Det är aldrig för sent

Det är lätt att titta på vad en inte har gjort. Att jämföra sig med de som är yngre
och bara fokusera på vad de gjort som en själv inte har gjort. I vissa sammanhang är det
också lätt att tänka att det är för sent att göra något. Med huvudet fullt av tankar på
kläder för kvinnan på språng blev just detta citat det bästa jag läst på länge

Jag har i hela mitt liv fått höra att det är för sent att göra än det ena, än det andra. Men jag har upptäckt att det aldrig är för sent.

Barbro Bobäck

Kanske var det även den känslan som gjorde att jag kände mig starkare än någonsin på backintervallerna med Runday häromdagen?

Löpning när den är som roligast

Jag gillar ju att springa. Springa själv. Springa med RundayMonday. Springa lopp. Springa med nära och kära. Peppa andra. Peppas. Det är kul att variera träningen. Jag mäter tiden och vill förbättra mig när jag springer lopp men inte annars. För mig är löpningen som roligast just så. På löpträningar med RundayMonday pressar jag mig själv inte med hjälp av tid utan de jag springer med. Under träningen lär jag mig vilka jag bör hänga på för att köra på lite extra. Jag lyssnade på Claes Hemberg i Maratonpodden och gillar hans inställning till löpningen. Han vill hitta det perfekta löpsteget vilket så klart gör att han springer fortare. Han hämtar energi i löpningen. När han reser gillar han att springa på de platser han besöker. Det är ett sätt att upptäcka staden han är i. Att springa i en stad, speciellt på morgonen innan staden har vaknat, är en speciell känsla. Du ser staden i ett annat ljus. Jag vet andra som tycker att utgå från en plats och springa x minuter åt syd, nord, öst och väst i en stad ger dig en bra bild av staden. Claes använder också sina rundor på olika platser som meditation. När han ska koppla av på kvällen blundar han och tänker på en bra runda han sprungit. En skön och lugn känsla

 

Spring i benen

Det är en vecka i löpningens tecken. Mer organiserad löpning än vanligt. Underbart tycker jag. Det känns bra i både kroppen och knoppen. Lite ont i vaderna möjligen. Men det är egentligen positivt för det beror på att jag har börjat förbättra mitt löpsteg med mer löpskolning samt sprungit många korta intervaller. Som Lisa sa när vi var på Bosön i onsdags ‘långdistans löpare borde springa 60 meter oftare’.

I måndags var det intervaller med Runday (3*10*20 sekunder med 15 sekunders vila mellan intervallerna och 90 sekunder mellan serierna).

I onsdags var det medlemsträning på Bosön med Runday. Fullt ös i hallen med unga och gamla och olika idrotter som utövades. Vi sprang 2*600 m + 2*400 m+ 3*200 m med 30 sekunders vila mellan intervallerna och 90 sekunders vila längre vila mellan sträckorna. Hela passet avslutades med att vi skulle matcha den tid på 60 meter som vi tidigare angett vi springer på. Pulsen gick nästan upp som om det vore skolmästerskap i mellanstadiet 🙂

60 meter på BosönIgår var det träff med Adidas Tribes och Linda Pira. Löpning, löpskolning och Ruffie-träning. Kul. Kampsportsinspirerad träning is da shit!

Adidas Tribes med Runday och Linda Pira

dj och tribes

pump push-ups

Imorgon fortsätter löpveckan med långpass tillsammans med Runday. Löpning inne i Stockholms vilket känns spännande för mig som mest springer på Järvafältet.

Rörligare höft och våga variera

Helgen har gått i löpningens tecken. Jag och min bror gav varandra en löphelg på Gällöfsta med Runday i 40-års present. Det har varit en rolig och nyttig helg. En helg full med lärdomar och insikter. Jag har lärt det är viktigare än en tror att vara stark och rörlig i höften. Att löpning handlar mycket om koordination. Med ett längre löpsteg är du inte snabbare. Löpskolningsövningar ska göras även åt sidan och bakåt för att förbättra koordinationen. Barn har bra löpsteg.

Jag har också fått min tes om hur bra kampsportsträning är för barn (och vuxna) stärkt då Lisa berättade att hon som barn tränade karate och att det gjorde att hon förbättrade sina resultat på löpbanan. På kampsportsträningar är det mycket kull, reaktionsövningar och styrka för hela kroppen och det ger effekt i andra sporter men även genom större möjligheter att hålla ihop kroppen hela livet.

Det jag tar med mig (förutom ett gäng trattkantareller, kantareller och brandgula trumpetsvampar som vi hittade under en runda i skogen) från helgen är

  • Lägg in löpskolningsövningar i samband med (alla) löppass så det blir en vana.
  • Våga springa långsamma pass. Dra ner kilometertempot med minst en minut.
  • Spring en del av ett pass med rätt löpsteg.
  • Låt lätta distanspass ibland innehålla en snabb del.
  • Se till och ta ut dig (vilket jag iofs ofta får göra på Rundays måndagspass).
  • Styrka och rörlighet är a och o!
  • Höftlyft kan enkelt göras på jobbet vid ståskrivbordet.
löpweekend

runday.se

Dags att springa jättelångt eller inte alls

Det är dags för ett ultralopp nästa år för mig. Efter Lidingöloppet kände jag att jag klarar det. Jag har en bra grundfysik och löpningen varvat med fys och Fighting Fitness hos SKIFT är en bra kombo. Lägg på det lite yoga och all annan röra på sig i form av promenader och stå och jobba. Nerförsbackarna ger nu energi. Visst måste jag hålla bra tempo i träningen men främst ser jag att jag måste träna på att få i mig energi när jag springer samt få koll på rätt tempo. En inplanerad löphelg med Runday på Gällöfsta passar perfekt för att få mer insikt i mitt löpsteg och hur kroppen funkar och håller ihop. Loppet som jag siktar på är Jättelångt. 68 kilometer på Roslagsleden i juni. Det finns så klart de nära som undrar hur jag tänker.

Idag fick dock planen en törn och olyckskorparna som tycker att löpning varje dag inte kan vara bra eller att efter 40 kommer krämporna kunde stå och säga ‘vad var det jag sa?’. På kvällens Rundaypass smällde det till i vaden. Så nu är runstreaken avslutad och vaden ska få vila… Olyckskorparna struntar jag i.

Oktoberrunstreak på lätta ben

I lördags var det dags för Lidingöloppet, ett av de roligaste loppen. Tredje gången gillt och mitt mål var att springa under 2.30. Fick tips från Charlotte på Runday att ta det lugnt uppför och låta benen få fart nerför. Vädret var härligt. Stämningen god på startlinjen. Jag sprang på. Utan klocka och musik. Bara på känsla. Tog det lugnt uppför, jag som annars gärna springer på uppför försökte inte inte springa om så många i uppförsbackarna. Sprang på nerför och där lyckades jag då och då springa om vissa vilket inte är vanligt 🙂  Kom i mål på 2.33.11. Hade behövt tidkoll för att kunna nå målet men tiden innebar silvermedalj och personligt rekord. Så här efteråt känner jag mig oförskämt fräsch vilket jag ser som ett tecken på att jag kan springa snabbare. Jag får utmana mig själv mer. Kroppen håller.

Benen är lätta så när Anna drog igång runstreaksutmanung i oktober är jag givetvis på. Minst 20 minuter löpning varje dag i oktober. Jag tänker fortsätta även i november och december. Det är helt enkelt dags för de där hundra dagarna som armbrottet i vintras satte stopp för. Att som imorse ge sig ut när det är mörkt och så se den lätta dimman över fälten och soluppgången är en bra start för kropp och själ.

morgonjogg

Kul på banan

Idag var det dags för Runday Raceday. En bantävling för alla på Stadion. Det var andra året i rad Runday anordnade denna tävling. Jag tror knappt det finns andra bantävlingar för alla. Visst är det annorlunda att springa 800 meter än 10 km men jag rekommenderar alla som hängt på löptrenden att testa. Att höra startskottet och sedan springa ett par, eller fler, varv på anrika Stadion är en upplevelse. Mycket mer pirrigt än andra lopp! Och riktigt kul! Idag sprang jag 800 meter. Nästa år tänker jag dra med delar av familjen i ett stafettlag.

800 meter

Spikskor

Medalj Runday Raceday

Oregon som en dans

Man gör ofta saker först när man är tvungen och det kan dröja ett tag innan en står upptryckt i det där hörnet.
Titiyo i DN 16 juni 2014

Idag när vi sprang Oregon på måndagsträningen med Runday insåg jag, igen, att jag minnsann orkar. Att jag kan ge det där lilla extra. Jag är stark. Sprang på med en flåsande löpare bakom mig, att han sen sprang om mig på slutet bjuder jag på. Jag körde på. Jag kunde spurta de sista 100. Oregon är snabba 800 m, 3 km i tröskelfart, snabba 800 m, 3 km i tröskelfart och så snabba 800 m som avslutning. Ett underbart pass en måndagskväll.

löparnaglar

Nedförsbackar och burpees

Uppgivenheten jag kände för efter Stockholms brantaste har försvunnit. Jag fick tips om hur jag ska tänka i nedförsbackar och genom att våga kände jag direkt att det gör skillnad. Jag har testat i mindre backar under mina vanliga löprundor än så länge och det är skillnad när jag vågar och tar hjälp av nedförsbacken och inte kämpar emot. När jag läste artikeln om att springa i nedförsbackar kände jag mig träffad då det stod att många lägger alldeles för mycket kraft på att springa uppför – that’s me. Målet är att bli bra på både uppför och nedför.

För ett par veckor sedan fick jag på måndagspasset med Runday känna på att jag kan lägga i en växel till och orka mer än jag tror. Vi sprang följande pass

2*800m (joggvila 200m) serievila jogg 100m, gå 100m
2*400m (joggvila 200m) serievila jogg 100m, gå 100m
2*800m (joggvila 200m)

och med draghjälp blev det en slutspurt och varv som gick bra snabbt. Underbart! Även idag har jag fått ge det där lilla extra när jag körde kull med barnen på Torparängen. Kanske tog jag i lite väl mycket för högra vaden, men vad gör man inte för att se till att kulla någon?!

Löpningen rullar på med en runda varje dag och det är dags att lägga extra fokus på styrka och rörlighet för att få in det varje dag också. Kvällen har därför avslutats med söndagsutmaningen 8 burpees per minut i 8 minuter. Högerarmen såg till att burpeesen inte blev speciellt snygga men det var inte tanken.

löpHelen