Få ihop gruppen

Ska vi jobba i fasta team eller ska vi sätta ihop team utifrån vad som finns att göra just nu?Oavsett vad som väljs behövs det jobbas på att få ihop gruppen. Det ska inte underskattas vad konsekvensen blir när ett team som jobbat ihop ett tag får en ny medlem eller när en medlem försvinner. Att 2+2=4 är inte alltid en sanning. Frågan är om det någonsin är en sanning.

På flera av de bolag jag jobbat läggs det alldeles för lite tid på gruppstärkande aktiviteter. Det gäller både de olika avdelningarna, teamen och ledningsgruppen. Ett gäng personer sätts ihop och förväntas leverera direkt från dag ett. Genom att lägga tid på att få ihop gruppen och få gruppmedlemmarna att känna sig trygga med varandra vinner gruppen mycket i samarbetsförmåga och effektivitet. Trygghet och förtroende i gruppen leder med alla sannolikhet till att jag tar upp eventuella funderingar och risker samt att jag påpekar när gruppen, enligt mig, går åt helt fel håll. Har jag en tydligare bild av mina kollegors styrkor och svagheter kommer jag att kunna nyttja styrkorna och hjälpa till att utveckla svagheterna. Givetvis underlättar det om varje person är medveten om sina egna styrkor och svagheter.

Några enkla sätt att släppa loss och komma ett litet steg på vägen samt få alla i en grupp att bli mer trygga är att testa några av övningarna i Energizer bible som Hyper Island tagit fram.

Fruktskålen
Alla, förutom en person som sätter sig i mitten, sätter sig i en ring på stolar. Personen i mitten säger sedan vilken frukt var och en är. När alla är en frukt ropar personen i mitten ut namnet på en av frukterna exempelvis ‘päron!’. Alla som är ett päron ska då byta plats med varandra samtidigt som personen i mitten försöker ta en av platserna i ringen. Den som blir utan stol blir den nya personen i mitten.
Om personen i mitten ropar ‘fruktskål!’ ska alla personer byta plats med varandra.

En annan variant är hela havet stormar.

Skrikleken
Alla ställer sig upp och skriker rakt ut så högt ni kan. Håll på i 2 minuter. Kör hårt. Skrik högt.

Denna övning ger mest effekt om ni är en stor grupp.

Maskinen
En i gruppen börjar att göra ett ljus och en rörelse exempelvis ett ‘woop’-ljud och flaxa med ena armen. Nästa person kopplar ihop sig med första maskindelen och gör oxå ljudet och rörelsen. Detta upprepar sig tills hela gruppen är en del i maskinen som låter och rör sig.

Följa dans
Dela in er i grupper om tre och tre. Sätt på musik och låt en person någon form av dans som övriga ska härma. När en låt är slut ska en ny person vara dansledare. Ju mer avancerade, galna, rörelser desto bättre.

Övningen kan även göras tyst där varje deltagare lyssnar på låten i en telefon.

 

Vi istället för jag

Ibland stöter jag på dem, de där personerna som säger vi och inte jag när de egentligen borde säga jag. Visst kan det låta härligt. Vi jobbar tillsammans. Inte enskilt. Inget jag här. Nu är det så att samma personer inte pratar om vi i alla sammanhang. Vi blir ett sätt att medvetet, men även subtilt skulle nog någon säga, ifrånta sig själv ansvaret och lägga ut det på oss iställlet mig själv. Smart kan tyckas om det gäller svåra frågor eller kluriga uppgifter. Bättre vore dock att be om input och åsikter men behålla beslutfattadet och uppdraget själv. Eller tydligt lägga över ansvaret på en annan person om det är mer lämpligt. Men inte att i en mening säga vi istället för jag.

Tvingas förstå varandra på djupet

Idag läser jag om svensken Martin Strömberg som ska vara med på en av båtarna i Volvo Ocean Race samt tjejbåten Team SCA och ser att vi i våra arbetsgrupper, och andra grupper, kan lära oss mycket av hur de har de har varit tvungna att jobba med gruppen. I tjejerna fall är det deras ofta påtalade brist av erfarenhet att segla båtar under de förhållanden som Volvo Ocean Race innebär medan det i Martins teams fall är kunskapskillnader skillnader inom gruppen och kommunikations- och kulturkrockar. Gemensamt är att det har varit tydligt för alla att det alla har sina egna sanningar och därför har de jobbat med att hitta gemensamma sanningar för att klara av utmaningen. Utdraget ur artikeln med Martin nedan beskriver det jättebra. Något vi ska ta till oss även om det i många fall är otydligt att alla i en grupp har en egen uppfattning hur en jigg ska sättas.

– Jag tror vi har haft en fördel av att vi dels har haft stora kommunikationsproblemen parallellt med att en del kulturkrockar ställt till det. Vi har tvingats vara väldigt noga och tagit varenda detalj från början, säger han.

Konkret: fransmännen har varit (och är) ungefär lika ovilliga att prata engelska som kineserna varit dåliga på det. Och när det kommer till själva seglingen har kineserna varit lika obenägna att ”erkänna” att de inte förstått som fransmännen varit tvärsäkra på att de alltid har rätt. Mitt emellan har Martin Strömberg stått – som den medlande svensken.

– Det fina är att vi tvingats börja förstå varandra på djupet. Ta en fullblodsproffsbesättning som till exempel den på Abu-Dhabi. Där tror sig alla veta exakt hur en perfekt jibb-sättning går till, när det i själva verket finns åtta olika uppfattningar. Det leder ofta till konflikter.

– Vi har varit tvungna att komma överens om hur det ska gå till och har inte åtta potentiella skeppare ombord som alla vill bestämma, förklarar Martin.

DN 10 oktober 2014

gennaker

Varifrån blåser det?