Oktoberrunstreak på lätta ben

I lördags var det dags för Lidingöloppet, ett av de roligaste loppen. Tredje gången gillt och mitt mål var att springa under 2.30. Fick tips från Charlotte på Runday att ta det lugnt uppför och låta benen få fart nerför. Vädret var härligt. Stämningen god på startlinjen. Jag sprang på. Utan klocka och musik. Bara på känsla. Tog det lugnt uppför, jag som annars gärna springer på uppför försökte inte inte springa om så många i uppförsbackarna. Sprang på nerför och där lyckades jag då och då springa om vissa vilket inte är vanligt 🙂  Kom i mål på 2.33.11. Hade behövt tidkoll för att kunna nå målet men tiden innebar silvermedalj och personligt rekord. Så här efteråt känner jag mig oförskämt fräsch vilket jag ser som ett tecken på att jag kan springa snabbare. Jag får utmana mig själv mer. Kroppen håller.

Benen är lätta så när Anna drog igång runstreaksutmanung i oktober är jag givetvis på. Minst 20 minuter löpning varje dag i oktober. Jag tänker fortsätta även i november och december. Det är helt enkelt dags för de där hundra dagarna som armbrottet i vintras satte stopp för. Att som imorse ge sig ut när det är mörkt och så se den lätta dimman över fälten och soluppgången är en bra start för kropp och själ.

morgonjogg

26 dagar kvar

Nu är det 26 dagar kvar på löputmaningen – spring minst 20 minuter om dagen i 100 dagar. Det har gått bra hittills. Det är bara när jag berättar om utmaningen som den känns konstig. Med planering är det inga problem att springa varje dag. Häromdagen blev jag hastigt och lustigt bjuden på teater och det höll på att äventyra utmaningen men det funkade bra att springa efter teatern. En riktig utmaning blir det i veckan som kommer som kommer att tillbringas i Funäsdalen med skidåkning. But I can do it.

winterrun löpning snöängel

Dag 26 – so far so good

Idag sprang jag min 26:e dag i 100-dagarsutmaningen. Min vanliga 7 kilometersrunda, hemifrån förbi golfbanan och så en runda i elljusspåret och så hem igen. En perfekt runda innan jobbet, efter jobbet, på hösten, på sommaren, egentligen inte på vintern men utan is funkar den bra. Lite platt, några backar, lite skog, lite asfalt och öppet.

26 dagar med löpning, vad säger kroppen om det då? Jorå, lite öm under ena foten och lite känningar i andra knät. Jag ser till att då och då springa morgon en dag och kväll nästa för att få maximal vila. Men det är kul. Ska se till att få in lite längre rundor oxå. So far so good.

92 dagar kvar

Nu har den däringa löpningen stigit henne åt huvudet var troligen tanken som for genom mina familjemedlemmars huvuden när jag förra onsdagen sa att nu ska jag minnsann springa minst 20 minuter varje dag i 100 dagar. Konstigt? Kanske det. Roligt? Ja, det tycker jag. Hur smart är denna utmaning att göra under vintermånaderna? Tänkte inte så långt. Ska du verkligen springa varje dag, kroppen behöver ju vila? Jag rör mig varje dag även om jag inte springer men jag måste träna på att springa långsamt. Vi får se när det är dags för Premiärmilen om kroppen tycker att det här var en bra uppladdning eller inte.

Veckan som gått har bestått av några 20 minuters pass men även etapp 3 på Roslagsleden, ett terräng lopp vid Hammarbybacken samt en lerig löpning med pannlampa på Järvafältet med orienterare. Nu är det 92 dagar kvar.

Tunnellöpning på Roslagsleden.

Marschaller lyser upp skogen.

Sammanbiten efter terränglopp.

Lerig