Fart i benen på snöigt underlag

Efter alldeles för lite löpning för både kropp och själ under semestern började jag springa ingen förra veckan. Lugnt. De första rundorna kändes bra men sedan har benen och kroppen känts sega. Igår sprang jag ett längre pass i lugnt tempo och det tog uppåt sex kilometer innan benen var med på tåget. Ikväll gav jag mig ut på den vanliga sjukilometersrundan. Gångvägen var täckt med packad snö. Så var det även på eljusspåret. Benen kändes pigga så jag tänkte att jag skulle testa två fartökningar på slutet. Det gick som en dans. Benen hängde med i farten. Härligt.

Än så länge har jag inte så många tävlingar bokade i år. Premiärmilen, Nacka halvmaraton, Möjaloppet och Lidingöloppet är de lopp jag har tänkt att inte missa i år. Sedan satt jag upp målet att springa ett långt lopp i år. Längre än ett maraton. Jag har inte bestämt mig för vilket lopp det blir. Planen var att det skulle bli Jättelångt men eftersom det loppet krockar med en kappsegling får jag hitta ett annat längre lopp istället. Kanske blir det Åda Wild Boar. 54 kilometer terränglöpning är kanske att ta i.

Jag springer ju alltid utomhus så vädret får sätta gränserna för träningen framöver men det som jag tar med mig in i 2015 är variation, inte mellanmjölksträning utan långsamma pass blandat med snabba, höga benlyft och en målsättning att springa dagligen. Jag kommer helt enkelt ha mer eller mindre uttalde runstreaks hela tiden. Avbryts en runstreak drar jag igång en ny.

Kompressionsstrumpor

Kompressionsstrumpor som sett bättre dagar?

Grå himmel och träd

Grå himmel när långrundan startade igår.

Hellre Paris än falskspel

Idag är jag trött på

  • pajkastning
  • falskspel
  • smutskastning
  • småpill
  • fullösningar
  • Safari för iPhone
  • brist på förståelse
  • vissna tulpaner
Istället tänker jag på några höjdpunkter från 2012, inspirerad av Annas bästa träningsupplevelser
  • Laleh-konserten på Cirkus – magisk!
  • Premiärmilen – min första mil någonsin.
  • Halvmaran – första gången, någonsin, jag sprang 2 mil drygt.
  • Lidingöloppet – förstår än idag inte hur jag kunde ta mig över upploppet då sista kilometern nog är den långsammaste jag sprungit någonsin.
  • Löpningsturer på Möja, Nynäshamn i dimma och Sandhamn.
  • Påsk i Champagnedistriktet och Paris – magnifique!
  • Färden från Nynäshamn till Långviksskär i dimma som aldrig gav upp.
  • Den underbara seglingen från Rödlöga till Tistron – ja, vi seglade snabbare än familjen Olsson.
  • Lekjujutsuträning med Alexander.
  • Boxningen med Jay the Enligshman – left, left, left, hook of the left.
  • Timbuktu och Damn! på Hovet – kan det bli bättre?