Ateljén är här för att stanna

Traskar genom stan med ett par rullar tyg. Plisserat tyg. Tänker att det är dags att styra upp syateljén där hemma. Det blir inte fullt ljusinsläpp. Inte heller speciellt varm. Men det blir. Ett grönt bord för symaskin och prylar. Nära strykjärnet. Att det ligger tyger huller-om-buller under bordet spelar mindre roll just nu. Syateljé är här för att stanna. Just nu i en kall källare.

plisserat

atelje

Glamouren sitter inte i kläderna

Klä upp din kompetens, läser jag i Metro på väg till jobbet. Jag ska ha glasögon, klackar, läppstift och mörk kavaj för att se kompetent ut. Jag tog faktiskt på mig en svart kavaj imorse men tog snabbt av den igen. Allra mest kompetent är jag om jag är man tydligen.

Döm inte boken efter omslaget, som Lilla Namo sa på scenen när TechEq lanserades. Lilla Namo presenterades som student på KTH och årets rapstjärnskott. Hon undrade om någon i publiken skulle kunna tänka sig att anställa henne. Det vrålades i publiken men vad de egentligen tänkte är oklart. Hon hade varken kavaj eller glasögon, i och för sig hade hon rött läppstift.

Igår läste jag inledningstexten i mönsterboken Sy! Urban collection av Jenny Hellström där hon som 22-åring ska träffa investerare och vill ha mer pondus så hon testar att ta på sig ett par högklackade skor. Pondusen infinner sig inte. Hon drar på sig ett par morgontofflor istället och springer iväg på sitt möte. Jag håller med Jenny – livet är för kort för att man ska gå omkring och lida i kläder som inte känns rätt, som inte känns jag. Glamouren sitter inte i kläderna utan i blicken. Självsäkerheten sitter inte heller i kläderna. Inte kompetensen heller.

bild (61)

Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?!

Att sy kan skapa frustration. Att göra något som man är rädd för kan skapa frustration. Men att sy ger mig ro och glädje. Jag bläddrar i Jenny Hellström Ruas bok Sy! Från hood till skjortklänning och matchar plagg med tyger jag hittar på nätet. Ser ett klipp där Jenny visar upp plagg från boken för Kristin Kaspersen som verkar oerhört rädd (orkar inte räkna hur många gånger ordet upprepas i inslaget). Inspireras av Jenny att skippa att fålla skjol (scary). Som Jenny säger – BÖRJA!

– ”Jag önskar att jag också kunde sy!”
Jag förstår fortfarande inte varför det är så många som tror att de inte kan sy. Jag är nämligen helt övertygad om att de allra flesta av oss kan knåpa ihop en liten blus, kjol eller topp. Det är ju faktiskt bara att vara lite modig en stund. Att välkomna den där barnsliga känslan av kreativt kaos. Se vad som händer, vara lite wild and crazy! Kanske blir det rakt, kanske blir det snett. Vem bryr sig?! Det viktigaste är att du har börjat!
Steg 1 – BÖRJA!
Klappa dig själv på axeln och välkomna det sneda och vinda. Se charmen med en hemmagjord kjol precis som du gör med en burk hemmagjord marmelad! För sen mina damer och herrar kan det bara gå framåt! I rasande fart blir varje söm och varje moment lite lättare för varje gång du syr och plötsligt är den där känslan av motstånd och dålig självkänsla borta! Istället känner du dig nu stolt, modig och sträcker lite extra på ryggen och hör dig själv säga:
– ”Kolla in! Den här har jag sytt själv…. Och jag vet…. det syns inte ens!”
Och kom ihåg – självaste Coco Chanel måste ju även hon ha börjat någonstans!
(från http://www.jennyhellstrom.com/

En sån ska jag sy

En sån ska jag sy, är min första tanke när jag ser trenchcoaten som Paulina delar på facebook.

Och då vet också jag att jag inte kommer att ha en i höst. Det samma hände dagen innan när jag såg pennkjolarna från Mes Dames. En sån ska jag sy.

Högen med mönstertidningar växer. Jag bläddrar och bestämmer mig för det ena och det andra som jag ska sy. Jag går i tygaffärer och känner på tyger. Men det är inte så mycket tyg som klipps till och hamnar vid symaskinen. Inte än, men i höst kanske.

Hellre slit än släng

Jag tilltalas av att slit blir mer populärt än släng. I söndagens DN intervjuades några designstudenter och de såg att det kommer att ställas högre krav på dem med kollektioner som håller längre både trendmässigt och materialmässigt i framtiden. En fascinerande person är Sten Martin – en skräddare och designer som påbörjade ett projekt där han i 100 dagar bara skulle ha kläder som han själv gjort. Om 13 dagar har projektet pågått i 1 000 dagar! Hur häftigt som helst.

Kolla in Sten Martins videoklipp för hur skapar olika klädesplagg och hans bilder. Om det låter övermäktigt att klä sig i egenskapade kläder i 100 dagar kanske det är enklare att följa Modemanifestets råd att inte köpa nya kläder på 365 dagar. Tänk att vissa åsikter kan överleva decennier, trots att de var uråldriga från början, medan ett klädesplagg knappt står sig en över en sommar.