hyllade igår mobilt bankid och Swish. Nina gladde sig åt att kunna scanna OCR-koder med sin telefon och slippa skriva in dem när räkningarna ska betalas. Jag var häromdagen lyrisk över att i min banks mobilapp kunna föra över pengar enkelt, med eller utan min bankdosa, till konto. Det är ju en räddare i nöden i vissa fall och mycket smidigare att kunna föra över pengar till barnens kort om de ska handla något än att ha mynt och sedlar hemma. För det har vi sällan. Ibland leder det till problem. Eller kanske inte problem men köp som inte blir av i cafeterior vid fotbollsplaner och innebandymatcher. Ibland är det skönt eftersom det kan bli ett tydligt nej när det tjatas om glass eller varm choklad på dessa tillställningar. När jag läser Karins krönika om kontantlöshetens problem och möjligheter funderar jag inte på hur många som fryser i bankomatkön utan snarare hur många, som jag, som struntar i att handla när det krävs kontanter. Hur många köp går föreningscafeterior miste om? Kommer deras omsättning att öka om de anammar nya betalsätt? En sak är i alla fall  säker, mitt argument om att glassen inte kan köpas för jag inte har kontanter dör.