Det bubblar av aktivitet för jämställdhet och mångfald

Imorse pratade jag på ett frukostseminarium hos Nackademin under temat så attraherar du rätt arbetskraft. Min föreläsning handlade om att ge tips och visa på exempel hur organisationer ska tänka för att öppna upp och bredda när de rekryterar. Förutom att prata om att det handlar om att jobba, räkna, samarbeta, inte nöja sig, jobba lite mer tog jag upp ett antal exempel på initiativ som syftar till en mer jämställd bransch på lång och kort sikt.

Och så finns barnhack på Tekniska museet, hackaton på Spotify och mycket mer.

Johan Naddebo från Skanska pratade om det internationella ledarskapsprogram som de har rullat igång tillsammans med AMS. Programmet riktar sig till personer med utländsk bakgrund och utbildning inom bygg samt arbetslivserfarenhet. De kör nu sin andra omgång av programmet som har varit lyckosamt. Skanska har behov av erfaren arbetskraft och genom detta program hittar de den arbetskraften samt ökar mångfalden inom företaget (där de också har mål).

Efter seminariet gick jag glad därifrån med en stark känsla av att det bubblar på många håll med aktiviteter för att öka jämställdhet och mångfald inom organisationer och utbildningar.

Toppinitiativ för jämlikare IT-bransch

Det finns många bra initiativ för en jämlikare IT-bransch och att locka fler att söka sig till branschen generellt. Dataföreningen har barnhack och dataslöjd. Valtech har dragit igång Valtech Girls där 12 tjejer i årskurs 6 kommer lära sig att programmera. Netlight har Vostok där de bland annat har kodpubar. TechEq och Women in tech är andra initiativ som driver utvecklingen åt rätt håll.

Mindre bra var WIT på SIME där ett antal skulle prata om hur vi får fler kvinnor att välja teknik. Var var männen? Det fanns några i publiken men ingen på scen. Det är inte en fråga som bara berör kvinnor. Det berör oss alla. Det är inte jag som ska dra ett jämställdhetsarbete på mitt jobb bara för att jag är kvinna. Snabbt kommer samtalet in på att kvinnor inte tar för sig och så vidare. Det blir lika fel som när tech-studenter får höra om föräldraskap när de förväntar sig att få höra om teknik. Det hade varit mer intressant att höra hur HiQ tänker som har en homogen  ledningsgrupp men på samma SIME-scen pratar om hur duktiga de är på att sammanföra kulturer.  Det behövs förebilder. Det behövs ett sunt arbetsliv som låter oss vara föräldrar samt leva ett liv utanför jobbet. Det behövs förändring.

Lena Olving Allbright

Prata teknik med oss!

Hon som hade en intressant roll på ett techföretag pratade om hur det är att ha barn och göra karriär. Det ville vi inte alls höra om. Vi ville att hon skulle prata teknik!

Jag är på en nätverksträff för initiativet TechEq som syftar till att bredda teknikbolagens syn när de anställer och även få fler tjejer att söka sig till teknikbranschen. Hon som pratar är student. Hon har varit på ett antal event som endast har haft tjejer som deltagare och där olika företag har pratat. Ofta tror de som ska prata att dessa tjejer, som läser teknik, vill höra om hur det är att vara kvinna och jobba, mamma och jobba. Det är de inte alls intresserade av. De vill höra om teknik. De vill höra om de senaste trenderna. De vill höra hur just ett visst företag jobbar med sina kunder. Jag som kommer från arbetslivet som de ska ut i skäms. Hur tänker vi? Hur bemöter vi dessa studenter? Skäms!!

Glamouren sitter inte i kläderna

Klä upp din kompetens, läser jag i Metro på väg till jobbet. Jag ska ha glasögon, klackar, läppstift och mörk kavaj för att se kompetent ut. Jag tog faktiskt på mig en svart kavaj imorse men tog snabbt av den igen. Allra mest kompetent är jag om jag är man tydligen.

Döm inte boken efter omslaget, som Lilla Namo sa på scenen när TechEq lanserades. Lilla Namo presenterades som student på KTH och årets rapstjärnskott. Hon undrade om någon i publiken skulle kunna tänka sig att anställa henne. Det vrålades i publiken men vad de egentligen tänkte är oklart. Hon hade varken kavaj eller glasögon, i och för sig hade hon rött läppstift.

Igår läste jag inledningstexten i mönsterboken Sy! Urban collection av Jenny Hellström där hon som 22-åring ska träffa investerare och vill ha mer pondus så hon testar att ta på sig ett par högklackade skor. Pondusen infinner sig inte. Hon drar på sig ett par morgontofflor istället och springer iväg på sitt möte. Jag håller med Jenny – livet är för kort för att man ska gå omkring och lida i kläder som inte känns rätt, som inte känns jag. Glamouren sitter inte i kläderna utan i blicken. Självsäkerheten sitter inte heller i kläderna. Inte kompetensen heller.

bild (61)