Önskat läge

Jag får höra av de jag möter på gatan att jag har förändrat företagsvärlden. Det finns barnskratt i närheten.

När Sofia Falk skulle starta Wiminvest tittade hon framåt för att ta fram en bild av hur det skulle vara, hur det skulle kännas, hur det skulle lukta. Hon målade upp sitt önskade läge. Det önskade läget måste vara konkret. Genom att ta fram en bild där sinnen som syn, hörsel, känsel och lukt finns med blir det önskade läget konkret. Tycker jag. Att leva sig in i en känsla, att se en bild eller känna hur det önskade läget luktar.

Anna Eriksson Skarin har sagt att det är dumt att räkna bort några idéer eftersom vi inte vet vilka idéer som blir något. Hon lyfter också tanken om att fundera på vad som priset blir om en inte tar steget och gör det där som finns i tankarna. Det är alldeles för lätt att titta på kostnaden för att göra en förändring men inte alltid lika lätt att tänka på kostnaderna för att inte göra den förändringen. Att hamna i det önskade läget.

Man vet vem man är, eller inte

Man vet vem man är när man är med andra. Är jag det jag gör? Eller är jag det jag är?

Jag lyssnar på Moa Svan prata med Kristoffer Triumf. De pratar om titlar, titeln är till för andra, säger Moa.

Jag har varit på en första träff på Bridge the gap. Gapet mellan näringsliv och de som ska jobba där ska minska. Är det så svårt? Är det sånt gap? Är det inte bara att vara öppen? De tankarna snurrar i huvudet blandat med vem är jag och vem vill jag vara. Jag slås av att de unga tjejer jag träffat har en tydligare bild av sig själv än vad jag har. Men när jag tänker efter tror jag att den bild jag förmedlar kanske inte alls är så otydlig. Vissa nyanser av mig är knivskarpa.

Jag fastnar i att fokusera på känslan. Hur ska det kännas? Hur ska det lukta? Vad möts jag av? Vilken godisbit är jag?